Fernlund: ”En av de mäktigaste att skåda”

Patrik Fernlund

Sportbladets krönikör efter Nahars nya seger

helskärm

Elva år gammal.

Eller ska vi kalla honom ung?

Att se en löpglad Nahar var lördagens höjdpunkt.

2013 vann Nahar och Robert Bergh Elitloppet, till ägarna Daniel och Henrik Sedins stora glädje. Hästen har nu hunnit bli elva år gammal, men det stoppar inte honom från att fortsätta leverera på travbanorna. Under lördagen gjorde hästen comeback på nordisk mark, efter en utflykt till Kanada, och det blev seger på Bjerkes travbana i Oslo. Jag höjde på ögonbrynen direkt då hästen kom upp på banan till värmningen, för den löpglädje och kaxighet han visade skulle sedan spegla av sig till loppet. Nahar är en av de mäktigaste hästar att skåda då han är på tävlingshumör, då han har en fantastisk spänst i kroppen som gör honom närmast unik. Nu ska jag villigt erkänna att lördagens lopp inte höll någon bra klass. Thai Broadway slängde in handduken från ledningen och Ivar Sånna hamnade för långt bak och var dessutom blek. Det gjorde Nahars seger väldigt enkel, men att se en sådan tävlingsinspirerad elvaåring gör mig otroligt glad – det visar på sundhetstecken i svensk travsport.

Från klarhet till klarhet

Christoffer Eriksson går från klarhet till klarhet som kusk, och han tog hem två storlopp i Oslo. Först satte han straffsparken bakom stjärnstoet Treasure Kronos, som i framtiden kommer tillhöra eliten bland travdamerna i landet, och sedan vann han med Twister Bi i huvudloppet Axel Jensens Minneslopp och båda dessa hästar tränas av Jerry Riordan. Eriksson/Riordan fungerar bra ihop, och framgångarna tillsammans lär fortsätta då Riordan har ett stall fyllt av bra och talangfulla hästar. Twister Bi har gått från en mycket hetsig och svårbemästrad häst till en nu rätt så normal individ, som jag tror kommer mogna mer och mer mentalt i och med att han får rutin. Snabbhet har han för att vinna Elitloppet. Typ.

Nerver av stål

Christoffer verkar ha nerver av stål, då han trots allt är relativt orutinerad ännu men någon nervositet visar han inte. Han kör vaket, snyggt och framtiden är ljus.

Så speciellt ljust var det dock inte på Bjerke innan V75-6, där hästarna defilerade i mörker med spotlights vilket var riktigt snyggt till bra musik. Det skapade bra stämning, och sådana intiativ hyllar jag gränslöst men förberedelserna var makalöst dåliga. Med sju minuter kvar tills hästarna skulle presenteras släckte man ljuset på Bjerke, och det blev kolsvart.

Problemet då var att det var massor av hästar som var ute och värmde, vilket gjorde att kuskarna i princip inte såg ett smack.

Att någon olycka inte inträffade var enbart tur, och säkerheten måste sättas i första hand i ett sådant läge. Nu gjorde man en stor tabbe i sin iver på Bjerke, och sådant får inte ske i fortsättningen.

Kuskarna, hästarna och alla aktiva går i första hand – alltid.

Det finns inga undantag – någonsin.