”Jag var beredd på att få mycket skit – oetiskt”

Emma E Johansson i stor intervju om • Hästägarprovisionen • Succéstarten • Drömmen • V75-chansen

helskärm

Emma E Johansson har gjort stor succé genom att gå sin egen väg i livet.

På sociala medier avslöjade hon nyligen att hon inte tar ut någon lopprovision från sina hästägare.

– Jag var beredd på att få mycket skit men det är oetiskt mot djuren, säger Emma till Trav365.

Emma E Johansson är proffstränaren som går sin egen väg. Nyligen gick hon ut på sociala medier och förkunnade att inga hästägare som satsar på henne behöver oroa sig för den sedvanliga tioprocentiga tränarprovisionen. Den bjuder hon nämligen på.

– Mina kunder har vetat om detta länge och varit tacksamma. Jag har aldrig tagit ut en provision och valde nu att gå ut med detta genom ett litet inlägg. För mig känns det konstigt att man som tränare ska ”äga” tio procent i varje häst i stallet när de springer in pengar. Jag tycker att träningsavgiften vi tar ut ska täcka alla kostnader. Har man inte gjort en kalkyl på det så kan man vara lite fel ute, berättar Emma för Trav365.

”Det är inte etiskt mot djuren”

Vinstpengarna ska helt enkelt gå oavkortat till ägaren, anser hon. Bortsett från det som kusken tar ut, givetvis, i samband med varje lopp. Reaktionerna på hennes inlägg har varit blandade.

– Jag var beredd på att få mycket skit. Någon kommenterade att jag var ute och cyklade, att man måste ta den där provision för att få ekonomin att gå ihop, men själv har jag klarat mig bra hittills.

Varför betyder detta så mycket för dig?

– Det är inte etiskt mot djuren att hela tiden pressa dem till att tjäna pengar så att du ska kunna betala dina räkningar. Har man den filosofin som tränare så är man själv ute och cyklar. Det är tufft för hästägarna just nu och då tycker jag att man måste göra någonting. Jag får hålla på med den här sporten som jag verkligen brinner för och utan mina hästägare hade jag inte fått göra detta.

– Jag känner att något måste göras om vi ska kunna hålla på med det här i framtiden. Kan man då vara med och göra något som resulterar i en positiv utveckling inom sporten så ska man göra det. Jag hoppas att någon annan tränare kommer att hoppa på det här tåget, men jag förstår samtidigt de av mina kollegor som är kritiska.

Räcker det inte med en minskning av tränarprovisionen till exempelvis fem procent?

– Absolut! Var och en får själv sätta sig in i detta. Vissa tar ju till och med ut 15 procent, vilket är ganska mycket pengar som försvinner för våra hästägare. Någon hade räknat på det och kommit fram till att han betalat 650 000 kronor i provision till en tränare. Skippar man denna kostnad kanske ägaren har råd att sätta ytterligare en häst i träning?

Det var nog inte bättre förr...

Du verkar vara en bestämd dam – finns det någon risk att du raderar ditt inlägg på sociala medier och ändrar ståndpunkt?

– Nej, det kommer jag inte göra. När jag går ut med något så står jag fast vid det. Skulle man dock vinna ett stort lopp så kan jag tänka mig att ägarna säger: ”Emma, nu får du tio procent av det här.” Jag vill dock att ägarna i så fall ska bestämma det själva.

Johansson hoppas att detta leder till en debatt ute i trav-Sverige. Rätt eller fel så bryter hon ny mark och gör det som känns rätt för just henne.

Hon är uppvuxen i en hästtokig familj där pappa Mikael har varit amatörtränare under många år. Att syssla med något annat än djur var aldrig aktuellt för dottern.

– Jag är född in i den här sporten och brukade redan som väldigt liten springa omkring på stallbacken. Pappa har haft en del framgångar men det var mest på 90-talet, och man måste våga utvecklas. Det har ju hänt en del sedan dess... Han lever nog kvar lite i hur det var på den tiden, när det gick som bäst för honom.

Så allt var inte bättre förr?

– Nämen, det tror jag inte. Man måste hänga med i utvecklingen. Numera behöver man inte ha blyvikter på fötterna och korta käkar. Hästarna är till mycket stor del naturtravare nu. Det var lite där jag och pappa krockade.

Hästarna går före allt

I samband med skoltiden studerade hon naturbruk med inriktning trav. Den då skoltrötta tjejen var dock, som så många andra elever i den åldern, inte helt nöjd med utbildningen. Istället valde Emma att lägga allt krut på den praktiska biten – långt från skolbänkar, blyertspennor och suddgummin.

Tre dagar i veckan tillbringade hon sin tid hos tränarparet Börje BS Johansson och Catrin Fajersson, som hon tillskriver en stor del i sin egen utveckling.

– Jag har jobbat hos en del tränare genom åren men alltid känt att jag vill göra på mitt egna sätt. Sedan tolv års ålder har jag haft en dröm om att jobba med just trav och hästar. Det har format mig till den jag är.

Hon beskriver sig själv som både omtänksam och snäll. Hjärtat tycks vara på rätt plats – och allra mest brinner hon för sina kära djur. Förutom hästar har hon även hundar, katter och till och med några får.

– En kompis till mig sa en gång på skämt: ”Vilken plats på bästa-vän-listan hamnar jag?”, och mitt svar blev: ”Tyvärr, men alla mina djur kommer före dig.” Det tog hon nog inte så jättepositivt. Så är det dock, de går före allt.

Den inställningen verkar ha gjort susen i yrkeslivet där framgångarna inte låtit vänta på sig. På kort tid har den nyblivna proffstränaren expanderat sin rörelse från tolv hästar för ett drygt år sedan, till dagens 35. Och där tycks gränsen också gå.

”Man är lite stolt faktiskt”

Emma kan visa upp en segerprocent på 20 och har på årets fyra första månader dragit in nästan lika pengar som under hela fjolåret.

– Jag har länge sagt att 2022 kommer att bli mitt genombrottsår. Det har börjat jättebra och något som var viktigt för mig var att jag kunde ta ut min proffslicens i år. Det kommer in väldigt fina hästar och flera av mina treåringar kan nog duga i lite större sammanhang. Man är lite stolt faktiskt.

Emma E Johansson, Årets Komet 2022 – hur låter det?

– Det hade varit något! För dagen känns det inte helt omöjligt.

På tal om nyblivna proffstränare som gick samma kurs som Emma så noterar vi att en klar majoritet av deltagarna var kvinnor, något som visar en klar och tydlig utveckling i svensk travsport.

– Det var väl bara två killar och runt nio tjejer. Det är jättekul när man själv är en av dessa kvinnor och vi tar mer och mer plats i en mansdominerad sport. Vi vågar gå vår egen väg och ta chansen när den ges.

Hästägare runt om i landet har fått upp ögonen för Kalmar-tränaren som gjort sig känd för att hitta nyckeln till även de mest utdömda pållarna. Ett exempel är reklamhästen Ego Sisu, problemhästen som i Emmas regi utvecklats till att bli en segermaskin.

– För tre, fyra år sedan ville jag bara hålla på med dessa utdömda travare, som ni utrycker det, att få dem att prestera. Jag vill dock också ta det här steget att träna många unghästar, även om det är tuffare. Man är dock väldigt tävlingsinriktad som människa och vill hela tiden bli bättre på det man gör.

”Jag kommer inte att ge mig”

Ditt stora mål var att vinna på V75, vilket du lyckades med på nyårsafton med delägde Ego Sisu. Har du slut på drömmar nu?

– Nej då, man får helt enkelt sätta upp nya mål. Ett sådant är att tillhöra toppen bland de bästa kvinnliga tränarna i landet. Det är spännande att se hur långt man kan gå och jag kommer inte att ge mig i första taget.

Nämnde Ego slog under december månad till på Halmstadtravet och ordnade karriärens största seger för en överlycklig amatör. Dagen därpå tog Johansson ut sin proffslicens och vi kan ana oss till att det blev ett ordentligt firande vid tolvslaget.

Den nu åttaårige valacken är en sannsaga i sig och helt på egen hand värd spaltmeter. Emma fick in honom först som sexåring och faktum är att hästen vid det tillfället ännu aldrig hade tävlat. Eller ens kvalat för den delen. Hon minns begynnelsen mycket väl.

– Jag fick frågan av Jan Henriksson om jag ville leasa en Ready Cash-häst och jag sa ja utan att veta hans ålder, eller om han ens kommit till start. När jag åkte över så hade Ego gått ett halvår eller så bland Jannes fölston och var väldigt rund om magen. Då tänkte jag: ”Herregud, det blir en del kilon att träna bort.”

Den då korpulente grabben fick följa med sin nye tränare hem trots att det inte var kärlek vid första ögonkastet. Eller det andra för den delen.

– Jag körde honom några gånger och var inte jätteimponerad. Så han fick gå bland mina egna fölston och jag körde sedan honom bara då och då. Det här var inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Skor för alla tillfällen

Där och då hade sagan om Ego Sisu kunnat vara över, men ett telefonsamtal från en vän fick henne på andra tankar. Denne hade tydligen noterat att helsystern Grande Diva Sisu, som för Per Nordström drog in nästan tre miljoner, inte var så tokig. Borde inte Johansson således ge storebror Ego en sista chans?

– Av en ren slump slog jag på honom ett par stötdämpande Duploskor, trots att folk sa att det inte gick att tävla med dessa, och då kändes han plötsligt som en dröm i första träningsjobbet. ”Vad har hänt med den här hästen? Detta är något utöver det vanliga.”

Debuten löstes på bästa vis, och likaså blev det seger i karriärens tredje start. I den fjärde tappade han däremot en av dessa skor och problem uppstod. Hästen behandlades och frustrationen tog vid.

Trots flertalet besök hos veterinär blev det inte bättre. Dessutom valde man vid samma veva att lyssna på röster utifrån och helt enkelt skippa den skoning som fått honom på bättre tankar då under sommaren 2020.

– Han blev allt sämre och travade riktigt dåligt till slut i loppen. Ett tag var jag faktiskt riktigt nära att lägga ner det med honom. Han kunde knappt gå i hagen, så illa var det. Till slut valde vi att ge honom en sista chans och smacka på Duploskorna. Från den dagen har det varit spikrakt. De har räddat upp hans karriär.

”Jag är för dålig”

Ego Sisu har nu vunnit sju av sina tio senaste starter och på sistone är det Martin Malmqvist som skött tömföringen med bravur. När Trav365 fick sig ett snack med honom efter V75-succén var det en överlycklig man som berättade att det var en dröm som gick i uppfyllelse.

Du och Martin har som bekant haft ett lyckat samarbete. Varför valde du att satsa på just honom?

– Han var tvåa i amatör-SM åt oss en gång i tiden och när pappa sedan opererades i knäna var Martin här och hjälpte till. Numera är han en del av familjen och som en bror för mig. Han lyssnar på det jag säger och är väldigt ärlig med sin feedback. Vilket är viktigt eftersom jag inte vill köra själv.

Och varför vill du inte det? Vi ser ju att du har vunnit ett lopp under 2015...

– Helt enkelt för att jag är för dålig! Jag duger inte till och om hästarna ska få chansen så kan inte jag sitta där och lalla bort det.

Slutligen, vad heter din nästa V75-vinnare?

– Med lite flyt kan han heta Notorious Zon redan nu på lördag i V75–2. Han var duktig som tvåa senast men springer fortfarande med handbromsen i. Han hade vunnit det loppet hur lätt som helst om han inte behövt springa med gummistövlar.

– Inför helgens start ska jag dock att lätta upp honom ordentligt och tror att det kommer att innebära en väldigt positiv effekt. Han fick ett bra spår och gillar distansen. Jag tror alltid på mina hästar, avslutar Emma.