”Tyckte inte om att åka på trav”

Som 17-åring körde Åke Svanstedt in sin allra första häst själv.

I dag driver han en av Sveriges största träningsrörelser tillsammans med hustrun Margareta, sonen Anders och sin pappa Rune.

– Pappa har lärt mig hur man behandlar hästar, säger han.

helskärm

Trav365 möter Åke Svanstedt på hans gård på Bjertorp i Kvänum utanför Skara en tisdag förmiddag. Han har precis kört det första intervallpasset på rakbanan på gården tillsammans med sina anställda. Efter det är det dags för fika på gårdens cafeteria tillsammans med bland annat frun Margareta, sonen Anders och förstemannen Glenn H Persson.

Åke Svanstedt började redan tidigt med hästar när han växte upp i Matfors utanför Sundsvall. Pappa Rune Svanstedt var duktig travtränare och hade fina framgångar med kallblod innan han gick i pension.

Åke jobbade ett tag som mattläggare innan han till slut bestämde sig för att satsa på travet.

– Jag är uppfödd med hästar och pappa hade hästar. Men det var en tillfällighet att jag började med trav. Det var hästintresset som gjorde att jag började. Jag tyckte inte om att åka på trav, men jag tyckte om hästar, berättar han.

Första segern

Han minns att hans pappa uppmuntrade honom med att låta honom sköta varmblodet Orkania alldeles själv.

– Jag var nog bara sjutton år, men fick köra in den själv. Jag tömkörde hästen och satte för vagnen. Pappa var bara med då när vi satte för sulkyn. Han var väldigt snäll som lät mig hålla på. Det var även med den hästen som jag vann mitt första lopp. Det var kul att få vinna. Då på den tiden var det mest kallblod som jag höll på med, men det skulle inte fungera att ha kallblod i träning här. Det finns inga banor att köra på, säger han.

Tror du att du hade hållit på med hästar om det inte vore för din pappa?

– Det är svårt att säga. Man vet inte om man hållit på med hästar om det inte vore för honom.

Har du lärt sig något av din pappa?

– Det är klart att jag har gjort det, men jag kan nog inte peka på något speciellt. Men i grova drag har jag nog lärt mig hur man behandlar hästar.

I år fyller Åke Svanstedt 50 år och trots att han varit proffs sedan 1983 tycker han fortfarande att det är lika roligt.

– Givetvis är det roligt och sedan är det en extra krydda att få köra så här fina hästar. Jag skulle inte kunna tänka mig att överlämna löpningen. Det är den extra kryddan vi får, säger han.

Flytten från Norrland

Sedan början av 2001 bor Åke tillsammans med sin fru Margareta ena barnet Rickard på den stora gården på Bjertorp i Kvänum en bit utanför Skara.

Sonen Anders har flyttat hemifrån och bor i grannbyn.

– Jag hade inte haft de här framgångarna som jag haft de senaste 5-6 åren om vi inte hade flyttat. Men det är svårt att säga vad som hade hänt om jag stannat kvar i Norrland. På den tiden var det svårt att få hästägare och det började gå trögt , säger han.

Efter att ha flyttat till Bjertorp fick han köpa ännu ett hus i närheten av stallet som hans föräldrar bor i nu.

– De var och hälsade på en sommar och vi höll på att renovera det huset. Vi sa till dem att här kan ni bo. Efter att de hade kommit hem igen till Sundsvall ringde de och berättade att de hade bestämt sig för att flytta hit. Jag trodde aldrig att de skulle kunna tänka sig att flytta hit, säger Åke Svanstedt.

Nu bor både hans mamma och pappa i ett gult hus en bit från gården. Trots att pappa Rune Svanstedt är snart 80 år gammal hjälper han till att köra hästarna varje dag.

– Han kör två hästar varje gång och han missar aldrig en körning, även om det regnar är han med, säger han.

Vill han vara med och bestämma?

– Nej han lägger inte sig i utan låter mig bestämma, säger han.

Även sonen Anders har blivit intresserad av hästar och arbetar som lärling i stallet. Men det var mer än slump att han började jobba i stallet.

– Jag trodde aldrig att han skulle bli intresserad. Efter studenten hade han inget jobb och Margareta fick ont i ryggen. Då fick han rycka in och ta hennes stall.

– Det har gått väldigt bra för han när han kör lopp.

Hur är det att jobba med sin son?

– Det är inga problem att jobba tillsammans och jag behandlar honom som en anställd.

I framtiden hoppas Åke att han kan fortsätta jobba med hästar så länge som möjligt och att sonen vill vara kvar i rörelsen.

– Det är klart att ha siktar på att vara egen, men han är ju ganska ny i branschen. Men det vore roligare om han fortsatte att jobba här. Jag vill hålla på så länge jag orkar, men jag kan inte ha 180 hästar så länge till.

Den andra sonen, Rickard, är 21 år och läser till ingenjör, men han har aldrig varit intresserad av hästar.

– Han har varit med och kört. Men han är inte intresserad och visste inte vad hästen han körde hette. Han vet inte ens vem Stig H Johansson är.

Frun Margareta har även en roll i framgången och arbetade länge i stallet. I dag har hon hand om kontoret och har två egna hästar som hon sköter om. En dag i veckan arbetar hon på djurkliniken som ligger på gården.

– Vi har jobbat tillsammans hela tiden och det har aldrig varit några problem. Det går jättebra, säger hon.