Jacob de la Rose öppnar upp om mammans bortgång
Publicerad 2021-11-20
Mammans sjukdom var en bidragande orsak till att Jacob de la Rose flyttade hem till Sverige.
Två veckor innan SHL-säsongen startade gick hon bort.
– Det blir som att hela världen faller samman, berättar Färjestads forward för C More.
Se mardrömsstarten som sänkte FärjestadI somras flyttade VM-guldmedaljören Jacob de la Rose, 26, som de senaste säsongerna spelat både i NHL och AHL, hem till Sverige.
Arvikasonen, som slog i Leksand innan han lämnade för Nordamerika, valde Värmland och Färjestad. I en öppenhjärtig intervju med C More berättar han om beslutet.
– Min mamma fick cancer runt påsk. Det var så klart otroligt tungt, man vet aldrig hur lång tid man har kvar att leva. Så jag kände att jag verkligen ville komma hem och vara nära familjen, säger han.
”Vi fick några månader”
Jacob berättar att hon var jättepigg när han, tillsammans med sin flickvän och hund, kom hem från USA.
– Då umgicks vi jättemycket med henne. Vi fick några månader på sommaren. Sedan blev hon immun mot behandlingen. Då var det nästan som att någon tryckte på en knapp. Det gick jättefort, säger han och fortsätter:
– Det var två veckor innan säsongen drog igång. Just där och då var jag inte speciellt sugen på att spela hockey överhuvudtaget, om jag ska vara ärlig. Det blir som att hela världen faller samman.
Stannade och grät på motorvägen
I intervjun minns De la Rose tillbaka till när han fortfarande befann sig i Nordamerika och fick sjukdomsbeskedet. Han satt i bilen på väg hem från en träning när föräldrarna ringde och sa att de hade något att berätta.
– Jag stannade och grät på motorvägen och kunde inte förstå det. De var som alltid positiva och sa att det kommer lösa sig och att det kommer gå bra. Men det var tufft, så klart.
Han beskriver hockeyn som en frizon och lagkamraterna i Färjestad som en familj. Och trots att resultaten inte har gått FBK:s väg under hösten kommer han inte att gnälla.
– Det hade hon sagt till mig med en gång. Att det är fel väg att gå. Det är bara att borra ner huvudet och köra ännu hårdare. Det är så jag är uppväxt och så jag alltid kommer tänka. Ju tuffare det blir, desto er får man kämpa för det.
