Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Martin, Martina

”Meaulnes du Corta var av en annan ras”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-26

Micke Nybrink.

Finns inget att skylla på.

Meaulnes du Corta såg ut att vara av en annan ras.

Kör årets Prix d’Amerique 100 gånger.

Ja, då vinner en fransk häst varje gång.

Först fick vi stryk av dem i handboll, det snackades om förnedring och utskåpning. Dagen efter, i Prix d’Amerique, var det rent av ännu värre. Då var vi inte ens med

i matchen. Vi kom knappt ut på banan förrän loppet var kört.

Nu spelade det ingen roll att Triton Sund galopperade tidigt och diskades blixtsnabbt. Det spelade ingen roll att Jorma Kontio körde som den världskusk han är. Det hjälpte inte ens att Opal ­Viking, diggi­-loo diggi-ley, hade krigsmålat ­hovarna i guld.

Inget spelade någon roll.

Blir snurrig av omstarter

För fransmännen hade ordning på hästarna. Pierre Levesque hade satt nioårige Meaulnes du Corta i ett skick som gjorde honom oslagbar. Det förstod jag i och för sig redan efter genrepet, Prix de Belgique, där Meaulnes såg otäckt fin ut efter en snäll resa (en snudd på åtalbar tokpreparé!) och en för sen men ilsken spurt. I det läget var det klart, det här var hästen att slå när det blev allvar i Prix d’Amerique.

Körande Franck Nivard hade hajat grejen. Han hade insett att han satt bakom en överlägsen häst och han hade också, faktiskt, turen på sin sida. I vanliga fall brukar det bli ett par, tre omstarter i Prix d’Amerique. I år släpptes fältet iväg i första försöket.

Meaulnes är inte alls gynnad av omstarter, han blir snurrig då, så jag gissar att Nivard log i smyg när omstartsignalen uteblev.

Han hade dessutom ”sejfat” och befann sig näst längst ut i banan. Sen gjorde Nivard som man ska när man har en sån här häst – han bara körde. Hukade och gasade. Först blev det fjärdespår, sen tredjespår och till slut, efter 700-800 meter, satt Meaulnes du Corta i spets.

Resten var en formalitet. Ingen vågade ens gå upp och känna på honom.

Fick så mycket stryk

Han såg ut som en vinnare hela vägen, de andra kämpade och slet medan Meaulnes bara joggade. Sen försvann han. Det var faktiskt rena rama Varenne-feelingen. De andra fick så mycket stryk att de lämnade banan med sänkta huvuden och uppfällda kragar?...

Nu kan man bara hoppas att den här fantomhästen kommer till Elitloppet. Det vore hur häftigt som helst. Men jag anar att det blir svårt. En skör och aningen nervklen häst som inte gillar 1?000-metersbana är knappast ­något för två heat samma dag på ­Solvalla.

Istället får vi kanske hoppas på trean i mål, Qualita Bourbon, som var enormt tapper efter en tung resa, eller Levesques lille Offshore Dream som borde passa perfekt på Solvalla.