Nybrink: Det gäller att ha ett bra psyke

Michael Carlsson

helskärm

Vi ser honom varje vecka i trav-tv.

Dessutom kan vi läsa hans populära krönikor i Sportbladet.

Micke Nybrink är travjournalisten och krönikören som berör.

Till synes orädd, tuff och kaxig säger han vad han tycker och tänker. Oftast med glimten i ögat.

I en längre intervju får ni lära känna Nybrink – mannen som har gett travspelaren ett ansikte.

Du förekommer flitigt i tv-rutan, levererar tips och åsikter, och skriver dessutom flera krönikor i veckan. Hur hinner du med att läsa på och förbereda dig för allt?

– Man måste ha disciplin och får inte vara lat i det här yrket. Då blir du avslöjad direkt. Det finns inga genvägar och man kan inte fuska sig fram. Jobbar man stenhårt så ökar chanserna att vinna. Det är precis som det gamla ordspråket lyder: ”Fliten är turens moder”, säger Micke Nybrink.

Hur ser en normal arbetsvecka ut för dig?

– Jag jobbar med lunchsändningarna Dagens Rätt varannan vecka. Men onsdagsluncherna gör jag varje vecka. Dessutom kör jag V64 Direkt på onsdagskvällarna och på sommarhalv-året är jag med i Vinnare V75.

– Har jag lunchsändningar varje dag måste jag börja förbereda det på söndag eftermiddag. Arbetet med V75 börjar jag med på tisdag efter lunch och då betar jag av ett par lopp. Jag läser intervjuer i tidningar och kollar lopparkivet på atg.se. Under torsdagen ägnar jag sedan större delen av dagen åt V75. Det är själva förarbetet som tar tid och man lägger ner åtskilliga timmar.

Vilka erfarenheter har du dragit nytta av genom åren för att bli en bra spelare?

– Försök att inte lyssna för mycket på andra. Gå på vad du själv tror och har sett. Men ibland är det svårt att inte påverkas när någon har en klar vinnare. Det är bättre att förlora pengar på sina egna idéer än på andras.

– Man måste också inse att varje satsad krona är förlorad när man spelar. Men några gånger om året kanske man kan vinna en bra slant.

Hur många travlopp ser du på en vecka?

– Jag ser alla V75, V64- och V65-lopp. Sedan blir det ett stort antal i lopparkivet när man pluggar. Så totalt blir det lätt ett par hundra lopp i veckan.

– Det är väldigt mycket att gå igenom, framförallt om man vill vara väl förberedd. Ibland vet man inte vilken bana som man läser på till… Det kan vara svårt att ta in allt och ”hårddisken” blir lätt full. När ATG Live kom satt jag varje kväll framför datorn och såg allt. Men nu har jag trappat ner lite på det.

Berätta om din bakgrund. Du har bland annat jobbat som lärare, men hur halkade du in på travet?

– Jag är utbildad ingenjör och har jobbat inom verkstadsindustrin. Men jag kom på att det där var ingenting för mig. Jag satt mest och läste travprogram och smet iväg till Solvalla så fort jag kunde.

– Sedan jobbade jag som lärare innan jag började på Guiden 1990. Där blev jag chefredaktör på V75-Guiden efter några år. Jag sa upp mig år 2000 och började frilansa. Det var även då jag började skriva krönikor i Aftonbladet.

Hur kom du in på tv-biten?

– Det började med att jag var fredagsgäst i Dagens Rätt. Det var i början av lunchsändningarna och man körde bara ett Triolopp på lunchen. Jag var med som gästtippare och tyckte att det var kul. Det var inte planerat att det skulle bli mer än så. Men så hörde Kanal 75 av sig och frågade om jag ville fortsätta och sedan blev det bara mer och mer.

Du lär ha ägnat större delen av ditt liv åt hästarna. När och hur blev du intresserad av trav?

– Det började faktiskt med galopp för min del. Jag och farsan började gå på Täby när jag var elva, tolv år. Vi satt där och lirade i ett par år och gjorde olika komber och system. Men vi gav upp galoppen för det är väldigt svårt att spela med det handikapp-systemet som finns.

– Vi sa att nu skiter vi i det här och går på Solvalla i stället. Jag var 14 år första gången jag klev in på ”Valla” och sen var man fast.

Hur många tävlingsdagar och lopp har du sett på Solvalla genom åren?

– Oj, hur många timmar jag har lagt ner på ”Valla” vill man inte ens tänka på. Jag har inte missat många tävlingsdagar sedan jag var där första gången. Det har varit som mitt andra hem.

– Förr om åren var det alltid så mycket folk på Solvalla. En vanlig tävlingsdag var man tvungen att vara där klockan fyra för att få plats på läktaren.

Du upplevs av många som tuff och kaxig i tv-rutan. Du låter dig inte nedslås om du missar några vinnare. Är du så där till vardags också? Eller hur vill du beskriva dig själv?

– Jag spelar inte någon roll i tv. Jag är som jag framstår och är bara mig själv. Ska man hålla på med trav och hästar måste man inse att man nästan alltid har fel. Den som tror att de vet och kan allt har inte kommit till insikt.

– Att jag sedan står där och är kaxig och säger att de bara vinner, det måste jag säga. Jag menar, man måste ju TRO att hästen man har spelat på vinner. Det gäller att ha bra psyke och kunna stå för sina idéer. Men till vardags är jag ju inte så kaxig som i tv. Jag är en helt vanlig människa.

Du reser dig alltid upp och kommer igen med nya vinnare. Oavsett hur många i rad som har torskat är du bombsäker på att nästa vinner... ser det i alla fall ut som?

– Vi spelare måste vara världens hårdaste släkte. Det brukar pratas om att det är bra virke i tränare och kuskar, men vi spelare är värre. Man blir snabbt nedslagen i skorna när man skriker ut sina vinnare.

– Det är klart att det inte är roligt när det har gått dåligt i långa perioder. Men så fort man börjar vinna igen känns det bra. Det behövs inte mycket för att få upp hoppet hos oss spelare. Och som sagt, jag TROR alltid att mina hästar jag spelar på ska vinna.

Vad har du lärt dig generellt genom alla år som spelare?

– Att man inte ska spela när man inte har någon feeling. Och man ska inte spela en krona när man inte är påläst. Det är också bra att ta en timeout ibland. På sommaren brukar jag släppa travet helt i tre veckor i samband med semestern. Det är rätt så skönt.

– Jag försöker också att få lite mer distans till travet och ägna mig mer åt familjen och barnen.

Finns det någon baksida med att vara så offentlig? Har du råkat ut för något speciellt?

– Man får uppleva många konstiga saker både på stan och på banan. Men jag vill först säga att nio av tio som kommer fram är positiva. De berömmer och är glada för någon vinnare som de har fått.

– Men med jämna mellanrum råkar man ut för en del dårar. Det kan exempelvis vara när man står i en kö och ska handla mat. En del säger inte ens hej utan börjar skrika och skälla direkt. Personligen tar jag inte åt mig men det finns personer i min omgivning som blir illa berörda. Det är lite tråkigt.

– Jag får även väldigt mycket mejl och de flesta av dem är positiva. Men det finns även en del galningar som mejlar. Jag försöker att svara så gott jag kan men hinner inte svara alla. Då skulle jag inte kunna göra annat än att sitta och svara på mejl hela dagarna.

Vilken är den största spelvinst du har vunnit?

– Jag vill inte gå in på några exakta siffror. Visst har jag varit med på en del bra vinster, men det har inte varit några miljonbelopp. Ännu. Det känns som att jag har haft fler stolpe ut än stolpe in.

Hur upplever du relationen med de aktiva?

– Bra! Det verkar som att de har accepterat att jag är som jag är. Man får inte vara så allvarlig utan måste kunna skoja med de aktiva.

– Visst har det väl hänt att man har kommit ihop sig med någon. Fast det brukar i regel gå över snabbt.

Hur tycker du att tränare och kuskar framstår i media?

– Överlag tycker jag att de är bra. Visst kan de större tränarna och kuskarna bli lite blasé i sina uttalanden. Men de är samtidigt väldigt bra på att ställa upp. Framför allt catchdrivereliten som ofta är tokstressade på tävlingsdagarna. Jag måste säga att de är väldigt tillmötesgående.

Vilken är din bästa travupplevelse?

– När Varenne vann Olympia­travet och krossade General du Pommeau. Det var jäkligt häftigt.

Bästa spelupplevelsen?

– Den väntar jag fortfarande på. Jag är övertygad om att den kommer 2009…

Till sist; hur är det där med att ”köra loppen i badkaret”? Hur gör du rent praktiskt..?

– Det är mer att man rent mentalt kör loppen i badkaret. Man räknar ut vem som kommer till ledningen, vem som får bästa loppet, och vem som vinner helt enkelt. Jag tror inte att jag kör fler lopp i badkaret än många andra.