”Pension? Inte så länge jag hittar till stallet”
Stig H Johansson om: • Varför han vägrar sluta • Stipendiet • Drömmen om en ny Victory Tilly
Uppdaterad 2021-08-31 | Publicerad 2021-08-23
Stig H Johansson är en levande legend och ikon inom travsporten som vunnit allt och mer därtill.
Trots att han nyligen fyllde 76 år sitter tävlingsinstinkten fortfarande i och några planer på pension finns inte.
– Inte så länge jag hittar till stallet. Sitta hemma och hänga skulle jag nog inte må så bra av, säger Stig till Trav365.
Stig H Johansson är mannen som vunnit allt i travsportens värld. Elitloppet hela sex gånger, Prix d'Amerique 1993, Svenskt Travderby vid sju tillfällen och Svenskt Trav-Kriterium vid fem. För att nämna några. Och vem kan glömma bort fyrbenta ikoner som Peace Corps, Queen L., Utah Bulwark och Victory Tilly?
Född och uppvuxen i Forsa socken i Hälsingland, samma plats som travfamiljen Nordin. Sedan ett antal år tillbaka för han dock en något undanskymd tillvaro och har för dagen endast nio hästar på sin träningslista. Trav365 tog ett snack med denna legend om hur han trivs med livet numera och en eventuell pension i horisonten. När vi får tag i honom sitter han och njuter i solskenet. Den hysteriska stressen han upplevde under framgångsåren tycks vara ett minne blott.
– Jag föredrar det här livet. Nu kan man sitta och fika med hästägare och personal, och man upplever inte samma stress som tidigare. Jag håller fortfarande på med hästar och kör dem regelbundet, mestadels själv också. Det passar mig bra. Man har blivit till åren men fysiken är i ordning och det är fortfarande kul att jobba. Sitta hemma och hänga skulle jag nog inte må så bra av, berättar Stig.
Still going strong
Han fyllde nyligen 76 år men är "still going strong". Det blev dock ett stilla födelsedagsfirande.
– Jag väntar med något större tills dagen jag fyller 80.
Är det fortfarande lika roligt att träna häst som förr?
– Ja, men på ett annat sätt. Det är ingen stress längre. Jag har två hästskötare i stallet, och så är det jag, min fru och son som hjälper till. Det är dessutom mer varierande arbetstid. Visst finns det dagar som kan vara jobbiga. Som när det är regn och snöblask. Jag klarar dock av det också. Just i dag skiner solen.
Några tankar på att gå i pension?
– Nej, inte så länge jag hittar till stallet som ligger ungefär hundra meter från mitt hem. Jag mår bara bra av att vara med i verksamheten. På fritiden tittar jag fortfarande mycket på travlopp. Jag vill inte kalla det en sjukdom utan ett behov att hänga med och se hästarna man ska tävla mot. Att följa hästar i tv-soffan är fantastiskt. Och så umgås med vänner och trevliga människor. När jag dessutom har en mindre verksamhet nu är det lättare att åka iväg på solresor utomlands. Det är bra medicin.
Under en tid knäckte han extra som travexpert på tv och var en mycket uppskattad sådan hos tittarna. Stig berättar att även om det var roligt att rycka in så är det inte riktigt samma sak när man själv inte har lika mycket hästar till start.
”Tävlingsinstinkten finns fortfarande kvar”
De senaste fem åren har stallet haft allt färre hästar till start och således har också vinstantalet minskat. Just i år har det blivit tre tränarsegrar på 48 starter.
Följer du fortfarande segerprocent och dylikt?
– Aaa, lite grann gör jag det fortfarande. Man vill ju inte ligga längst bak i kön. Tävlingsinstinkten finns fortfarande kvar, annars hade jag inte hållit på med detta. Jag vill att hästarna ska prestera och också få in sådana som kan det. Men att vara med i vinsttoppen finns det inga möjligheter till, då måste man ha 100-110 hästar. Det har jag inget behov av längre. Om jag har något mål för 2021 så är det att de jag har i stallet löper upp till sina resurser. Några topphästar har jag inte, även om en del är fina.
När Stig bestämde sig för att sluta köra travlopp regelbundet kom det som en överraskning för många.
Du ville sluta på topp?
– Ja, jag ville ju inte sluta på någon annan stans. Som i källaren eller så. Jag hade väl tyckt att jag varit med så länge på hög nivå. Sedan var det också bättre att koppla bort det själv, än att någon annan skulle säga att det var dags att sluta. Ungefär så tänkte jag.
Han hoppar fortfarande upp i sulkyn då och då och vann 2014-2016 samtliga upplagor av kuskmatchen Ahlsells Legends.
Hur kul var det?
– Det var givetvis roligt och en bonus på grejerna. Är man en tävlingsmänniska så är det alltid kul att vinna.
”Ett avslutat kapitel”
Många fans runt om i landet kanske fortfarande hoppas att en dag åter få se sin idol köra ett Elitlopp till. Där har dock Johansson klara besked att ge oss drömmare.
– Nej tack. På den nivån är det absolut ett avslutat kapitel. Om man vill hänga med där måste man köra lopp tre, fyra dagar i veckan.
Blir en travkusk ringrostig?
– Det tror jag. Framför allt påverkad av ålderdom.
Det har inte undgått någon att utvecklingen inom travet gått snabbt under många år. Hästarna springer allt fortare och gör så redan från ung ålder. Det är jänkarvagnar hit och dit, barfotakörning på våra yngre förmågor och ett stort fokus på tidiga årgångslopp.
Vad tycker du själv om det som sker i travets värld?
– Det har skett en ordentlig utveckling. Både bland hästar och tränare. Nya metoder, nytt material. Det är bara positivt, tycker jag. Om det finns något negativt så är det att hästarnas tävlingskarriärer blir kortare. Alla individer tål inte tuff träning och täta starter, det är lite olika. Själv har jag också ändrat mitt träningsupplägg och provat mig fram under en längre tid. Man måste dock fatta beslut efter varje enskild individ.
Stig följer travet regelbundet och har givetvis inte missat vad Åke Svanstedt uträttat på andra sidan Atlanten. Själv har Johansson tillbringat hela sin tränarkarriär i Sverige och på frågan om han någonsin övervägde att lufta sina egna vingar på annan ort så blir svaret:
– Nej, nej, nej. Varken nu eller när jag var yngre. Åke visade ju redan under sin tid i Sverige att han är en de bättre tränarna som finns. Han har ögat för hästarna och är både duktig och ambitiös. För egen del... att flytta från eller med familjen? Nej.
”Det största jag upplevt i travet”
Inom kort delas Stig H Johansson stipendium ut till två eller flera lovande lärlingar inom travets underbara värld. Priset har delats ut sedan 1996. Om vi blickar tillbaka på tidiga mottagare återfinns namn som Björn Karlsson, Claes Sjöström, Daniel Redén, Emilia Leo, Johan Untersteiner, Marcus Melander, Olle Alsén, Oskar J Andersson, Sandra Eriksson bland många, många fler. Framtidsnamn då, framgångsrika yrkesmänniskor i dag.
Trav365 har varit i kontakt med flera av dessa tidigare stipendiater och de var mer än villiga att dela med sig av vad det som ung i branschen, med drömmar om framgångsrika karriärer, innebar att tilldelas denna enorma ära.
Björn Karlsson vann priset 2008 och upplevde sin största dag i livet då stallets stjärna Tangen Haap vann Elitkampen på Solvalla våren 2019. Segerprocenten varje år har legat stadigt runt tjugo procent, eller högre.
– Att få Stigs stipendiat är det största man kan få under lärlingstiden. För mig var det väldigt stort och en bekräftelse på att man låg någorlunda rätt på det. Det hjälpte mig att förkovra mig ytterligare, samt att jag vågade ta klivet att bli A-tränare. Tillsammans med segern i Elitkampen är det det största jag upplevt i travet, säger Björn.
Oskar J Andersson, med 2013 som det magiska året, fyller i:
– Stig H är en av de allra största i svensk travsport och att få bli en del av akademin var stort. Det var en givande läroperiod under det året och att vi dessutom har utbildande träffar varje år tillsammans med andra stipendiater gör att det ger något fortfarande flera år senare.
Slutligen även en hälsning från Olle Alsén, mannen bakom den folkkäre startkanonen M.T.Insiders, om vann priset för exakt tjugo år sedan:
– Där och då betydde det enormt mycket och var det största som hänt. Stipendiet var en stor bidragande orsak till att jag vågade ta steget att bli egen tränare, när man nu hade fått ett erkännande från den störste i branschen. Jag kommer från en ickebakgrund inom travet, men trots att ingen hade varit på trav kände alla till Stig H. Jag hade sedan tre fantastiska stipendiemånader hos Stefan "Tarzan" Melander, Lutfi Kolgjini och Stig.
Vad tänker du, Stig, när du hör sådant?
– Det är väldigt trevligt att höra att några i alla fall uppfattar att de haft hjälp med grejen som vi gjorde, det är positivt. Det har nog till och med gått bättre med stipendiet än man trodde i början. Jag är glad att några presterat riktigt bra, det är ett tecken på att det finns en mening med den karusellen. Det finns en del stadiga namn bland stipendiaterna, det får man vara stolt över.
”Högst klar i bollen”
Slutligen måste vi bara fråga om hur hans favorithäst under karriären, Victory Tilly, mår och hur han tillbringar sina dagar. Den brune valacken sprang in drygt 37 miljoner under sin tävlingskarriär och har hunnit bli 26 år.
– Jättemånga hästar ligger mig varmt om hjärtat men snäppet över samtliga är Victory Tilly. Han får leva så länge han har den statusen han har nu. Han är lite svankryggig och gammal men högst klar i bollen. Han vet vad han ska göra och äta, ungefär som vanligt förutom att hans kropp förändrats. En typisk dag för honom tillbringas i hagen med några kompisar och icke-kompisar, så att han kan tala om för dem vad de ska göra. Man är tacksam att man fick honom som födelsedagspresent.
Hur vore det att få in en ny stjärnhäst i stallet?
– Det är klart att det vore roligt och något man hoppas på trots att man är jättegammal och hållit på länge. Det är det som driver en lite grann, att få en... kanske inte en ny Victory Tilly men däromkring i alla fall. Det höjer allting i verksamheten när man har en så bra häst, avslutar Stig.
