”Kan bli årets lopp – drömmer om repris”
Micke Nybrink inför finalen i Paralympiatravet: ”Alla som var där håller med”
Paralympiatravet 2021 har förutsättningar att bli årets lopp.
Att vi har den bästa upplagan på länge behöver inte diskuteras.
Jag drömmer om en repris från 2013, dagen då travet klev in i en ny tid.
Alla som var där håller med.
Maharajahs detonation var som en film, nu kan sonen kopiera honom.
Den 20 april 2013 förändrades travvärlden, eller i alla fall travet i Sverige som vi var vana att se det. För egen del sitter Olympia-travet den lördagen på Åby för evigt på näthinnan. Jag stod i en tv-studio tillsammans med Solvallas nuvarande sportchef Anders Malmrot; vi jobbade tillsammans med V75-sändningen, sammanfattningen som skulle sändas i TV4.
När Maharajah kastades loss från tredjepar utvändigt 700 kvar fattade vi genast vad som var på gång. Hästen vrålade fram, ledande Raja Mirchi passerades av utvändige Sebastian K. men Maharajah var på några steg framme och pressade på. Genom kurvan gick det otroligt fort, han dansade fram, jag tror att Örjan Kihlström redan där, bakåtlutad, satt och log.
Men upploppet är det vi aldrig glömmer. Maharajah fick vingar – farten han lämnade motståndet med var hisnande. Sista 150 drygade han ut ledningen med uppåt 50 meter. Det var vansinne och travsport från yttre rymden.
Jag och Anders Malmrot stod där, som två fåntrattar, och tittade på varandra. Jag blev tyst, Anders (typ) dansade runt i rummet och tjöt av lycka. Han kunde inte sluta prata. Vi hade bevittnat den grymmaste showen någonsin i ett travlopp. Så var i alla fall känslan just då.
Ballar nästan alltid ur
På lördag, åtta år senare, kan hans son Who’s Who kopiera pappas mytomspunna knockout-seger. Det är i alla fall vad jag tror. Hästen som döptes på det sättet eftersom han är en kopia av sin far, likheten är slående, och han har också fötts med kapaciteten att vända ut på vilket gäng som helst över ett upplopp.
Ja, han möter fantastiska hästar, inser det, men om Who’s Who får spara speeden är det game over, då får de heta vad de vill, förutsatt att det gått tillräckligt fort
i täten.
Men nu är det Paralympia-travet och i det loppet ballar det nästan alltid ur på något sätt, det har historien lärt oss. Tre franska deltagare höjer dessutom den faktorn dramatiskt.
Who’s Who vann Derbyt 2018 efter en avslutning som påminde om Maharajahs svepning i Olympiatravet, som numera alltså är Paralympiatravet, 2013. Se gärna det loppet igen för att friska upp minnet.
Hästen ser ut som en glad labrador när han detonerar på sista långsidan och får
de andra derbydeltagarna att se ut som nybörjare. Klassblandning i travderby?
2019, som femåring, matchades han helt och hållet för att vinna Jubileumspokalen på Solvalla i mitten av augusti. Och det gjorde han, så det sjöng om det, en miljon kronor. Milliondollarrhyme försökte svara när Who’s Who kom flygande den sista biten men var chanslös. Vi hade sett det förr, Örjan Kihlströms iskyla antar bisarra proportioner när han sitter bakom den här hästen. Det är som om han försöker överträffa sig själv i att köra sent och störta fram sista biten.
Who’s Who och Örjan Kihlström är ”a match made in heaven”, de kompletterar varandra och ser ut att sitta ihop.
Sådär härligt köttbullespänstig
Förra året blev inte bra för Pasi Aikios stjärna. En resa till Frankrike under slutet av 2019 förstörde stora delar av 2020. Visst, hästen var tvåa i SM där han fick ge sig mot en grym Moni Viking men vi kände ändå att han inte hittat tillbaka.
Men i år har han gjort det. Två starter, två vinster, båda efter patenterade avslutningar. Speeden han bjöd på över Rommes upplopp näst senast var blixtrande. Kihlström låg bakåtlutad medan hästen axade förbi motståndet sista 200.
Och i delfinalen till Paralympiatravet brakade han runt allt sista 700 i tredjespår utan rygg och såg sådär härligt köttbullespänstig ut som bara han kan göra. Som höjdhopparen Stefan Holm på väg fram mot ribban, det ser så lätt ut. Man vet att han ska klara det.
Men visst är det hårt att lova vinst, det gör jag inte. Jag tror att han har fin chans efter en lyckad spårlottning men det är förstås inte givet. Årets lopp är det bästa på länge, jag vill hävda det.
Ser ut som den perfekta löparen
Ecurie D. är favoriten, trots en katastrofal lottning med spår åtta, längst ut på vingen. Världens bästa häst, brukar vi säga. Han kanske är det, även om det är en omöjlig stämpel att använda. Trav är så många grenar i en och samma sport. Ecurie D. kan vara den största talangen och den läckraste uppenbarelsen, men det innebär inte per
automatik att han vinner överallt.
Frode Hamres femåring är enorm att se. Jag har inga ord för att beskriva honom annat än att han ser ut som den perfekta löparen och att när han rör sig i världsrekordfart är intrycket att han leker sig fram.
18 starter och 15 vinster säger mycket. 1.09,2 över 1 609 meter som han sprang när han vann Fyraåringseliten på Solvalla under Elitloppshelgen förra året berättar ännu mer. Även då hade han spår åtta bakom bilen, öppnade bra, kördes till spets efter 600 meter, 1.07 första 500, lekstuga och gåshud.
Årsdebuten var fin, han vann lätt från ledningen före Milliondollarrhyme och det går inte att klanka på något. Han ska vara ännu bättre nu vilket säkert kommer att behövas. Spår åtta är vad det är men Björn Goop är också Björn Goop.
Räkna med att Goop kör upp bakom bilen med osäkrade vapen och att han öppnar eld direkt. Att backa ner är inget alternativ. Hästen är dessutom ruskigt kvick och det vore dumt att inte spela ut det kortet i början. Frågan är sedan vad det kan kosta att ta sig hela vägen fram till ledningen, eller om Goop hittar en annan lösning?
Att inleda med 1.07 första 500 ute i spåren kan kosta för mycket, särskilt när vi har ett fält fullt med offensiva konkurrenter. Exakt vad kuskar som Gabriele Gelormini (Gelati Cut) och Eric Raffin (Delia du Pommereux) hittar på är faktorn X.
Måste få hit fler franska inslag
Känns spännande med franska kuskar, det är något jag saknat de senaste åren. Vi måste få hit fler, oftare. Elitloppet borde innehålla minst fyra fransoser plus Jos Verbeeck, den ökände belgiske desperadon.
Att de skräms av våra hårda (?) domare är ett problem som jag inte har någon lösning på. Ja, förutom att reglerna borde vara lika i alla länder. Men det har vi ju tjatat om i 30 år utan att hitta någon lösning på.
Om vi går tillbaka till årets lopp har vi ju dessutom vår egen Alien, Aetos Kronos. Vad han kan göra i ett travlopp såg vi i delfinalen i Halmstad där Magnus ”hitman” Djuse gick till attack med Aetos Kronos 1 400 kvar. Det gick långt utanför ramarna. Exakt hur ”Mange” (avstängd på lördag) tänkte har jag ingen aning om, det såg ut som om han gjorde sitt bästa för att köra hästen iskall långt före mål.
Men den oborstade styrningen ute i tredjespår, den våldsamma speeden på sista långsidan och vinsten mot ett totalt sönderkört gäng (Handsome Brad, Cyber Lane…) var lika underbar som chockerande. Hur orkade hästen? Hur bra är Aetos Kronos? Har han inte hört talas om mjölksyra?
Som ni förstår är Paralympiatravet 2021 något i hästväg. Jag har sagt Who’s Who, men det är kanske för att jag en drömmare? Det vore så perfekt om han kom flygande likt sin far Maharajah över upploppet.
Jag tror att Kihlström ska spara spurten så där länge som bara han törs. Då får de heta vad de vill, bara det gått 1.09,5 första 1 000. Men det gör det väl?