Proffstränarens press: ”Lever på en skör tråd”

Kajsa Frick om den tuffa vardagen • Jakten på milstolpen

Kajsa Frick närmar sig 1 000 kusksegrar.

Men livet som travtränare innebär också hårt tryck.

– Det är en väldigt tuff bransch, både kroppsligt och psykiskt, säger hon.

47-åriga dalatränaren Kajsa Frick driver sitt stall på Rättvikstravet där hon för tillfället har 34 hästar.

Kajsa är dotter till travtränaren Leif Witasp och systerdotter till ikonen Jim Frick, således född in i livet med hästarna.

Hon närmar sig 1 000 kusksegrar med stormsteg, något som hon verkligen ser fram emot, även om hon har ett drygt tjugotal segrar kvar innan hon kliver in i tusenklubben.

– Det vore en stor milstolpe för mig och skulle betyda väldigt mycket. Det är så mycket jobb och slit som ligger bakom. Jag har koll på det i alla fall, säger hon till Trav365.

”Tar mest på mig – mentala biten”

Kajsa älskar sitt jobb och har inget emot att arbeta hårt.

Men livet som travtränare, i synnerhet med dagens besvärliga ekonomiska läge, är en vardag hon tvingas hantera.

– Det är en väldigt tuff bransch, både kroppsligt och psykiskt. Jag själv tycker jag har ett hårt psyke, annars hade jag aldrig stått pall för det här livet. Jag är inte rädd för att arbeta kroppsligt, men det som tar mest på mig är den mentala biten, förklarar Kajsa vidare.

”Har bara ett liv att leva”

Har du någon gång funderat på att sluta som travtränare?

– Nu tycker jag inte det känns som jag vill lägga av. Men ju äldre jag blir så tänker jag också att man har bara ett liv att leva. Nu jobbar man dygnet runt. Att få göra något annat, det finns i bakhuvudet. Men som sagt just nu tycker jag det känns bra, vi har bra hästar. Det har dock gått lite dåligt på slutet.

Är det svårt att få ekonomin att gå ihop?

– Ja, det är inget snack om det. Allt runt omkring går upp, man lever på en skör tråd och har inte vetskapen från hästägarna hur de tänker i framtiden. De kan bara flytta sina hästar om de vill och då måste jag säga upp personal. Alla foderkostnader har gått upp och vi har inga marginaler i dag. Samtidigt ligger prispengarna kvar på nivåer som det var för 20–30 år sedan.

– Det kanske fungerar för de allra största tränarna men för oss mindre är det tuffare. Jag tycker det måste finnas en bredd i sporten.

Trots svårigheterna är det just hästarna, träningen och tävlingen Kajsa brinner för.

Genom åren har 47-åringen blivit något av en skrällkusk då hon med jämna mellanrum slagit till med högoddsare på de stora spelformerna.

å.