”Det var ett jävla vrål – vi lyfte nog hela taket”

Sofia Aronsson i stor intervju om • V75-vinsten • Succéåret • Mordhoten: ”Jag skulle bli uppsprättad från topp till tå”

helskärm

Axevallatränaren Sofia Aronsson går mot sitt kanske bästa år någonsin som travtränare.

Under lördagen vann delägde Unico Broline sin gulddebut, och lyckan var total.

– Det var ett jävla vrål och vi lyfte nog hela taket, säger Sofia till Trav365.

Sofia Aronssons hästar går som tåget och hon närmar sig med stormsteg 2016 års rekordsiffror. Under lördagen kom nästa stora framgång då hennes reklamhäst Unico Broline skrällvann sin debut i högsta klassen.

Tillsammans med Erik Adielsson i sulkyn plockade sexåringen enkelt ned storfavoriten Mister Hercules den sista biten, till tränarens stora glädje.

– Det var en helt otrolig känsla eftersom man inte hade några riktiga förväntningar. Jag var väldigt imponerad av hästen. Örjan gjorde ju allt rätt för att skaka av sig Unico i sista sväng men min häst krigar tills han dör, berättar Sofia för Trav365.

Aronsson följde loppet från banrestaurangen tillsammans med några av hennes hästägare.

– Det var ett jävla vrål och vi lyfte nog hela taket!

”Angenäma problem”

Axevalla-tränaren har under 2022 vunnit hela nio lopp med 100 000 kronor eller mer till vinnaren. Två med Nina Ginto, och övriga sju med just Unico Broline.

Kan du beskriva vad den här hästen betyder, både för dig själv och din verksamhet?

– Jättemycket, så klart. Jag har haft honom sedan våren som tvååring och det har varit både glada och ledsamma stunder. Han är otroligt charmig och snäll hemma i stallet, och en reklamhäst på tävlingsbanan.

Unico Broline delägs till hälften av Sofia och man kan ana att det blivit en del samtal från hungriga spekulanter allteftersom framgångarna trillat in på vinstkontot. Ännu så länge har dock Aronsson vänligen avböjt alla förfrågningar.

– Det har hänt att några ringt och velat köpa honom... Då har jag i princip bara sagt ”nej”, så det har inte hänt så mycket mer med det. Folk letar efter fina starthästar och han skulle dessutom passa ypperligt i Frankrike i och med att han är så okomplicerad.

Drömmer du möjligtvis om en tur ner till Paris i vinter?

– Vi får se hur vi lägger upp matchningen men det alternativet finns alltid. Han ska väl få en paus så småningom och har nu tillräckligt med startpoäng för att eventuellt starta i Svenskt Mästerskap. Det är verkligen angenäma problem.

Köpte ponny för matpengarna

Sofia har en lång och diger bakgrund inom travsporten. Hon är dock inte sprungen ur någon hästtokig familj och har inte fått någonting gratis genom åren.

– Jag var uppvuxen i Fåglum och där fanns två stora travtränare: Olle Elfstrand och Hans Adler. Jag gillade hästar men hade inte råd med någon egen, så man fick istället springa i stallen efter skolan och på helgerna. Olle satte upp mig och sin dotter Mimmi bakom hästarna när vi var elva, tolv år gamla. Sedan var detta svårt att släppa.

Var det inte lite otäckt för en ung tjej att sitta upp bakom en travhäst?

– Jo, jo. Jag kommer faktiskt ihåg när jag körde min första stora häst. Det var lite läskigt men också en härligt grym pirrande känsla.

Aronsson var således fast och kort därefter tog mellanstadietjejen beslutet att köpa sin allra första häst, en ettårig ponny vid namn Spex. Han kostade några hundralappar och transaktionen ägde rum utan pappas vetskap.

– Man skramlade ihop alla kronor man tjänade och pengarna som var ämnade för mat blev kvar i fickan. Jag sparade och sparade och gömde sedan hästen hos en granne. Problemet uppstod när vi skulle in och tävla med honom, då behövde ju pappa köra oss, så då fick jag avslöja att jag köpt en häst.

En jäkel på bugg – och saxofon

Två år senare kvalade Spex in till Kriteriet för ponnyhästar, vilket var en stor merit för den unga kusktalangen.

– Vi slutade femma eller sexa. Han hade inte gjort så många starter dessförinnan. Karriären blev dock inte så jättelång för mig eftersom jag senare flyttade till Östersund och började på travgymnasiet Wången. Jag hade inte råd att ta med mig honom dit och han såldes. Det var jobbigt att skiljas åt, men samtidigt såg jag bara positivt på framtiden.

Vägen tycktes vara utstakad för 16-åringen som tack vare antagningen till Sveriges främsta travskola nu levde sin dröm. Men hur hade framtiden sett ut för henne om hon istället kommit in på sitt andrahandsval: musikgymnasiet?

Faktum är att Sofia redan i ung ålder hade många strängar på sin lyra, och oanade talanger i de mer konstnärliga ämnena.

– Jag och min skolkamrat David var nog de yngsta någonsin att vara med i Musikkåren, jajamen. Vi övade nästan tio timmar i veckan. Man spelade på en del begravningar, 50-årskalas och i kyrkan. Jag började med klarinett och gick sedan över till saxofon.

Stämmer det att folk i din omgivning har lite åsikter om din musiksmak?

– (skratt) Det kan de nog ha. Dansband är bra grejer, fast egentligen gillar jag all musik. Och så älskar jag att bugga!

”En liten, blond tjej”

Efter gymnasiet började hon jobba hos topptränaren Hans Adielsson på Jägersro och där blev hon kvar under två års tid. Sedan följde äventyr i världens alla hörn, med anställningar både i Australien, Nya Zeeland och USA. Men också Frankrike, där Sofia under många år skördade stora framgångar.

– Marcus Öhman hade ingen som kunde åka med Hot Tub ner till Frankrike och då frågade han mig. Tanken var att jag skulle stanna där i tre månader men det blev ju nio år innan det var klart.

Hur lyckades du sätta dig i respekt hos fransmännen, och tog det lång tid?

– Ja... det vem man inte om man någonsin får respekt där nere. Jag var en liten, blond tjej och sådana skulle tydligen mest stå i köket. Jag har dock aldrig blivit dåligt behandlad, och kuskarna ville gärna köra mina många fina hästar.

”Vågade inte sova själv”

Vinsterna duggade visserligen tätt men allt var inte frid och fröjd för Aronsson som under en period besvärades av en man. Så pass att det till och med ledde till att hon blev både förföljd och mordhotad.

– Det är en ganska lång historia men det var rätt vidriga grejer. Allt från att bli uppsprättad från topp till tå, till att bli skjuten innan man lämnade parkeringen. Sådana saker.

– Han var fruktansvärt sjuk i huvudet och det var definitivt inte roligt. Samtidigt fick jag väldigt bra stöd från de övriga på gården för man vågade inte sova själv.

Du fick ingen hjälp av polisen i början?

– Nej, verkligen inte. Han använde kontantkortstelefon så de ryckte bara på axlarna.

Hur slutade egentligen den här historien?

– Med hjälp av franska journalister kom vi på vem det var. En tjej som jobbade på caféet på Vincennes fick syn på honom en dag. Då fick vi också reda på att han ägde en procent av en häst inne på Grosbois, och polisen kopplades in. Jag vet inte vad de sa till honom men det blev tyst i alla fall, vilket var skönt.

helskärm

Har många järn i elden

Aronsson har numera släppt det som inträffade och har sedan många år tillbaka bott i Sverige. Under en period var hon ett uppskattat ansikte på trav-tv men har sedan 2018 inte synts till i rutan.

Hur mycket saknar du den tiden?

– Både och. Jag tror inte att jag hade jobbat med tv nu då jag har en gård och mer än 40 hästar. Jag är gårdskarl, personalchef, hovslagare, busschaufför, kunder och tre hundar ska hinnas med, gräset ska klippas... Dygnet har inte mer än 24 timmar så det är väldigt svårt att få ihop det.

– Det var dock en väldigt rolig tid och jag är väldigt tacksam. Man lärde sig fruktansvärt mycket och det roligaste var att utmana sig själv, att göra grejer som är lite kluriga, och samtidigt träffa både goa och intelligenta människor inom sitt gebit.

Vad skulle du säga om Kanal 75 lyfte på luren och bad dig hoppa in någon omgång?

– Om det krisar, eller att de vill ha hjälp med något speciellt, då är det klart att jag inte säger nej om jag kan.

”Otroligt stimulerande”

38-åringen tycks jobba större delen av dagarnas vakna timmar, men även hon hittar ibland en lucka eller två i sin kalender för att varva ner. Nyligen reste hon, sambon och hela 16 vänner till Kroatien.

– Vi åkte runt på en katamaran under en veckas tid. Det är bra att ladda batterierna ibland, även om jobbet aldrig riktigt tar slut.

Sofia köpte för ett antal år sedan mark i anslutning till Bjertorps Travanläggning och byggde där ett stall. Detta invigdes 2018 och efter en del växtvärk, med bland annat sjuka hästar under uppstarten, verkar pusselbitarna fallit på plats.

– Första året sprang dock hästarna baklänges. Jag vet inte om det var betongen som avsöndrade någonting.

Hon förfogar över både skogsslingor, sandbanor, samt både rak- och rundbana. De 41 hästarna på träningslistan verkar leva ett harmoniskt liv i Kvänum. Dessutom har hon elva ettåringar som är utplacerade på annat håll.

– Jag har byggt och format stallet helt från grunden. Det var ett hästjobb, det kan jag lova er. Det här är fjärde året och det går bättre och bättre. Rutinerna sätter sig och jag har väldigt fina stallar som är bra anpassade för hästarna. Det är otroligt stimulerande att ha en bra arbetsmiljö där man kan vara nöjd. Satsningen har slagit väl ut.

– Jag har 4,5 anställda och vi är en mysig familj som tycker om varandra. Vi är bara tjejer som jobbar och har det bra. Nu har jag också börjat satsa på unghästar och framöver kanske jag måste bygga ut stallet.

Viktigast för Sofia – ägarna

Stall Aronsson går mot sitt kanske bästa år någonsin. Det har på 161 starter hittills blivit 28 vinster, samt drygt 2,8 miljoner in till glada hästägare. Det tidigare rekordet på runt fyra miljoner kan med lite röta slås innan det är dags att göra bokslut för 2022.

När det går så bra som det gör just nu för stallet ringer det då fler nya hästägare än vanligt?

– Nja, man har inte blivit nedringd direkt men jag försöker alltid skapa nya kontakter.

Slutligen, var ser du dig själv om säg tio år?

– Oj, det är svårt att säga. Jag hoppas att jag tycker att det är lika roligt att gå till stallet varje morgon, och att vi har högre prispengar i Sverige än vad vi har i dag.

– Jag har aldrig satsat på att bli störst och vill inte ha 150 hästar i träning. Viktigast för mig är att ha en bra ägarklientel som litar på mig, samt att våra hästar springer in mycket pengar per start, avslutar Sofia.