”Har mått illa av själva tanken att vara tillbaka”

Camilla Olsson i stor intervju om vägen tillbaka efter outriderhästen Simons död: ”Jag tänker på honom varje dag”

helskärm

Outridern Camilla Olsson har inte synts till i tävlingssammanhang sedan olyckan med Simon i somras.

Nyligen var hon dock inne på Åbytravet – med nyförvärvet Mirage.

– Jag har mått så illa av själva tanken att vara tillbaka på banan, säger Camilla till Trav365.

Få sagor har berört så många i trav-Sverige under 2022 som den om outridern Camilla Olsson – och hennes häst Simon. Tyvärr visade sig detta vara en saga utan lyckligt slut.

När han i somras skadade sig så pass allvarligt under en tävlingsdag på Axevalla att hans liv inte gick att rädda resulterade detta i sorg hos många. Både på banan, hemma i stugorna men givetvis allra mest hos Olsson själv som förlorade en kär vän som följt med henne från USA.

– Jag tänker på Simon varje dag. Numera försöker jag göra det lite positivare, jämfört med tidigare då jag bara tänkte på olyckan. Han älskade stranden. När vi var färdiga brukade han rulla i sanden och sedan få ett riktigt schampobad efteråt, berättar Camilla för Trav365.

”Då blev det väldigt känslosamt”

Nu, drygt 3,5 månad senare, kämpar ägaren fortfarande med sorgen och saknaden efter Simon, som på kort tid vann mångas hjärtan.

– Vissa dagar är bra, andra inte så bra. Det är upp och ner. I dag höll jag på att packa inför en resa till Halmstad och då hittade jag några av Simons saker. Då blev det väldigt känslosamt. Vissa dagar känner jag inte för att åka till stallet då det känns som om olyckan inträffade i går.

Har du försökt hitta lite nya glädjeämnen i livet eller är det bara hästarna som får dig på bättre humör?

– Jag försöker ha ett socialt liv, även om det inte är så lätt eftersom man var borta så pass länge i USA och inte har några riktiga kompisar längre i Sverige. Jag är dock med min bror och hans barn ganska mycket, och så har jag mamma och pappa som alltid är i närheten. Det händer dock att jag går på ishockey då och då, det är ganska skoj.

”Man har fått många blåmärken”

Frölunda HC är laget i hennes hjärta och Camilla avslöjar även att hon en gång i tiden minsann tog sig an grabbarna på isen och aldrig backade för en närkamp.

– Jag spelade under mina ungdomsår. Vi brukade vara några tjejer men hade inte tillräckligt med deltagare för ett helt lag, så det blev spel med killarna. Man har fått många blåmärken genom åren.

Livet går som bekant alltid vidare och hästarna spelar en stor roll i hennes egen rehabilitering. Tack vare ett initiativ av topptränaren Svante Båth, något Trav365 skrivit om tidigare, samlades runt 400 000 kronor in till Camilla.

Dessa pengar var tänkta att få henne att fortsätta leva sin dröm och i samband med en intervju i somras avslöjade Olsson att hon var på väg att göra klart med inköp av två galoppörer som hon kallade ”Chili” och ”Milly”. Riktigt så blev det dock inte.

– Chili åkte tillbaka hem eftersom han, av försäkringsskäl, inte fick jobba eller tävla ute på banorna. Vi försökte få försäkringsbolaget att släppa detta men de vägrade. Jag tyckte jättebra om honom men Patrick Wahl, som skickade ner Chili, hittade en annan häst till mig som jag köpte.

helskärm

”Det var en av de tuffaste dagarna”

Camilla är numera stolt ägare till två fyraåriga fullblod vid namn Helmet och Mirage som båda avslutat sina tävlingskarriärer. Hon förklarar att den tidigare hade motivationsproblem som galoppör, medan den senare vägrade gå in i startboxarna i samband med tävling. I Olssons trygga händer ska de båda i framtiden testa på ett nytt yrke.

– De har ägnat sig åt mycket ridning där jag har tränat dem på att hålla sig lugna i olika situationer. Dessutom har de fått lära sig att bli styrda med en hand, vilket är nytt för dem, samt få gå mycket slalomridning mellan stolpar och sånt. Jag tror att bägge två kan bli riktigt bra outriderhästar.

Mirage, vars smeknamn är ”Mirre” och hittades i Småland, besökte under lördagen Åbytravet för att gå ett träningsjobb. Detta visade sig bli mycket känslosamt för ryttarinnan som då var tillbaka på en travbana för allra första gången sedan den där tragiska dagen i Skara den 23 juli.

– Det var en av de tuffaste dagarna sedan olyckan. Mirre hade varit redo under två, tre veckor men jag har skyllt på vädret, trötthet, alla möjliga anledningar för att inte åka då jag mått så illa av själva tanken att vara tillbaka på banan. Det har känts som om jag skulle spy.

”Han är ett moraliskt stöd”

Hur viktigt var det att far din var på plats i lördags?

– Om det vore för att pappa Lennart var med mig så hade jag nog vänt och kört hem när jag kom till Åby. De första stegen ut på banan var jättetuffa. Alla känslorna kom tillbaka. Det kändes dock som om Simon var där med mig och tog hand om hela situationen. Helt plötsligt kändes det bara rätt.

– Pappa, som hjälpt mig mycket med hästarna på gården, gjorde så att jag kände mig säkrare. Han pushar mig lite längre än vad jag egentligen är villig att gå. ”Kom igen nu, Camilla. Du kan göra det här.” Han är ett moraliskt stöd för mig.

Mirage, som enligt Camilla är den lugnare och mer mogne av de två, fick fullfölja ett lugnare träningspass och har kommit lite längre än stallkompisen Helmet i omskolningen till att bli en outriderhäst.

Inom någon dagar beger man sig ut till Johan Untersteiners gård för att ta nästa steg i utvecklingen. Det var i Halmstad Simon var dessutom just i Halmstad som Simon fick sitt genombrott i samband med Sprintermästardagen.

– Jag och Johan ska träna på travbanan både onsdag och torsdag. Om allt går som det ska, och Mirre beter sig rätt, så kanske Johan springer fort med en häst så att vi kan fånga den. Leka, så att säga, och göra det lite skoj. Jag vill inte fånga en lös häst första gången.

helskärm

”Det är hans grav för mig”

Hur mycket av Simon ser du i Helmet och Mirage?

– I Mirre ser jag ganska mycket av honom. Han är chill och bryr sig inte så mycket. I Helmet? Inte så mycket ännu. Han är lite motsatsen. Man får använda bromsen lite mer på honom.

Om allt går enligt planerna så finns det förhoppningar om att göra comeback i tävlingssammanhang runt mitten av januari.

Hur tror du det kommer att kännas inombords att vara tillbaka på jobbet efter olyckan?

– Det kommer nog att bli lika svårt som när vi åkte till Åby förra helgen. Jag vet dock inte vad jag hade gjort utan hästar i mitt liv.

Camilla berättar vidare att Simons aska är begravd utanför kliniken i Skara, men att hon till dags datum inte klarat av att besöka gravplatsen på grund av smärtan inombords.

– Det är för jobbigt. Jag har hans pannlugg och ett par ljusstakar på min byrå här hemma. Det är hans grav för mig. Dessutom har jag ett kort på honom som en väldigt kär vän från USA ritade.

Slutligen, Camilla, vad önskar du dig mest av allt inför framtiden?

– Att de här hästarna kommer att bli lika bra och älska sitt jobb lika mycket som Simon gjorde, och göra mitt liv lättare, avslutar Camilla.