”Riktiga hjältarna är de som aldrig fått en bot”

Erik Adielsson i stor intervju om: • Milstolpen • Utvecklingen som kusk • Hästen som satte honom på kartan: ”Oj, kan jag göra det här?”

helskärm

Erik Adielsson nådde i onsdags ännu en milstolpe under sin långa och framgångsrika karriär.

Han har nu kört 10 000 travlopp på raken – utan att få en enda avstängning.

– De riktiga hjältarna är dock de kuskar som aldrig fått en enda bot, säger Erik till Trav365.

Erik Adielsson har vunnit det mesta som går att vinna. Han kör också oftare än de flesta och har så gjort under större delen av sin 30-åriga karriär. Totalt sett har det blivit runt 32 000 lopp och, inom kort, 5 300 vinster. Han har under årens lopp varit ett föredömme både på och utanför travbanan, och ett bra exempel på det är en bedrift som han uppnådde under onsdagen när det var tävlingar på hemmabanan Solvalla.

Faktum är att Erik nu kört 10 000 lopp i rad – utan att åka på en enda avstängning. Med det toppar han den så kallade "Schyssta listan", något han känner stolthet över.

– Man ska inte dra på för mycket men någonstans var det skönt att komma över den gränsen, då den där avstängningen kan komma vilken dag som helst. Avstängning låter dock så hårt. Det ingår i jobbet. Att klara 10 000 lopp är en milstolpe för mig, men samtidigt är det även ”bonnröta” då det funnits situationer där det varit väldigt tajt. Det är jag ödmjuk inför. En annan grej är att jag väldigt ofta kör mot rutinerade kuskar, på hästar som jag känner väl. Och tre, jag försöker köra schysst, berättar Erik för Trav365.

”Viktigt att även de lyfts fram”

När vi når honom på telefon sitter han i bilen. Erik lyfter fram det positiva initiativet bakom "Schyssta listan" och väljer att framhäva sina kollegor.

– Man vill inte recensera sig själv, det får andra göra. De riktiga hjältarna är dock de kuskar som kört många lopp men ännu aldrig fått en enda bot. Det är viktigt att även de lyfts fram.

Något Trav365 faktiskt vid flera tillfällen gjort under året då bland annat andra schyssta människor som Anna Erixon och Ludwig Wickman fått berätta om vad det betytt för dem att nämnas i samma ordalag som Adielsson med flera.

När Erik får frågan om sin senaste avstängning tvingas han tänka efter länge och väl. Nackdelen med att vara så snäll i loppen är uppenbarligen att det hinner gå så många år mellan besöken i utvisningsbåset att tidigare incidenter glömts bort för länge sedan. Han lyfter gång på gång under intervjun fram att det inte bara är han själv som sköter sig och kör korrekt, utan de allra flesta av hans kollegor. Men hur skulle han egentligen beskriva sig själv som kusk när han en gång var ung och lovande?

– När man är yngre är det svårt att se konsekvenserna av sitt beteende. Det kan rentav vara farligt. Kanske körde jag med för små marginaler i början och saknade respekten för hur illa saker och ting kan gå?

Hur har din körstil utvecklats genom åren?

– Bra fråga. Det måste jag klura på... Man har en större erfarenhetsbank efter 30 år och fler än 30 000 lopp.

En trist historia

Erik minns inte sin allra första avstängning, eller har den blekaste aningen hur mycket han betalat i böter totalt sett under sin karriär, men väl en som inträffade i samband med att han körde hästen Indigious i Tyskt Travderby 2012. Något som än i dag väcker känslor hos den snart 47-årige Malmö-sonen. Avstängningen fastställdes till 20 dagar, vilket kan kännas som en evighet för en proffskusk.

– För att göra en lång historia kort. Min häst tappade knäkappan och vinglade ut, med diskning som följd. I Tyskland har man en regel där du döms om det finns fler hästar från samma stall. Det var en konstig situation och under förhöret frågade jag domarna: "Vad hade jag kunnat göra annorlunda?" Det kunde de inte säga och det var en trist historia.

Adielsson har sedan lång tid tillbaka en lugn och sansad körstil. Det svenska regelverket har genom åren blivit allt mer "hästvänligt" med hårda straff till de kuskar som missköter sig.

– För 40-50 år sedan hade folk en helt annat syn på hästen. De 15 senaste åren eller så har det blivit hårdare bestraffningar och ökad medvetenhet. De flesta hästar gillar att tävla och tar ut sig ändå. I sammanhanget kan nämnas att alla vi aktiva som håller på med trav älskar djur. Själv har jag mamma och pappa och deras uppfostran att tacka för mycket.

”Domarna har ett otroligt svårt jobb”

Tack och lov har svensk travsport till större delen varit förskonad från grövre incidenter. Något som dock sticker ut är drivningen som Zarina Bi fick genomlida en V75-dag i Örebro förra våren. Den av Alessandro Gocciadoro-tränade hästen råkade ut för en, minst sagt, regelvidrig behandling under uppvärmningen – något som ledde till avsked för lärlingen ifråga och stora rubriker i media.

– Det var vidrigt att se. Det var dock skönt att alla gick ut och unisont sa att detta inte är något som kan accepteras på en svensk travbana. De regler vi har i Sverige ska följas, oavsett om du kommer från Sverige, Danmark eller Tanzania. Alla ska bedömas likadant. Jag tycker heller inte att svensk travsport ska ändra på sina regler för att det ska bli lättare att få hit utländska kuskar, men visst kan vi ha en nykter diskussion om det vi gör alltid är rätt.

Hur går dina tankar kring domardebatten?

– Domarna har ett otroligt svårt jobb och jag har en väldig respekt för dem. Visst har vi haft en del hetsiga diskussioner genom åren och vid andra tillfällen har jag undrat: "Oj, hur kom jag undan med det?", men löpningsfilmen visar ofta en annan sanning. Ibland önskar jag dock att det kunde vara en jämnare bedömning.

En annan sak som ofta kommer på tal är körspöets vara eller icke-vara. I vårt västra grannland Norge är denna utrustningsdetalj förbjuden.

– Jag har förståelse för att folk vill att man inte ska slå hästen men körspöet har räddat upp farliga situationer många gånger. Dessutom har det utvecklats de senaste åren. Ett förbud är inte rätt väg att gå.

Rival Damkaer – genombrottshästen

Är du lugn och snäll i alla sammanhang?

– Lugn och snäll? Det är jag nog inte någon gång och kanske inte i loppen heller, ha ha. Jag skulle nog inte framhäva mig så, det känns inte som en helt klockren beskrivning.

Har du åkt på böter i andra sammanhang?

– Jo, en fortkörningsbot fick jag för inte så länge sedan. Och så parkeringsböter. Båda inom de senaste tolv månaderna eller så.

Intervjun lider mot sitt slut. Samtalet halkar in på forna stjärnhästar som Rival Damkaer, en personlig favorit hos Erik som också spelade en viktig roll så där i början av hans långa och framgångsrika karriär. Man hör att han lyser upp när den gamle kämpen kommer på tal. Segern i Olympiatravet 1998 ligger honom varmt om hjärtat och var Adielssons första Grupp 1-seger. Den första av många och listan av vinnare är för lång för att få plats i denna artikel.

– Det var lite av en genombrottshäst för mig, utan tvekan. Sedan var det också en rolig saga om tränaren Tommy Strandqvist som inte brukade få in de bästa av hästar och inte hade varit med på den scenen tidigare. Jag minns att det var snöblask på Åby den där Olympia-dagen, ett fruktansvärt och otroligt hemskt väder. Det var då man kände: "Oj, kan jag göra det här?" Jag var nog bara 23 år gammal då. Hur många 23-åringar körde på den tiden? Det fanns ingen under 35 som syntes i storloppen, näst yngst var nog Örjan, avslutar Erik.

Många år har hunnit passera sedan Rival Damkaers dagar och Eriks stora genombrott i storloppssammanhang. Segerhungern finns fortfarande kvar, men som alltid med Adielsson – framgångarna kommer aldrig på hästens bekostnad. Han är på "Schyssta listan" för att stanna, och en ständig förebild för den yngre generationen.

Fotnot: Efter att intervjun gjordes vann Erik Adielsson Sundsvall Open Trot med Very Kronos.