Efter V75-framgången: ”Då lägger jag på luren”

Sandra Eriksson tog karriärens största seger på hemmaplan: ”Om någon vill köpa Swagger så...”

helskärm

Gladaste vinnaren under V75-tävlingarna i Boden? Tvåbarnsmamman Sandra Eriksson.

Tillsammans med familjehästen Swagger tog hon karriärens största triumf.

– Men om någon ringer och vill köpa honom så lägger jag på luren, säger Sandra till Trav365.

I ett Sverige som ännu inte öppnat upp och återhämtat sig efter coronasmällen håller så sakta en folkets häst likt tidigare sagodjur som Fridhems Ambra, Ina Scot med flera växa fram. Någon som får travfansen att hoppas och tro på en bättre morgondag, även för de mindre tränarna. Den lille krigaren med det stora fighterhjärtat, samt tvåbarnsmamman som alltid gått sin egen väg. Tillsammans har Swagger och Sandra Eriksson vunnit folkets hjärtan och kärleken till det publikfriande ekipaget tycks inte ha några gränser.

– Visst känner jag ett stort stöd från människor runt om i landet, att de vill att vi ska lyckas. Det var så himla många som höll tummarna för oss. Jag tillbringade väldigt mycket tid efter segern i lördags med att svara på gratulationer via sms, det blev inte mycket sömn, berättar segerkusken för Trav365.

Just bristen på sömn kom på tal när vi pratade med Sandra inför loppet. Två små barn som kräver uppmärksamhet, samt allt arbete och stress det innebär att ha häst till start på hemmaplan. Man skulle kunna tro att Eriksson efter vinsten nu äntligen kan varva ner och få sig lite välförtjänt vila men så verkar inte vara fallet. Inom kort selar man ut stallets Devils Tongue i Breeders' Crown-uttagningar i Rättvik, och dessutom har succétjejen hela sju uppsittningar i Skellefteå på Midsommardagen. Fast det där med sömn är ändå överskattat några dagar efter att familjehästen Swagger vunnit i travets elitserie. Vi ber Sandra återuppleva den där magiska lördagen på Bodentravet, vilket hon mer än gärna gör.

– Det fanns en press på oss eftersom han var så stor favorit men om jag var nervös inför loppet...? Nja, mer förväntansfull. Känslan var: "Nu jäklar ska vi visa dem!" Jag minns stämningen på publikplats. Det var fantastiskt att se folk på banan och det var euforiskt att höra jublet. De förde ett sådant liv och hejade på oss. Jag hörde det redan när vi åkte upp till start och 500 meter in i loppet växte stödet ytterligare, vilket gjorde hästen ännu mer peppad – fast på ett positivt sätt.

”Jag fick ståpäls”

På stallbacken var stödet massivt, och då främst från pappa Lars-Åke Eriksson som kunde sträcka på sig lite extra efter målgång – hans tös hade precis vunnit på V75 för allra första gången med en egentränad häst.

– Jag var väldigt nervös under loppet och hade upploppsgaloppen i Umåker i bakhuvudet. "Hur ska detta gå?", var en tanke som slog mig. Familjen hade en loge för åtta personer och där befann jag mig tillsammans med ytterligare tre av mina barn, samt deras familjer. Att se min dotter vinna... det är svårt att förklara. Jag fick ståpäls, säger Lars-Åke.

Mycket handlade inför loppet om var Swagger och Sandra skulle hamna. Utvändigt ledaren var det mest troliga löpningsscenariot. Boden-ekipaget ville dock annat och med plattan i mattan flög man förbi värste konkurrenten Syoss och spetsstriden var avgjord lika snabbt som en boxningsmatch mellan Mike Tyson och hans konkurrenter i karriärens linda. Swagger slog knock out på de övriga redan i rond ett.

– Jag visste att han var kolossalt startsnabb. Och när vi tog ledningen... då kändes det så jäkla skönt. Har man som jag kört så mycket lopp i Boden vet man att det är en fördel med ett utvändigt startspår. Han bet dock i lite mer än vad jag ville första varvet. Orolig hann jag dock aldrig bli eftersom han i en tidigare V75-start hamnat utvändigt ledaren – i ett ännu högre tempo.

I sista sväng vänder sig Eriksson för första gången om för att leta efter sina konkurrenter. Vad såg hon egentligen?

– Jo, att de bakom hade det kämpigt och inte kunde haka på. Då förstod jag att det skulle bli seger, bara han håller sig på benen. Den här gången kände jag dock ingen större oro för att han skulle galoppera eftersom vi valde att låta framskorna sitta på. Dessutom gick han i mål med tussarna kvar, dem sparar vi till något miljonlopp framöver, säger hon med sedvanlig glimt i ögat.

helskärm

Sandras nallebjörn gav lyckorus

Men först väntar V75-finalen inom en inte alltför avlägsen framtid, förutsatt att hästen mår bra. Att vinsten betydde oerhört mycket för den lilla amatörtränaren råder det inga tvivel om. Efter loppet strålande hon ikapp nattsolen och det dröjde länge innan hon kunde vila smilbanden.

– Det var karriärens roligaste seger för mig hittills. Jag var väldigt glad länge och eftersom jag inte hade några fler uppsittningar gick det att fokusera på där och då. På mitt lyckorus. Det blev lugnt i lördags men dagen därpå firade vi med både vin och god grillmat.

Hur många gånger har du sett om loppet?

– Inte så värst många faktiskt. En gång i lördags, och så en i söndags då mamma och min bonusdotter ville se det. Men det kommer att bli fler tillfällen när det finns lite mer tid över. Han är min lilla nallebjörn men jag borde nog döpa om honom till något tuffare med tanke på vad han har presterat.

Sandra berättar vidare att just prischecken på 110 000 kronor självfallet betyder mycket för familjen, där pappa står som ägare, men det är minst lika viktigt att synas i de större sammanhangen. Förhoppningen är att fler kunder ska höra av sig, både ägare och tränare.

– Det har väl inte hört av sig så många ännu men det kanske kommer?

Kanske till och med ett bud på hästen?

– Men då lägger jag på luren, avslutar Sandra och skrattar.