Ingen går säker – här gäller djungelns lag
Nybrink inför finalen av Paralympiatravet: Alla tror de kör vinnaren
Vem som vinner ska jag inte påstå mig veta. Ingen vet, vi bara chansar.
Paralympiatravet 2020 är årets största gissningstävling.
Vad vi vet är att det smälls på och att alla tror de kör vinnaren.
Just det är en garant för fantastisk travsport – som alltid i det här loppet.
ANNONS: Vill du andelsspela på V86 och V75 med Sportbladets experter? Nu finns möjligheten – här går du med i andelslaget. [Extern länk]
Att kalla det för årets höjdpunkt är en smärre överdrift. Ändå är det något speciellt med Paralympiatravet (eller Olympiatravet som det hette tidigare). Jag är en sådan gubbstrutt att jag minns den första upplagan, 1979, men ska inte att plåga er med mossiga minnen från förr.
Men jag vill ändå backa några år, för att vi ska få en känsla för vad som väntar.
Paralympiatravet är nämligen loppet där det händer, där ingen går säker. Om det har att göra med att det är första gången den äldre eliten ryker ihop vet jag inte. Det kan vara så. Det uppdämda behovet av att klippa till.
Ännu är inte rangordningen klar, vem som är högst i näringskedjan och det är onekligen djungelns lag som gäller. Grejen är att alla är rovdjur den här gången. Ingen är det jagade bytet, gasellen.
Varennes vinst år 2000 kommer jag inte glömma. Det var något helt nytt, vi hade aldrig sett en häst som kunde springa hur fort som helst genom en kurva. Attacken i tredjespår utan rygg 1 000 kvar (är killen galen?) och när han satte klorna i General du Pommeau mitt i sista sväng stod jag upp och skrek.
Jori Turjas världsartist var en enorm löpare, lite som Michael Johnson (43,18 på 400 meter). Varenne sprang in 52 miljoner och kan vara världens bästa travhäst genom tiderna.
Var framtiden – ett ufo
Maharajah i Olympiatravet 2013 kanske ändå är mångas favorit. Det var framtiden, ett ufo, vi kunde aldrig tro att en häst kunde blåsa runt till vinst på det sättet. I en amerikansk sulky fick Maharajah vingar och vad jag minns var jag alldeles tyst efteråt.
Jag stod bredvid Solvallas nuvarande sportchef Anders Malmrot och kommer ihåg att han dansade runt och skrek osammanhängande. Jag tror att Maharajah lämnade motståndet med 50 meter sista 100, så stor var skillnaden i fart. Sjukt bra, från en annan planet.
Hade fullt sjå att inte gråta
Jag minns även Solvatos svepning året efter. Om jag njöt extra mycket för att jag trodde på Heiskanens häst eller om det bara var sporten är svårt att avgöra. Men jag kommer ihåg när Veijo Heiskanen kom till mig och Jessica Almenäs i travstudion på innerplan efter loppet.
Veijo var så lycklig, som ett barn, och jag hade fullt sjå att inte gråta en skvätt. Det var så häftigt, det hästen gjort och hur Heiskanen njöt som aldrig förr.
Och då ska man veta att han vunnit allt och lite till.
Kommer ni ihåg när B.B.S.Sugarlight dundrade runt Åby och vann loppet 2015?
Klart ni gör. Peter Untersteiner låg raklång, bakåtlutad i ledningen hela loppet och fick bara mer att köra med ju längre loppet gick. Och tränaren Fredrik Solbergs lycka efter loppet som var aningen skruvad, han tjöt bara om att han hade Norges bästa häst.
Norges? Prova med världens. Så kändes det.
ANNONS: Vill du andelsspela på V86 och V75 med Sportbladets experter? Nu finns möjligheten – här går du med i andelslaget. [Extern länk]
Största skrällen i loppets historia
Jag höll på att glömma 2010 och Conrad Lugauer. Det var speciellt. Copper Beech var en enormt vacker fux, men det var inte många som trodde att ”Conni” skulle vinna. Nej, Nu Pagadi, Torvald Palema och Beanie M.M. hette djuren som stack ut.
Men som 65-oddsare spurtade fuxen till knapp vinst. Om han nu vann? Conrad var övertygad, tittade utåt och gjorde segergest, men på insidan gick Beanie M.M. i mål samtidigt. Tystnad. Målfoto.
Som tur var hade Lugauer rätt och den största skrällen i loppets historia var ett
faktum. Conrad hyllades och skickades upp i luften av starka olympier med Nenas 99 luftballons dånande i högtalarna.
Är som en åsna på ett minfält
Om det kan bli en så stor överraskning i år återstår att se. Men efter spårlottningen är det i alla fall ingen given historia vi ska försöka reda ut.
Möjligen borde jag ge upp direkt – jag känner mig ungefär som en åsna som
kliver ut på ett minfält. Det är inte frågan om det skiter sig utan när.
Disco Volante hade förstås en kopiös tur som fick spår ett bakom bilen. Han är ruskigt startsnabb, trivs i ledningen och det är inget svårt val för Ulf Ohlsson. Samtidigt är det inte bara han som vill köra i spets och det är inte säkert att de kastar sig ner i rygg direkt.
Kom ihåg att Paralympiatravet är loppet där många är överladdade och alla tror att de har bästa hästen. Eller de har i alla fall inte koll på vem de borde vara rädd för.
Så det kan bli så att Disco får ta emot ruskigt många slag om han inte ger sig.
Cyber Lane är jag svag för. Han måste ha chans, det är jag övertygad om. Årsdebuten är undanstökad – han vann ju en av deltävlingarna med en snygg spurt och att han är som bäst när han får speeda loss in mot mål har vi väl lärt oss nu. Stämmer det, smäller det. Det kan jag garantera.
Verkar alltid ha en växel till
Billie de Montfort med Björn Goop. Det låter som 1.00,2 första 250 meterna. Hon är som en pil och Goop... hur gör han för att få hästarna att överträffa sig själva?
Första gången han kör brukar effekten vara som störst. Om hon är bra nog? Absolut, hon har väl aldrig gjort en slät figur, trots att hon tävlat mot världens bästa hästar hela livet (typ).
Elian Web slår alltid kanoner, på löpande band. Propulsion och Sorbet är några av hans skalper. Att räkna bort honom vore synnerligen korkat. Han verkar alltid ha en växel till.
Milliondollarrhyme är som Cyber Lane, fast med en ännu längre speed. Årsdebuten var grym och alla minns upploppet när han vann SM. Explosionen, han avgjorde på 50 meter.
En veckas vila är en evighet
Next Direction vann i lördags, från dödens spurtade han ner Son of God med 1.06 sista 200. Det är inte många hästar som gör sånt, spurtar från positionen utanpå ledaren. Ni ska också veta att han är fruktansvärt startsnabb. Och nu har han lopp i kroppen.
En veckas vila är en evighet för en finsk häst. Kom inte och yra om täta starter.
Looking Superb, det franska lokomotivet från Jean-Michel Bazires stall, med Erik Adielsson, ska förstås bli spännande att se.
Inte med en klantig fransos utan med travkuskarnas Kasparov. Hästen har inte rosat marknaden den här vintern, men skickas inte till Sverige otränad, snarare full av lust att tävla efter en paus sedan den 8 mars.
Har inte knallpulver i pipan
Och Sorbet, som ni kanske tror är bortlottad. Det är inget vidare att börja i det bakre ledet. Men om de kör för fort första 1 000 – odds 1,65 – kommer han in i matchen. Ligga långt bak innebär att man inte behöver göra ett dugg, inte före upploppet.
Örjan Kihlström har vunnit loppet tre gånger. Och när han sitter bakom ett Redénvapen vet han att det inte är knallpulver i pipan. Sen skjuter han ner dem bakifrån – en efter en.
Eller jag har inte en aning, jag sa ju det, att jag är en blind åsna på ett minfält. Men kul ska det bli, glöm tussilago och röda pollenprognoser, nu jäklar är det vår på riktigt.
ANNONS: Vill du andelsspela på V86 och V75 med Sportbladets experter? Nu finns möjligheten – här går du med i andelslaget. [Extern länk]