Takter: ”Att inte kunna ringa till pappa är tufft”
Travlegendaren Jimmy Takter i stor intervju om • Saknaden efter Bo William • Karriären • Livet som pensionär: ”Det är svårt att släppa travet helt”
Uppdaterad 2023-03-15 | Publicerad 2023-03-14
Jimmy Takter körde in miljardbelopp under sin aktiva tränarkarriär.
2018 var dock motivationen borta och en epok gick i graven.
Tre år senare förlorade han dessutom sin far Bo William.
– Att inte kunna ringa till pappa är tufft, säger Jimmy till Trav365.
Jimmy William Takter tillhör de mest framgångsrika travtränarna i historien.
Efter 35 år som aktiv i USA tog han 2018 beslutet att kliva åt sidan.
Verksamheten överläts till dottern Nancy och själv lever han numera ett stilla liv i Florida.
– Ska man göra det här jobbet så måste man vara ”all in”. Efter så många år bränner du ut dig själv och känner inte samma motivering, berättar Jimmy för Trav365 och fortsätter:
– Ett av de största problemen är personalfrågan som är en total katastrof. Det finns inga ungdomar som vill hålla på med det här längre och jobba i stort sett sju dagar i veckan. Nio av tio kan inte ens språket och då blir det väldigt jobbigt att hålla ordning på saker och ting.
”Man inte ung för evigt”
Har det ändå funnits tillfällen då du ångrat ditt beslut att sluta som travtränare?
– Nej, faktiskt inte, även om det, framför allt under våren, kommer minnen av när man brukade vara ute med tvååringarna. Sådana grejer var alltid väldigt spännande och fantastiska. Jag har det dock jäkligt bra och slipper pressen som tidigare fanns 365 dagar om året.
Speciellt nostalgisk är den forne östgöten heller inte.
– Jag brukar inte titta på gamla lopp men visst händer det att man går förbi prisskåpet och tänker: ”Du gjorde det riktigt bra.” Det finns dock andra saker att vara stolt över, som mina fyra barn och åtta barnbarn, samt över faktumet att jag har varit gift i 40 år.
Det händer fortfarande att han hoppar upp i sulkyn och under fjolåret blev det till och med ett par vinster.
– Jag var en okej driver och vann storlopp både i USA, Sverige, Frankrike och Italien. Det finns dock folk som är mycket duktigare och själv är man inte ung för evigt. Då är det bättre att låta dem köra. För mig är det lika roligt att stå vid sidan och se till att allt fungerar.
”Hon ska få utvecklas själv”
Livet som travpensionär har sina fördelar. Nyss hemkommen från en kryssning i Karibien har Takter gott om tid att slå ihjäl.
– Min fru Christinas syster och hennes fästman kom över och de hade aldrig varit på en kryssning. Vi bor bara 20 minuter från terminalen och valde att åka iväg en vecka tillsammans till Saint Martin, Saint Thomas och Dominikanska republiken. Numera kan jag i stort sett åka iväg när som helst.
Tränarkarriären är visserligen lagd på hyllan sedan drygt fyra år tillbaka, men det hindrar inte Takter från att på ett eller annat vis vara delaktig i sporten som han dominerade under decennier.
När tillfälle ges reser han mer än gärna upp till Nancy som håller till i New Jersey. Där delar Jimmy både med sig av sin mångåriga expertis, samt kör träningsjobb.
– Jag är delägare i runt 13 av hennes hästar, så det är klart att man då blir intresserad av sina djur. Vi har bra kontakt men jag vill inte ha för mycket press på mig själv.
– Hon är en ung tjej som ska få utvecklas själv, vilket hon lyckats med genom att plocka fram två ”Årets häst” och dessutom blivit ”Årets tränare”.
”Vi bor så bra här vid stranden”
Att vi ska få se en Takter-tränad häst i årets Elitlopp tycker Jimmy är osannolikt, då Manchego numera ägnar sig åt avelsverksamhet.
– Fy fasen vad bra hon var när hon var i form. Hon hade blåst huvudet av era hästar. De hade aldrig kommit ikapp henne.
Han lyfter fram dotterns åtta Breeders Crown-vinster hittills i karriären och ingen är lyckligare över Nancys framgångar än just Jimmy.
– Jag är väldigt stolt, givetvis, och det är nästan så att jag tycker att det är roligare när hon vinner större lopp än när jag gjorde det. Det är skoj att hon följer i familjens fotspår.
Hur ser egentligen en vanlig dag i ditt liv ut numera?
– Vi bor så bra här vid stranden i Lauderdale-By-The-Sea. Det är fjärde säsongen vi är här nere och jag älskar Florida. Jag har ett samarbete med Moni Makers ägare. De har 20 galoppörer, och ungefär lika många travare, som jag försöker aktivera mig i på deras farmer. Runt tre dagar i veckan kan jag vara med hästarna.
– Det är ju svårt att släppa travet helt. Jag brukar säga till min fru: ”Jag behöver lite mat ibland.” Hästarna är mitt liv och jag höll på stenhårt under 37 års tid. Sol och sånt är skönt, men att ligga på stranden varje dag blir också enformigt.
”Läkarna hittade en tumör”
Den numera 62-årige profilen har dock inga tankar på att hoppa upp i sadeln i samband med sina besök på träningsanläggningen.
– Nej, nej, nej. Hade det varit 20 år sedan då hade jag nog vågat gjort det. Man tänker lite bättre som ung och dessutom läker man inte lika bra i min ålder.
2019 fick han, i samband med en semesterresa, plötsligt väldigt ont i nacken.
– Jag kunde inte röra huvudet ett tag och det blev bara värre och värre och värre. I samband med en undersökning med magnetkamera hittade läkarna en tumör på min ryggrad. Att ta bort den har sina risker på grund av placeringen. Vi har inte gjort något åt tumören och de tror inte att den är elakartad.
– Självklart blev man dock orolig när man fick veta att detta kunde vara en cancertumör, och inget man hoppats på när beslutet att lägga av togs. Det är klart att vi ändå håller koll på detta.
”Man har sina svenska rötter”
Trots att han har bott majoriteten av sitt liv i USA så är svenskan fortfarande nära nog perfekt, även om det givetvis smyger sig in något svengelskt ord då och då.
– Svårast är att läsa, vilket jag alltid gör på engelska. Vi försöker dock åka över till Sverige i augusti varje år för att träffa familjen och äta god mat. Jag har också turen som har en mamma som lever.
Att i framtiden flytta tillbaka till moderlandet känns dock lika iskallt för honom som klimatet i Norden.
– Under de senaste två besöken har vi haft en oerhörd tur med vädret. Vintrarna är dock tråkiga och långa, fy fan.
Så du känner dig mer amerikansk än svensk?
– Ja, det tror jag nog, även om man har sina svenska rötter. De försvinner aldrig. Jag följer dock inte svenskt trav längre, förutom de större loppen. När inte brorsan kör lika mycket så blir det ointressant.
”Sören var en surskalle, egenkär”
Han är uppväxt i en legendarisk travfamilj men erkänner gärna att det dröjde ett antal år innan kärleken till travet ville infinna sig.
– Vi bodde i Mantorp och jag var inte lika passionerad som min bror. Han älskade hästarna, vilket jag inte gjorde. På den tiden hade min pappa en firma där han sålde begagnade bilar. Jag tyckte det var roligare, att sälja grejer.
Allt eskalerade på allvar under 70-talet. Jimmy var då endast 17 år fyllda men tog ändå det våghalsiga beslutet att lämna sitt trygga liv i Sverige, och istället testa lyckan på Continental Farms hos Håkan Wallner och Berndt Lindstedt.
Där blev han kvar under elva månader och fyra år senare tog han chansen på nytt i USA, då hos legendaren Sören Nordin.
Stämmer det att han gav dig sparken efter två år?
– Det kan man nästan säga, även om det inte riktigt var så. Sören hade lite agg mot mig eftersom min pappa på den tiden förbättrade mycket hästar, men jag kom jättebra överens med Jan Nordin. Sören var på sitt sätt en surskalle, lite egenkär.
”Jag var sämst av de sämsta”
Takter misströstade dock inte utan valde istället att dra igång sin egen tränarverksamhet. Han inledde försiktigt men utvecklades snabbt till att bli en av landets, och världens, främsta.
– Jag var dock sämst av de sämsta inledningsvis. Det var claimers (hästar av låg kvalitet), passgångare och allt sånt. Vi började från noll.
Som mest hade han 90 hästar i träning men insåg snabbt att det upplägget inte passade honom.
– Jag måste ha tappat huvudet då. Det var inte alls för mig utan jag föredrog att ha 60.
Tillsammans med världsartisten Moni Maker erövrade man Europa, med segrar i både Elitloppet och Prix d'Amerique.
– Jag håller nog Prix d'Amerique högst. Anledningen är för att jag bor i USA och det är extremt svårt att vinna det loppet med en amerikansk häst. Och att göra det med världens kanske bästa travare någonsin... Pappa var dessutom på plats och jag såg hur stolt han var över mig.
Han lyfter dock fram en annan seger som den känslomässigt starkaste.
– Hugo Åbergs Memorial 2015 med Creatine, när Johnny körde. Det kändes extra speciellt eftersom loppet kördes hemma i Malmö. Publiken var fantastisk.
Blev invald före Bo William: ”Fel”
Bland övriga meriter märks givetvis fyra vinster i Hambletonian, samt den oöverträffade meriten att ta hem hela sex Breeders Crown-finaler en och samma dag på Woodbine Racetrack under 2015.
Dessutom fick Jimmy fram flera framgångsrika passgångare, blev årets tränare i USA vid hela sex tillfällen, samt är unik genom att vara invald i Hall of Fame både i Sverige, USA och Kanada.
– När det gäller Kanada är jag den ende invalde, både inom galoppen och travet, som inte är född i landet. Jag har vunnit alla storlopp där och de hade väl inget annat val?
När det gäller den svenska varianten känner Jimmy dock väldigt starkt för att det finns två andra pionjärer som borde blivit invalda före honom, men som till dags datum fortfarande inte fått erkännandet de, enligt många, förtjänar.
– Jag bjöds in till svenska Hall of Fame, men det kändes borderline fel. Både Johnny och pappa, som revolutionerade hela den svenska travsporten på sin tid, borde varit klart före mig. Utan tvekan, och det är inte bara jag som säger det. Titta på Johnny i sulkyn, han får ut det där lilla extra ur hästarna.
”Det har varit en hård tid för mig”
Pappa Bo William Takter, 84, avled den 7 december 2021 och är begravd på Oxie kyrkogård. I samband med sin begravning hedrades han av hemmabanan Jägersro, vilket sonen Johnny känslosamt berättade om för Trav365 då det begav sig.
Ett knappt år senare minns Jimmy tillbaka på sin fars betydelse.
– Jag var hemma några månader innan och han var dålig den sista tiden. Det kändes som ett adjö. Att inte kunna ringa till pappa är tufft. Jag fick mycket av hans gåva, känslan för hästarna och att hitta nyckeln. Han var en vinnare och gjorde också mig och Johnny till det. Jag har bara goda minnen av honom.
– Det har varit en hård tid för mig. Jag har förlorat två hästägare de tre senaste månaderna: Göran Falk och Göran Anderberg. Båda var underbara människor. De var sjuka och då kanske det är bättre att gå vidare till en bättre plats...
”Det är skönt att se honom tillbaka”
Din bror Johnny, som har varit ifrån travet en del de senaste åren, gjorde i lördags comeback på V75. Hur ofta talas ni vid numera?
– Vi har bättre kontakt nu än när vi var yngre. Vi ringer varandra minst en gång i veckan och han verkar rätt så taggad. Jag tycker att han känns uppåt efter att ha haft sina problem med sig själv. Det är skönt att se honom tillbaka och fler tränare borde anlita honom, så vinner de fler lopp.
Slutligen, om du hade fått leva om ditt liv - vad, om något, hade du gjort annorlunda?
– Jag tror inte att jag hade ändrat något. Nej, jag är väldigt nöjd med mitt liv, avslutar Jimmy.
