”Lite samma feeling nu som inför Elitloppet”

Daniel Redén jagar sin första seger i Prix d’Amerique: ”Jag sprängde nog ut mig och gick lite halvt in i väggen”

helskärm

Daniel Redén har vunnit det mesta som går att vinna – utom Prix d’Amerique.

I vinter heter hans stora segerhopp Don Fanucci Zet och det låter minst sagt uppåt...

– Jag har lite samma feeling nu som inför Elitloppet, säger Daniel till Trav365.

Daniel Redéns Elitlopps-vinnare Don Fanucci Zet genrepade under onsdagskvällen inför ett kommande Frankrike-äventyr. Drömmen? Att vinna Prix d'Amerique för allra första gången.

Vad tar du med dig från onsdagens imponerande seger?

– Att han kan vara flegmatisk och lat i loppet vet ju alla, men när Örjan sa till honom att ”nu kör vi” så såg det riktigt bra. Don Fanucci sprang riktigt fort sista 800 meterna och det för fram honom en bit, det tror jag, berättar Daniel för Trav365.

När vi når honom på telefon sitter han i sin traktor och jobbar med att förbättra en, för dagen åtminstone, bana i toppskick. Humöret verkar vara på topp.

Var han rentav bättre än vad du hade hoppats?

– Nja, han är ju alltid bra men ändå svårbedömd även för mig då man i träningen inte riktigt vet var man har honom. Dessutom har banorna varit skiftande en tid på grund av vädret. När det är kallt är det bra då jag har salt i banan, men sedan blev det plusgrader och då blev det jobbigare. Allt blev till vatten. Vi har dock ändå klarat oss rätt bra så jag ska inte gnälla.

Siktar på att resa ner efter jul

Don Fanucci Zet visade under onsdagen upp sig från sin bästa sida och när Örjan Kihlström tryckte plattan i mattan på sista bortre långsidan gick det undan värre, trots att hästen i samma veva valde att uträtta sina behov.

Vad berättade Örjan efteråt?

– Han var så nöjd som han kunde vara, och hästen var precis där han ville ha honom. Sedan skrattade han och sa att ”han är så flummig fortfarande som han kan vara”. Han kan sova i loppen, sedan smäller det till. Det är rätt komiskt och hästen har en egen stil. Det är sådan han är och varför ska jag ändra hans lynne? Han vet nog att han är jäkligt bra.

Eventuella frågetecken förvandlades snabbt till utropstecken, och nu lever drömmen om Frankrike i högsta grad. Några tankar på att resa ner med Don Fanucci i ett tidigare skede, och kanske avnjuta bättre träningsförhållanden, var dock aldrig aktuellt.

– Vi siktar på något lopp där i början av januari . Jag har lite bättre koll nu än i onsdags om när han reser ner. Chauffören har varit lite sjuk men om allt går som jag vill blir det strax efter jul. Vi har ett ställe i Belgien där vi byggt en bana men jag vet inte riktigt hur den är ännu. Den lär inte vara som den jag har hemma.

”Nu har jag lite samma feeling...”

Don Fanucci Zet är, enligt Daniel, en bra reshäst som varit med om mycket hittills i livet, så långresan till Frankrike oroar inte nämnvärt. Med på utflykten kommer han att ha några polare, bland annat Missle Hill som eventuellt går ut i något lopp strax under den absoluta eliten.

Hur ser upplägget ut den närmsta månaden och skiljer det sig mycket från det inför Elitloppet?

– Det är ungefär likvärdigt. Efter Elitloppet tog vi det lugnt då det innebar en rejäl urladdning, vilket inte är likt mig. Jag kände dock att jag ville få honom på topp till det loppet och visste att han var en häst som hörde hemma där.

– Nu har jag lite samma feeling, att han är bland de bättre i Europa, och då är det dumt att inte vara med i Prix d'Amerique. Men då kan man inte ha samma upplägg och bara starta, starta, starta. Det är levande varelser och precis som vi människor behöver de ett break.

Hästar är av kött och blod och Redén förstår mycket väl att det är ett stort steg att testa lyckan på fransmännens hemmaplan. Skulle Don Fanucci misslyckas i uppladdningen inför Prix d'Amerique kanske man inte ens startar i det finaste av långlopp som världen har att erbjuda.

– Han kanske inte passar på banan, eller över distansen? Jag tror dock att han kommer att vara väldigt bra på det underlaget, det är min känsla. Enda orosmolnet man har är nedförsbacken, hur han kommer att klara den. Han har passgång i sig och nedför går benen lite fortare och rulliga hästar kan få problem där. Han har dock blivit så stabil och stark i kroppen så jag tror att han grejar det. Det är dock inte där loppet brukar avgöras.

”Jag sprängde nog ut mig”

Uppförsbacken är dock en annan femma, enligt tränaren. Den lär han tydligen älska, till skillnad från de flesta av oss tvåbenta som gärna kastar in handduken och nöjer oss med en försiktig promenad. Det går inte att gå miste på Daniels försiktiga optimism som säkert ökade flera snäpp i onsdags. Och då tävlade hästen inte ens med optimal balans, skorna satt nämligen på runt om.

Är det aktuellt att köra honom barfota runt om i Prix d'Amerique (som i Elitloppsfinalen)?

– Ja, det är grundtanken. Vi ska dock laborera med balansen i loppen innan.

Daniel har gjort långresan till Frankrike vid många tillfällen och inför debuten i Prix d'Amerique för ett antal år sedan bjöd han in till ett upplägg där han mer eller mindre flankerades av media dagarna i ända. Året därefter valde han däremot att ladda i lugn och ro.

– Ja, det blev lite väl mycket den där första gången. Jag sprängde nog ut mig och gick lite halvt in i väggen då. Nu har jag blivit äldre och föredrar nog lugnet. ”Fanucci” är lite som tjuren Ferdinand, han är lugnare och coolare.

Han berättar vidare att det i år blir det något annorlunda upplägg med ny gård och allt som hör till. Det är olika vinklar och lutningar på banorna, och allt måste tränaren lära sig att bemästra.

Vänjer man sig som tränare någonsin vid all uppståndelse i samband med dessa storlopp?

– Nej. Inte jag i alla fall. Jag blir nervös och spänd inför varje lopp och blir så även när vi pratar om detta nu. Då hugger det till i magen. Det är dock det som är kul och bara positivt, det tror jag.

Face Time Bourbon – så in i helvete bra

Du har vunnit det mesta som går att vinna. Hur stort vore det för dig om Don Fanucci Zet tog hem Prix d'Amerique?

– Vi svenskar tycker ju att Elitloppet är jäkligt stort men världsligt sett är ju Prix d'Amerique störst. Det är nog det svåraste loppet att vinna. Det är tufft, många hästar och där är det som ett krig mellan hästar och kuskar i starten. Det är halvmäktigt att komma ner dit med en egenuppfödd häst som dessutom har passgångarblod.

Är det en rimligt att tro på segerchans?

– Det vet jag inte. Så mycket vill jag inte gå in på det men vet att jag har en häst som var väldigt bra i Elitloppet. Jag har inte mött några av de franska hästarna men Face Time Bourbon är så in i helvete bra. En Fanucci som får rätt lopp är dock väldigt kvick i benen.

Daniel erkänner att han har lite dålig koll på konkurrenterna i övrigt men nämner förutom Face Time även Richard Westerinks Etonnant i samma ordalag. Etonnant tog nyligen skalpen av Sébastien Guaratos superstjärna och har seglat upp som ett allvarligt hot i slutet av januari månad då de stora pengarna ska fördelas.

Tiden får dock utvisa hur Sveriges kanske enda flagghäst kommer att stå sig om lite drygt en månad men Redén ser tveklöst fram emot nappataget och resan ner till Paris.

– Ja, verkligen. Så är det, avslutar Daniel.