Från bänkad - till Växjös poängkung
Uppdaterad 2015-04-13 | Publicerad 2015-04-12
SKELLEFTEÅ. Bänkad och iskall i februari.
Nu är Rhett Rakhshani glödhet igen – och på väg att skjuta Växjö till ett historiskt SM-guld.
– Jag höll kanske inte med om tränarens beslut, men accepterade det, säger Växjöforwarden om den tuffa tiden.
Växjö fick en flygande start på klubbens första SM-final. Dubbla mästarna Skellefteå gick in i finalserien med sjutton raka slutspelssegrar på hemmaplan, men Växjö knäckte den sviten direkt.
Lakers vann med 2–1 och stor segerorganisatör var Rhett Rakhshani, 27, som gjorde både målen. Det första svepte han in från nära håll och det andra kom på en styrning efter skott från landsmannen Noah Welch.
– Det var bra av våra backar att få pucken till målet och jag försökte bara komma till de ”smutsiga” områdena. Det är dit du måste och jag hade tur att få klubban på några puckar, säger han.
Med i poängtoppen
Nu är amerikanen Växjös bästa poänggörare i slutspelet med sina tio poäng, och ligger plötsligt med i toppen av den totala poängligan.
En total kontrast mot för hur det ut för två månader sedan.
Från mitten av november och tre månader framåt hade poängmaskinen en riktigt tung period. Inte ett enda mål på tjugotre matcher och bara tre poäng totalt. Tränaren Sam Hallam tog det kontroversiella beslutet att bänka sin stjärnforward:
– Man gillar aldrig att vara utanför laget. Det är en av de tuffaste sakerna: när du är frisk och vill hjälpa laget. Jag höll kanske inte med om tränarens beslut, men accepterade det. Tränarens roll är att coacha och min roll är att spela och det accepterade jag också. Jag väntade bara på att få en chans igen och jag tycker att jag tog den, säger Rakhshani.
”Inte nära att lämna”
När transferfönstret skulle stänga den 31 januari cirkulerade rykten om att stjärnforwarden var på väg bort från Växjö. Uppgifter som han förnekar:
– Nej, det var inte nära.
Vad var det viktigaste du tog med dig från den perioden?
– Jag försökte fokusera på sakerna jag kunde göra bättre i stället för att hitta ursäkter och gör det till en kamp mellan mig och tränaren. Tycker att det gjorde mig till en bättre spelare och jag har studsat tillbaka bra från det.