En käftsmäll deluxe – men ge inte upp hoppet
Först William Eklund – sedan Karl Henriksson.
Två rejäla käftsmällar för Tomas Montén.
Det finns egentligen bara en positiv sak med de här två negativa beskeden.
Eklund och Henriksson har alltså testats positivt för det här viruset jag inte längre orkar nämna vid namn.
Och som ni vet är positivt negativt.
Kort inpå JVM-truppen i dag samlas i Sundsvall för att kliva in i karantänsbubblan har förbundskapten Tomas Montén fått två riktigt tuffa återbud.
Så hur illa är då det här för Juniorkronorna?
Ja, det kunde inte bli så mycket värre. Lite som när både Henrik Sedin och senare Henrik Zetterberg tvingades tacka nej till OS i Sotji 2014.
Medan vi har bra bredd på målvakter, backar och ytterforwards är det just centersidan som varit det stora frågetecknet. I brist på skickliga centrar har jag förordat att flytta in just William Eklund på den positionen för att spetsa till det. Och nu försvinner de två som, åtminstone om jag varit förbundskapten, skulle ha varit våra toppcentrar.
Centersidan är tillsammans med målvakterna den viktigaste positionen och inte minst de centrar som har en offensiv uppsida. Där var Eklund och Henriksson våra två ess inför turneringen. Framför allt Williams Eklunds återbud är tungt. Hans utveckling, hans egenskaper och positiva personlighet är ett svårslaget paket. Henriksson har under hela juniorlandslagstiden haft en väldigt bra kemi med Alexander Holtz och Lucas Raymond.
Har haft en sensationell utveckling
Men det finns åtminstone en positiv sak med de här två återbuden: att de kom nu – innan Juniorkronorna i dag kliver in i sin karantänsbubbla.
De eventuella återbud som kommer från och med i dag och framåt är det inte tillåtet att ersätta.
Nu hann Tomas Montén kalla in både Oskar Kvist och Oscar Bjerselius. Montén och övriga spelartruppen vet också i god tid att Eklund och Henriksson är borta. De kan förhålla sig till det, köpa läget och börja bygga laget efter de förutsättningarna.
Oskar Kvist vill jag påstå har haft en sensationell utveckling under hösten och har snudd på drivit krislagets Brynäs offensiv i de senaste matcherna. En storväxt ytterforward med bra åkning och bra räckvidd. Bjerselius är en hårt jobbande, laglojal center. Klart att ingen av dem har William Eklunds egenskaper.
Men det skiljer samtidigt inga oceaner mellan de juniorer som spelar i SHL
De mest pessimistiska tycker att återbuden från Eklund/Henriksson betyder att det redan nu är kört för det svenska laget att bland sig i medaljstriden.
Jag tycker ändå att vi ska ge det här laget en chans att bevisa vad det går för. På pappret är vår forwardssidan svagare än många andra länders. Men det är tack och lov inte enbart enskilda spelare som avgör hur långt ett lag går i turneringen.
Trots de tunga avbräcken under Sotji-OS gick Tre Kronor som ni säkert minns ändå till final.