Profilen: ”Man känner sig isolerad och ensam”

Veijo Heiskanen i stor intervju om • Tuffa tiden • Sverige-drömmen: ”Öppen för alla förslag”

Veijo Heiskanen tillhörde under decennier landets tränarelit.

2021 lämnade han dock Sverige för Finland.

Flytten blev inte som han hade tänkt sig.

– Man känner sig så isolerad här. Jag är väldigt ensam, säger han.

Tidigare topptränaren Veijo Heiskanen lämnade Sverige för Finland 2021.

Sedan dess har han alltid drömt om att flytta tillbaka.

När Trav365 fick sig en pratstund med legendaren i våras tycktes det finnas långtgångna planer.

– Även om ingenting är klart ännu så lär flytten bli av i år. Utan att skryta så är det svårt att hitta någon med mer rutin. Jag har redan fått samtal från alla de största tränarna. Tydligen är jag väldigt uppskattad i Sverige, sa han då.

”Jag har inte givit upp hoppet”

Spola fram drygt tre månader i tiden så har drömmen ännu inte besannats, även om hoppet i högsta grad lever.

– Jag känner mig kunna tillföra mycket åt någon tränare. Det jag skulle vilja göra är att hjälpa till med bland annat fortkörningen. Jag kan inget annat än att sitta bakom en häst, berättar Veijo och fortsätter:

– Jobba åt ett proffs eller amatör spelar ingen roll. Det viktigaste är att jag trivs i min roll som hjälptränare. Jag har inte givit upp hoppet.

Saknaden efter Sverige nådde närmast orkanstyrka i samband med att han nyligen besökte sina gamla hemmatrakter på västkusten, då storloppet Åby World Grand Prix gick av stapeln.

– Det var jättetrevligt att träffa mina gamla och nya kompisar. Alla tyckte att det var roligt att se mig efter 27 år som tränare där. Jag är jätteglad att jag åkte.

Så resan värmde i själen?

– Ja, herregud! Det var det bästa som hänt mig på länge, länge, länge. Jag kramade bland annat gamla hästägare och folk som arbetar på Åbytravet. Det var uppiggande!

”Man känner sig så isolerad här”

Han hjälper för dagen till i stallet hos tidigare partnern Henna Halme men miljöombytet var välkommet för finlandssvensken som inte lyckats harmonin sedan flytten.

– Man känner sig så isolerad här. Mitt liv är begränsat när jag inte är i stallet och jag är väldigt ensam. Det var inte så här jag för tjugo år sedan tänkte att livet skulle se ut. Ledsen kanske man inte kan säga men det känns konstigt att vara så ensam hela tiden.

Vad beror det här isoleringen på?

– Jag vet faktiskt inte. Man får kanske skylla sig själv? Jag är dock inte ensam om att vara i den här situationen när kärleken tar slut. I min ålder är det också svårt att hitta nya kompisar. Jag saknar andra människors närhet.

”Jag tänker mycket på dem”

Travprofilen fyllde under söndagen 65 år.

En magisk dag för många, men för Veijo var det bitterljuva känslor.

Hans barn och barnbarn bor många mil bort, i Trelleborg, och kunde inte vara plats för att dela dagen med pappa och morfar.

– Jag tänker mycket på dem. De ringde mig i går, vilket gjorde mig jätteglad. Det hade varit fint att träffa dem. Att prata i telefon är inte samma sak. De mår dock bra och det är huvudsaken.

Istället för tårta och ballonger blev det en stillsam lunch ihop med två vänner.

– Det var tre gamla gubbar som reflekterade över de goa tiderna när man hade hästar och reste världen runt, säger Veijo och skrattar.

Vad saknar du egentligen mest med familjen?

– Att umgås. En dag som denna kanske vi hade åkt till ”Ludde” (Lutfi Kolgjini) och kollat på hästar. Det hade barnbarnen nog uppskattat, även om de inte är lika intresserade som jag var i deras ålder.

”Skulle jag dö i morgon...”

Heiskanen har varit med som sin beskärda del av motgångar.

Frågar man honom själv så kommer han att berätta att det i ung ålder knappt fanns några tankar på att någonsin bli 65 år.

– Nej, jag trodde aldrig att jag skulle leva så här länge. Det är därför bra gjort att kämpa mig igenom alla olyckor. Det känns lite overkligt faktiskt.

Känner du dig som en 65-åring?

– Nja, egentligen inte i huvudet eller i kroppen. När jag sitter i sulkyn finns det inga krämpor. Axeln känns bra, benet likaså. Helt slut är jag inte ännu, utan kan fortfarande tillföra något.

Om du kunde vrida tillbaka klockan, hade du fortfarande flyttat till Finland?

– Nej, det hade jag inte gjort. Jag ångrar beslutet. Det är inget fel på Finland men det varit svårt att acklimatisera sig, även om det också funnits goda stunder.

Har du fortfarande några drömmar du vill uppnå i ditt liv?

– Jag tar en dag i taget. Skulle jag dö i morgon så gör jag inte det nyfiken eftersom jag har gjort och upplevt allt jag ville. Att inte längre vara i rampljuset har jag inte något bekymmer med. Det finns ingenting mer jag behöver bevisa.

”Just nu står tiden stilla”

Veijo tillåts blicka in i kristallkulan och försöka förutspå vad som väntar runt hörnet.

Han lämnar dörren på glänt för att bli kvar i Finland, men vill allra helst lufta sina vingar.

Och då allra helst nära familjen i Trelleborg.

– Jag har valmöjligheter men hade hoppats på fler. Just nu står tiden stilla eftersom jag inte vet vad jag ska göra. Jag är öppen för alla förslag.

Men först ska han försöka vinna Finsk Mästerskap i slutet av augusti tillsammans med delägde Callela Ikaros.

Och lita på att Veijo ser fram emot loppet ifråga.

– Det är 30 000 euro i förstapris och hästen har varit duktig hela året. Nu hoppas vi på ett bra spår då han absolut är bland de tio bästa i Finland, kanske till och med topp fem, avslutar han.