”Hoppas kunna visa vem jag egentligen är”
Johnny Takter inför boksläppet • En brutalt ärlig historia: ”Har svikit många människor”
Uppdaterad 2021-05-19 | Publicerad 2021-05-11
Kuskstjärnan Johnny Takter, 62, har vunnit nästan alla storlopp som finns.
Emellanåt har han fått pausa livet från travsporten på grund av psykisk ohälsa.
Efter två års frånvaro är han nu tillbaka på banan och dessutom släpper han sin biografi.
– Försöker tänka att jag duger som jag är och hoppas läsarna ska tycka om boken, säger Takter inför lanseringen.
En av svensk travsports allra mest framgångsrika kuskar genom tiderna, Johnny Takter, gjorde nyligen comeback på tävlingsbanan efter två års frånvaro på grund av psykisk ohälsa.
Han har vunnit Elitloppet, Svenskt Travderby och Svenskt Travkriterium – bara för att nämna ett axplock av 62-åringens otaliga segrar genom åren.
Takter tog sin allra första kuskseger redan 1978 och har varit verksam i branschen under sex decennier.
Depression och psykisk ohälsa
Trots de fantastiska resultat som Johnny Takter uppvisat har han under stora delar av sitt liv haft problem med sitt mående.
Men i slutet av april i år, efter två års utebliven närvaro på travbanorna, var Takter tillbaka – en återkomst som blev succéartad då han omgående bärgade en dubbelseger på hemmabanan Jägersro.
– Det var verkligen roligt, sa han efteråt i en intervju med Trav365.
Biografin: ”Vissa saker i boken är tuffa”
Återinträdet på travarenan är mycket välkommet bland den svenska travpubliken som saknat den omåttligt populäre kuskstjärnan.
Johnny Takter har vid sidan av sina kuskinsatser även varit en färgstark profil utanför travbanan, där han ideligen valt sin egen väg – ofta hyllad men ibland även missförstådd.
Vid flera tillfällen har han fått frågan om att skriva en bok – något Takter ihärdigt valt att avstå från.
Nu är biografin ”En beundrad outsider – Boken om Johnny Takter” färdigskriven och boksläppet förväntas ske under onsdagen (12 maj) – en lansering huvudpersonen själv ser fram emot med skräckblandad förtjusning.
– Jag får lämna ut mig väldigt mycket. Egentligen skulle jag vilja skriva ytterligare en bok då jag varit med om jävligt mycket roliga grejer. Denna del har till stor del berört många av de problem som uppstått genom åren, men det finns ännu mer roliga incidenter, så vi får se om det blir ännu en bok någon gång. Även om det blivit mycket tokiga grejer så har jag även haft förbaskat skoj. Det har hänt så otroligt mycket häftiga händelser även med kollegor inom travet. Vissa saker i boken är tuffa men jag har även själv blivit sårad många gånger, säger Johnny och berättar vidare:
– En sak som var viktigt för mig när vi gjorde boken var att det skulle vara mycket humor. Humorn är otroligt viktig även om man många gånger inte kan se och tro det. I efterhand kan jag nu skratta åt vissa händelser och tycka att jag är rolig. Jag använder humorn för att inte må dåligt av en situation. Jag är inte jättenervös över boksläppet, eller kanske lite ändå, då det viktigaste för mig är att läsarna tycker om den. Jag hoppas kunna visa i boken vem jag egentligen är och har varit.
Skildringen är väldigt utlämnande för både dig själv, dina vänner och din familj. Är du orolig över hur vissa ska reagera?
– Jag har varit väldigt ärlig i boken och min familj finns med i den. Jag är inte helt säker på hur de kommer att uppfatta boken, det får vi se när de har läst den.
”Försöker tänka jag duger som jag är”
Numera uppfattas Johnny Takter som en person som kan prata om känslor.
Han har även hyllats för sin uppriktiga beskrivning av sin egen psykiska ohälsa.
Men så har det inte alltid varit.
– Jag har tidigare genom åren hållit inne med mina känslor, men till slut kom det en dag då jag inte orkade spela någon roll längre. Jag är egentligen väldigt blyg och har alltid varit. Jag hade en attityd och släppte nästan aldrig in någon nära mig, det gick många år då det egentligen knappt var någon som riktigt kände mig. Nu i efterhand inser jag ju att det varit ett skydd för att slippa bli sviken eller sårad, jag var helt enkelt rädd.
– Jag försöker tänka att jag duger som jag är men det är svårt. I vissa situationer kan jag tycka att jag har bra självförtroende men självkänslan är och har varit betydligt sämre. Det måste ha hänt något när jag var liten. I dag vill jag vara en förebild och bussig mot de människor jag träffar. Jag kan vara ganska rak när jag säger något och genom åren har jag ibland missuppfattats. Mötet med andra människor och just den sociala biten har alltid varit svår för mig.
Sveken och förändringen: ”Får jag leva med”
Åren på tävlingsbanan och det hektiska liv som Takter levt har också inneburit en del försakanden.
Men den senaste tiden har något hänt.
– Jag har svikit många människor vilket jag nu kan se i efterhand. Jag har alltid haft en kort stubin, men de här två åren jag varit ifrån travsporten har jag ändrat mig mycket, blivit en mer positiv människa och fått väldigt mycket mer förståelse för andra personer. Jag kan än i dag bli irriterad på någon och då säger jag vad jag tycker men jag börjar mer och mer inse hur tråkigt det skulle vara om alla var lika.
– Jag har även svikit mina barn på ett sätt då de under många år har fått stå vid sidan av allt annat. Jag är väldigt tacksam att mammorna har satt dem i första hand och det är något jag får leva med. Jag förstår om de är besvikna, men samtidigt ser jag en ljusning även där.
Det är en enorm uppmärksamhet kring dig. Hur är det att återigen stå i rampljuset?
– Jag tycker inte om att se mig själv på tv och jag läser inte det som skrivs om mig. Jag tror bara att jag har sett Elitloppet (2010) då jag vann med Iceland vid två tillfällen efteråt. Jag hittar bara fel på det jag säger och hur jag sitter i vagnen. Jag gillar inte heller att bli intervjuad tio minuter innan loppen för då blir jag bara onaturlig, det är mycket bättre efteråt.
– Jag har svårt att sätta in mig vad folk egentligen tycker om att jag är tillbaka. Men häromdagen var jag ute på stan och många personer kände igen mig och berättade att de tyckte det var kul att jag var tillbaka. På apoteket var det tre äldre farbröder som stannade mig och sa det till mig, det värmde verkligen, det är såna saker jag suger i mig. Jag vill även hylla mina kollegor inom travet som är världens bästa.
”Jag är ekonomiskt oduglig”
Den nya boken har på förhand väckt mycket stort intresse och förväntan – många har redan förhandsbokat sitt exemplar.
Den brutalt ärliga biografin beskriver bland annat ett liv med både med- och motgång – en kärlek och beundran till sin far, travtränaren Bo William Takter – det ständigt återkommande dåliga måendet – en ekonomi som ideligen varit i fritt fall – ett ohyggligt mordförsök – men framförallt en människa som alltid älskat hästarna och tävlingen.
– Jag bryr mig inte om pengar och har aldrig gjort. Eller det är bra att ha pengar förstås, det blir enklare då men jag har aldrig varit någon affärsman som min bror och min far. Jag värderar inte pengar som andra, för mig är det jobbigt att skicka räkningar och jag har väl egentligen en fobi för kuvert. Genom åren har jag ställt till det ekonomiskt för mig själv. I mitt företag har jag varit bra mot personalen men aldrig kunnat handskas med den ekonomiska delen. Det är sådan jag är, man skulle kunna säga att jag är ekonomiskt oduglig.
– Även om jag har svårt att prata om mig själv på ett positivt sätt så vet jag att jag har bra hand med hästar, jag kan snabbt läsa av dom. Det började egentligen tidigt då jag som barn tyckte om djur. Jag kan vara besvärad av olika sociala situationer, intervjuer och när det är mycket folk, men när jag kommer ut på banan och ska tävla med en häst försvinner allt. Det spelar ingen roll om det är en Elitloppsfinal eller ett vanligt lopp. Jag är aldrig rädd för att förlora.
”Ruskig vinnarinstinkt”
Varför tror du att du reagerar så som du gör på banan och med hästarna?
– När jag kör bil fort blir jag fokuserad ungefär som när jag kör en häst. Min hjärna kan vanligtvis gå runt och byta kanal hela tiden så det blir snurrigt men när jag kör häst gör den inte det. Det märks tydligt på mig när jag är ofokuserad, det är inget jag kan göra något åt. Men jag har en ruskig vinnarinstinkt och jag älskar att tävla. Jag har aldrig varit rädd för konkurrens utan välkomnat den. Den enda oron jag haft är att inte kunna leverera till hästägarna.
Hur har samarbetet varit med författaren Henrik Ingvarsson?
– Vi har jobbat ihop under lång tid och vi har verkligen klickat. Vi har kommit varandra nära och jag ser honom som en mycket god vän. Jag har tidigare vid ett par tillfällen fått erbjudande om att skriva en bok men nu valde jag att tacka ja, mycket av det beror på att det är just Henrik, hade inte vi fungerat så bra hade hela upplägget blivit svårt.
