”Roligaste segern – minns allt den dagen”

Travlegendaren Erik Berglöf i stor intervju om: • Avstängningen • Revanschen • Elitloppet • Framtiden

helskärm

Erik Berglöf vann 1994 vad som kallats ”tidernas Elitlopp” ihop med Copiad.

Den amerikanske kanonen Pine Chip galopperade dessutom som slagen.

– Det var den roligaste segern och jag minns allt från den dagen, berättar Erik för Trav365.

Erik Berglöf har vunnit det mesta som går att vinna på en travbana. Dubbla Elitlopp, tre Derbyn totalt, Stochampionatet, Oslo Grand Prix, bland många till. För de allra flesta är han ihågkommen för den där magiska segern i Elitloppet 1994 då värmländske Copiad besegrade den amerikanske stjärntravaren Pine Chip i vad som på förhand målades upp som Davids kamp mot Goliat. Gemene man kommer troligen inte ihåg vad hen gjorde för en vecka sedan, men få glömmer bort exakt var man befann sig då Copiad skar mållinjen som vinnare i vad som har kallats för ”tidernas Elitlopp”.

Pappa Roy, son till emigranter, föddes i USA 1926. Under en period bodde han nära en minst sagt ökänd historisk figur.

– När han var runt sex år gammal så flyttade familjen till Chicago, och de hamnade på samma gata som gangsterbossen Al Capone. De träffade dock aldrig honom eller så, säger Erik till Trav365.

Familjen flyttade sedermera tillbaka till Sverige och man bosatte sig till en början i Eskilstuna, innan flyttlasset gick vidare till Värmland. Byggfirma Erik Berglöf, efter farfar Erik, startades och har sedan dess drivits av flera generationer Berglöf, numera som fastighetsbolag. Den nu 68-årige travtränaren är i grund och botten byggnadsingenjör men blev redan som ung grabb hästbiten och trots sin utbildning var det aldrig något snack om vad han ville arbeta med som vuxen.

Redan i tidig ålder fick han chansen att hjälpa till i stallet hos stortränaren Olle Elfstrand och där fick han bland annat stifta bekantskap med Lyon, den första svenska travhäst som tjänade en miljon kronor. Några lopp ihop blev det dock aldrig.

– Vi hade haft häst hos Olle under många år och jag hjälpte till i stallet. Han har lärt mig det mesta jag kan och är en fantastisk person. Lyon var en jäkligt fin häst alltså. Jag fick sitta upp någon gång, men bara låta den gå långsamt. De vågade inte låta mig köra fort med honom.

Vann Svenskt Mästerskap i militär femkamp

Vad många kanske inte känner till är att Erik även har en diger idrottskarriär bakom sig, med både juniorhockey i Färjestad, svenskt mästerskap i militär femkamp och en femteplats i curling-VM 1971. Pappa Roy, som också var en del av det laget, skördade dessutom stora framgångar som bandyspelare och höll bland annat till i allsvenskan i hela 22 år.

Vad minns du bäst av din curlingkarriär?

– Jag var "trea" i laget som kvalade in till VM i Frankrike, och pappa var "fyra". Med mina 17 år var jag dessutom yngst någonsin i ett curling-VM. Det var en härlig upplevelse och det gick bra för oss, även om vi förlorade semifinalen eller något i stil med det. En rolig detalj är att vår förbundskapten då är Britt Eklands far. Curling är en kanonsport, i Kanada är den nästan lika stor som ishockey. För egen del har det dock inte blivit någon mer curling under de senaste 30 åren eller så.

Militär femkamp valde Erik att satsa på under värnplikten och det är en sport som består av hinderbana, hindersimning, handgranatskastning, skytte och terränglöpning. Berglöf, som redan då var en duktig löpare och simmare, utvecklade även sina färdigheter i de övriga tre disciplinerna.

Hur vass var du på att kasta granater?

– Sådär. Det gällde att vara pricksäker. Min styrka låg i simningen då jag hade erfarenhet från det sedan tidigare. Anledningen till att jag började med militär femkamp var för att jag ville ha mer fritid, och på så vis hinna med att träna hästarna. Mitt befäl menade att min seger var en riktig 100-oddsare.

Försvarade du din titel året efter?

– Nej, jag gjorde bara det där under lumpen och året efter var jag inte intresserad längre.

”Jag tog revansch på banan”

Hästarna har dock dominerat Berglöfs liv i vuxen ålder och många fler topphästar än bara Copiad har skördat stora framgångar på travbanorna. Allt har dock inte varit en dans på rosor för den sympatiske värmlänningen. Tidigt i karriären åkte han nämligen på en längre avstängning. Det började då pratas om juridiska åtgärder, men Erik valde istället att gå en annan väg.

– Jag kunde stämt STC på en herrans massa pengar men ville istället visa dem genom att vinna lopp istället. Det som hände var att vår häst Brilana efter debuten i ett skitlopp i Örebro fastnat i en dopningskontroll. Jag fattade ingenting. Varför ska en ingenjör som jag riskera något för att vinna ett lopp med 5 000 kronor till vinnaren? Farsan anlitade dock en duktig advokat och jag frikändes efter någon månad. Det var dock en del som tittade snett på mig efter det.

Vad hittade egentligen kontrollanterna efter Örebro-starten?

– Ingenting! I pappren som advokaten hittade stod det att provet var "too dirty to examine". Jag tog revansch på banan, genom att sedermera vinna Stochampionatet med samma häst: Brilana. Hon bar mig fram till slutet. Jag minns att vi satt bland de sista men hon spurtade som en demon. Det var en fantastisk häst, som även vann ett kval till Derbyt, men tyvärr drogs hon med dåliga knän.

Brilana var undan Net Profit – en framgångsrik amerikaimport som familjen inhandlat från Bill Brown i USA. Hästen vann 36 lopp på 71 starter och var en tidig framgångssaga, men man hade lika gärna kunnat stå som ägare till blivande Hambletonian-vinnaren och avelsgiganten Speedy Crown. Vid köptillfället erbjöds Roy Berglöf nämligen att köpa den, men fastnade till sist för något billigare Net Profit.

– Vi hade varit på Hawaii dessförinnan och åkte på vägen hem förbi farsans vän Bill i Kentucky, som då erbjöd oss att köpa en av två hästar. Tänk hur det hade gått om vi slagit till på Speedy Crown... Varför farsan valde Net Profit? Det vet nog bara han men tyvärr lever han inte längre. Den var dock ungefär dubbelt så dyr.

Mysteriet med den försvunna kavajen

Erik tillåts blicka tillbaka till de där tidiga åren och hästarna som sticker ut är främst nämnda Brilana och Net Profit, men också Ben Brodde, Guy Scoop, Jörgen Dahlia, Sans Rival, Treasure Ås och Utini. En sådan som Treasure Ås, som Erik fick av vännen Roger Grundin, inledde karriären med 16 raka segrar, varav den 16:e togs i danskt Derby. Guy Scoop rankar Erik som den kanske näst bästa häst han tränat. Han vann visserligen Kungapokalen trots galopp men karriären stoppades upp av problem med fräschören.

I samband med att Sans Rival skrällvann det svenska Derbyt 1991 i överlägsen stil firade segerkusken i vinnarcirkeln genom att gå på händer under segerceremonin. Något som även upprepades året efter då Utini gav Erik hans andra raka gula Derbykavaj. Den ena kavajen verkar dock vara spårlöst försvunnen.

– Jag lånade ut den till någon men har inte sett den sedan dess. Den andra har jag dock hemma.

Vad skulle hända om du försökte stå på händerna i dag?

– Jag är ju snart 70 år och är glad bara att kunna stå på benen, säger Erik och skrattar.

Han berättar vidare att det fortfarande blir en del träning, och då främst på löpbandet och träningscykeln i hemmet. En hel del fiske hos vänner i Norge blir det också. Och så gillar han att se favoritlaget Färjestad spela ishockey.

En god vän till Erik, som också ägde en fjärdedel i Utini, ställdes inför ett svårt dilemma dagen då hästen sedermera vann Derbyt. Åka ner till Jägersro och se loppet, eller närvara på sonens bröllop. Efter noga övervägande blev det till slut det tidigare.

– Det var en snäll gubbe som en gång i tiden hade arbetat åt min far. Jag stötte på honom en dag och frågade hur han mådde, varpå han svarade: "Jag är pensionär och har så tråkigt." Därför valde jag att erbjuda honom jobb som vaktmästare på gården och han fick då välja lön eller en del i hästen. Han valde det senare. Då Derbyt skulle köras frågade jag honom vad han ville göra. "Häst i Derbyt kommer man bara ha en gång i livet, medan sonen min kan gifta om sig." Och visst gjorde sonen det, tre gånger till och med.

”Chris Boring körde bort honom”

Berglöfs största internationella stjärna var dock givetvis Copiad som skördade enorma framgångar på svensk mark, men även runt om i Europa. Erik blev erbjuden att köpa hästen som unghäst för 20 000 kronor men valde då att tacka nej. Istället hittade han ett glatt gäng, med bland annat ishockeyprofilen Conny Evensson, som köpte in sig i hästen. Karriären började dock inte spikrakt, långt ifrån, och efter en strulig inledning då hästen mest krånglat i upprepade provlopp övervägdes kastration.

– Han var så ivrig och löpglad av sig. Det blev mycket galopper och jag bestämde att om han inte sköter sig i nästa provlopp så kastrerar vi honom. Kanske visste han vad som väntade och skärpte sig av den anledningen?

Debuten fick dock dröja, men som fyraåring var det så dags. Och resten är historia. Som femåring väntade ett möte med den enligt många experter, men också tränaren Chuck Sylvester, oslagbare Pine Chip som flugits över till Sverige och Solvalla. Efter en lätt seger i försöket var det så dags för final. Endast två hästar var betrodda: Pine Chip, och Copiad. Efter ett överraskande spårval av kusken Chris Boring kunde Berglöf jubla över faktumet att spåret invändigt om Pine Chip var ledigt, och taktiken var glasklar.

– Jag var säker på att kusken skulle ta spår två i finalen, men istället tog han fyra eller fem, vilket gjorde att vi valde ett startspår invändigt om honom. Hade rollerna varit ombytta så hade Copiad troligen inte tagit en längd på honom, och spår ett ville jag inte ha. Egentligen hade han den bättre hästen men körde enligt mig bort honom. Jag minns allt från den dagen och det var den roligaste segern i mitt liv. Vid något tillfälle vände jag mig om och såg att övriga hästar var 40 meter bakom. I det läget pressade Pine Chip hårt på oss och då kändes det tufft. En stund senare visade Chris pisken för sin häst men då hände ingenting. Det är kul att folk fortfarande förknippar mig med Copiads segrar i Elitloppet. Få minns mina Derbysegrar men det gör inte så mycket.

Några fler möten mot Pine Chip blev det inte men det fanns ett sug.

– Jag visste mycket om honom innan Elitloppet 1994. Han hade vunnit allt och tränaren Chuck Sylvester räknade med vinst. Det fanns också en del underskattning med i bilden. Han skrev ett brev till mig efter loppet där han gratulerade till vinsten. Det blev ett jäkla party på en båt efter den första finalvinsten och det var nog fler än jag som tog ledigt från jobbet dagen efter. Den där båten sjönk faktiskt för inte så länge sedan. Vi funderade ett tag på att åka till USA för ett returmöte eftersom Copiad säkert hade kunnat springa riktigt fort på Meadowlands, men det blev inte av. Frankrike och dess storlopp föll också bort eftersom han inte klarade av voltstart.

Problem med höga blodvärden

Copiad fortsatte tävla ytterligare två år, och vann även Elitloppet 1995, men redan som sjuåring valde kretsen att lägga hans tävlingsskor på hyllan. Efter fyra galoppmisslyckanden i de fem sista starterna var sagan om Värmlands stolthet över. Det blev dock 50 vinster på 81 starter och nästan 16 miljoner i intjänade pengar.

Copiad togs till aveln men blev där inte samma framgångssaga som på tävlingsbanan. Han fick sluta sina dagar i oktober 2012, då 23 år gammal, på samma gård i Väse där han föddes. Minnet av honom lever dock vidare i alla travvänners hjärtan, för alltid.

– Han hade problem med för höga blodkroppar och det satte nog ner honom. Han lämnade visserligen några miljonärer men hade inte den bästa blodslinjen på sin mors sida för att bli en succé.

Erik i sin tur valdes under 2020 in i travets Hall of Fame, där han gör Copiad sällskap. Något som betyder väldigt mycket för honom.

– Jag trodde faktiskt att det var sent. Varför det dröjde så länge vet jag inte. Extra kul var det att min gode vän Jim Frick, som ju inte lever längre, blev invald samma år. Vi brukade göra mycket kul ihop, han, jag men även Lennart Forsgren som hade Bolets Igor under Copiad-åren.

För dagen bedriver Färjestad-tränaren en mindre träningsverksamhet med 14 hästar på träningslistan, varav fem är tvååringar. Han kör numera nästan uteslutande sina egna hästar och försöker hålla sig runt hundra starter per år.

– Som mest hade jag nog hundra hästar i stallet och visst vore det underbart att få fram en ny stjärna. Det finns en tvååring märr efter Father Patrick som jag tror mycket på. Dessutom har min märr Quantanamera precis fått ett föl efter Maharajah. Förhoppningsvis är detta nästa Who's Who, de har ju samma blodslinje.

”Travet är ett sätt att leva”

Drömmen om en ny topphäst lever vidare för den 68-åriga gentlemannen men på frågan om framtiden så finns det ändå annat som lockar desto mer.

– Jag kommer att hålla på ett tag till, så länge kroppen känns bra. Målet är att föda upp fler hästar. Vi har några på Menhammar. Travet är ett sätt att leva, avslutar Erik.