Nybrink: Bra Björn, jag älskade din tackling
”Han fick smaka på sin egen medicin” • Nybrink efter Goops historiska seger
Det var en massa snack om tveksamma vinster.
Face Time Bourbon skulle få problem i år, att försvara titeln. Formen var inte lika fantastiskt som 2020 – då small det in på upploppet.
I år körde Björn Goop stenhårt, på gränsen, det var inget travlopp, det var krig.
Krig mot Bazire, 500 kvar avfyrade Goop kanonen på allvar.
Men nu får faktiskt fransmännen säga vad de vill, skrika att Björn Goop körde fult och snävt och mer eller mindre prejade det heta motbudet Davidson du Pont efter 500 meter. Det skedde i en kritiskt situation när loppet höll på att balla ur rent taktiskt för Face Time och Björn, när Bazire var på väg att låsa in storfavoriten.
Då tog Björn Goop seden dit han kom, till Vincennes och Frankrike där man gärna trycker till en motståndare för att inte bli fast. Det var nästan så grovt att man fick titta åt sidan.
Bra Björn, jag älskade din tackling, din snabba uppfattningsförmåga och ditt adrenalinstinna beslut att smälla på Bazire. Han fick smaka på sin egen medicin. Även om det inte kan anses vara enligt god sed och sportsmanship så är det här inget vanligt travlopp, det är Prix d'Amerique, världens tuffaste lopp.
”Vilket jävla krig det var”, sa Goop spontant efter loppet och vi var många som nickade instämmande. Och du vann.
Kliade i deras fingrar
Men om vi bortser från den tuffa situationen efter 500 meter: resten av loppet blev en fortsatt kamp mellan de två stjärnkuskarna och deras världsstjärnor. De positionerade sig tätt, småjäklades och tänjde på alla gränser. Det följdes åt, försökte räkna ut den andres nästa drag och väntade på det sista knivsticket, eller kanske rent av yxhugget. Det kliade i deras fingrar.
I sista kurvan observerade Goop att Bazire hamnat i andraspår medan han själv var nere på innerspår, i ledningen. I det läget är Björn Goop bäst i världen, snabbast i världen.
Pang. Det sitter i ryggmärgen. Han kör och när han kör finns det ingen som kan hänga med, i alla fall inte när han sitter bakom världens just nu bästa häst.
In mot mål var det snudd på uppvisning, Face Time kan springa oerhört fort i 500 meter, ingen är snabbare. Det sjuka är att han kan göra det efter att ha slagits i 2 200 meter med hög puls, med ganska mycket mjölksyra i benen. Det gör hästen till ett unikum.
Hör vem han gillar mest
Tränare Sebastien Guarato jämför Face Time Bourbon med sin förra storstjärna Bold Eagle (som sprang in 50 miljoner) på ett tydligt sätt, man hör vem han gillar mest.
Bold Eagle var den sköna liraren som visste exakt vad som gällde, som slappnade av och sparade sig tills det var dags, då small det.
Face Time är den osmarta maskinen som bara borrar ner sig och kör, som knappt vet var mållinjen ligger. Sebastien tror att det kan vara en nackdel på sikt. Idag var det absolut inget bekymmer, jag tyckte att hästen gjorde allt Goop begärde av honom. Han klarade också av den sedvanliga startkalabaliken, i och för sig styrd av en kusk som ser ut som om han älskar det franska startsystemet.
Men vem gör det inte? Bilstart känns ju oerhört färglöst i en jämförelse.
Det låter uteslutet
Elitloppet då? Kan vi få se den här maskinen där någon gång? 2021 låter uteslutet, USA lockar kretsen kring hästen, bara pandemin klingar av. Då ska man åka till den snabbaste banan i landet och köra under 1.07 över en engelsk mil.
Ingen tvivlar väl på att det är omöjligt? Frågan är bara om de kan ordna sparring? Vem hänger med och bjuder lite motstånd? En passgångare?
Det var en underbar söndag med action i världsklass och vi får även passa på att hylla tränaren, Sebastien Guarato. Före loppet lät han inte annat än nöjd. Snacket om att hästen efter förlusten i Italien i oktober (tvåa) var lite på dekis, formmässigt, är historia och känns bara dumt nu.
”Vi har tränat på med sikte på att han ska vara på topp idag och sen får Björn Goop göra resten. Jag ger honom en häst som klarar allt. Det där vet Björn. Bold Eagle var tvungen att smyga i slutet av karriären, så är det inte alls med Face Time. Jag är väldigt nöjd med honom nu, allt är perfekt”.
Ja, vi såg det. Och nu är Björn Goop i det närmaste odödlig. Jag har knappt några ord kvar att hylla honom med. Bättre kusk har aldrig skådats – och kommer aldrig att ses igen.
Merci beaucoup, monsieur Goop!