”Få saker kan mäta sig med känslan att vinna”
Hanna och Kari Lähdekorpi efter söndagens V75-skräll: ”Hon är mycket mer envis än jag – det har hon fått av sin mamma”
Publicerad 2022-06-28
Hanna Lähdekorpi skrällvann under lördagen på V75.
Hon gjorde det med familjeägde Wish Me Magic – och bjöd på segergest.
– Väldigt få saker kan mäta sig med känslan att vinna lopp, säger Hanna till Trav365.
Hanna Lähdekorpi serverade under söndagen egentränade Wish Me Magic en perfekt resa i rygg på ledaren, och det tackade femåringen för genom att enkelt speeda till skrällvinst.
För Hanna var detta andra V75-segern med en egentränad häst – och det blev till och med en liten segergest över mål.
– Så klart att jag skulle bjuda på en sådan. Nu löste det sig helt perfekt för oss och jag är väldigt glad och stolt över hästen. Det är inte lätt att lyckas på V75, berättar Hanna för Trav365.
Hur har reaktionerna varit efter vinsten?
– Väldigt mycket gratulationer och det blir uppmärksammat när det handlar om V75.
”Mitt syfte som ägare”
Wish Me Magic inhandlades av pappa Kari i höstas i samband med att han efter en internetauktion ropades åter av säljaren. Så här dagen efter succén är det en glad men sliten V75-vinnare som delar med sig av helgens äventyr i värmen.
Vi misstänker att Franklin Zet bidrog en del till dagens trötthet?
– Ja, det blev en felbedömning i utrustningen med ett helstängt huvudlag. Han blev alldeles för vass.
Hemma i Finland satt farsan och såg loppet på tv. En dag som denna är han stolt som en tupp över dotterns framgång.
– Det är mycket roligare att se henne vinna, än när jag själv gjorde det som tränare. Det är därför man äger hästar och jag ser det som mitt syfte som ägare, att kunna hjälpa henne, berättar Kari och fortsätter:
– De som tyckte att segern var en stor skräll kan inte ha tittat på loppen som hästen gjort på sistone.
Hanna har slutordet
Dotterns passion för hästar kom med modersmjölken. Mamma Marjaana har en mångårig bakgrund i travets tjänst, och Kari tillhörde på sin tid landets mest framgångsrika travtränare.
Hur brukar det gå när farsan kommer med lite goda råd?
– (skratt) Han kan få ha sina synpunkter men det slutar alltid med att vi kommer fram till att det är jag som får bestämma.
Kari fyller i:
– Vi pratar mycket om träningsupplägg men om hon sedan lyssnar på mig är en annan sak. Det vi brukar vara lite oense om är angående gamla valacker, som jag vill ska starta oftare. Hon säger ofta: ”Ja, pappa, jag lyssnar men det är inte säkert att jag gör som du säger.”
Hanna berättar om ett tillfälle då pappa trots allt fick som han ville. Hon hade kört fast med Anxious to Matters och ville flytta honom till Finland. Kari hade dock sin bestämda åsikt om att hästen skulle stanna i Sverige – i dotterns träning.
– Jag hade försökt med allt och var uppgiven. Den ville inte springa men pappa fick sin vilja igenom. Sedan dess har det blivit tre vinster.
Är ni lika envisa, du och Kari?
– Det vet jag inte... pappa är nog värre på den fronten. Jag är dock en tävlingsmänniska och vill leverera så bra som möjligt.
– Nä, hon är mycket mer envis än jag. Det har hon fått av sin mamma, kontrar Kari med.
Hästarna är hennes liv
Hanna började med ponnytrav redan som åttaåring och har sedan dess även skördat stora framgångar i sulkyn bakom stora hästar. Hästen i hennes hjärta är Belong Life och segern med Sylvester D.K. i K.G.Bertmarks Minneslöpning 2016 höjdpunkten hittills i karriären. Vi anar dock att helgens V75-succé också finns med på den personliga topplistan.
Hon driver för dagen ett 17 hästar stort travstall, där alla utom en är familjeägda, och till sin hjälp har Lähdekorpi två duktiga hästtjejer i Jenny Mårtensson och Sofia Bjärgestad. Tack vare dessa två lyckas Hanna kombinera sina yrken som travtränare – och veterinär.
Hinner du med något annat än jobb?
– Nej... hästarna blir så klart min fritidssysselsättning och tar det mesta av min tid. Bland det roligaste i mitt jobb som veterinär är när man kan göra livsräddande åtgärder, men sedan kan det också gå dåligt när det är på liv och död.
”Ett under att hon orkar”
På andra sidan Östersjön sitter Kari och begrundar sitt dalande golfhandicap på grund av slitna axlar, samt undrar hur dottern får timmarna att räcka till.
– Det är ett under att hon orkar. Hon lever för sitt jobb och tränar hästarna även när det är kolsvart ute. Jag har till och med sagt åt mamma Marjaana och hennes bror Pekka att hålla koll på henne. Hon ställer alltid upp och säger aldrig nej.
Vad är hennes främsta egenskap som kusk?
– Att hon aldrig kör slut på sina hästar och alltid tänker på att det kommer fler lopp, avslutar Kari.
Hanna, vad är egentligen tjusningen med hästarna?
– Väldigt få saker kan mäta sig med känslan att vinna lopp, men det är nästan lika roligt bara att träna dem. De ger en så mycket och man känner sig glad bland dem, avslutar Hanna.