Anna: ”Jag gillar inte att man slår hästar”

Toppar ”schyssta listan” i trav-Sverige: ”Jag har stor respekt...”

helskärm

Svensk Travsports ”schyssta lista” är en lista för de kuskar och ryttare med minst drivningsförseelser.

Och snällast av de snälla är Anna Erixon och Ludwig Wickman.

– Jag gillar inte att man slår hästar, de gör ju sitt bästa, säger Anna till Trav365.

I en tid då vi alltför ofta förfasas över spödrivningar i vissa utländska, men även svenska, travlopp så behöver vi kuskar och ryttare som visar våra fyrbenta vänner lite extra kärlek. Kärlek som kan yttra sig på många vis. En extra morot, en klapp efter mål, eller varför inte en mer varsam behandling med både körspö och tömmar under loppets gång? Att vara schysst, helt enkelt, och se till travsportens bästa.

Svensk Travsport hade tidigare en Fair Play-liga, men numera kallas denna för "schyssta listan". Högst upp i topp hittar vi två av travets gentlemän Erik Adielsson och Oskar J Andersson som tillsammans uppnått nästan 5 000 starter i rad - utan någon drivningsförseelse. Två ambassadörer för en ren och ärlig travsport och föredömen för våra yngre förmågor.

”Stor merit om du frågar mig”

Anna Erixon och Ludwig Wickman  placerar sig båda högt upp på ”schyssta listan” och har till dags datum inte fått en enda drivningsbot. Aldrig någonsin. Så när det gäller att vara snälla mot hästen måste man framhäva dem båda lite extra. 

Anna började med hästhoppning redan som sexåring och kommer från en diger travfamilj, där pappa Lars har tränat häst sedan innan Anna föddes. För Anna betyder det lite extra att nämnas i positiva ordalag när vi talar hästars välmående. 

– Det är väldigt viktigt för mig att jag under hela min karriär inte dragit på mig några bestraffningar för regelvidriga drivningar. Det är en stor merit om du frågar mig. Jag har stor respekt för hästen jag sitter på och är av övertygelsen att de alltid gör sitt bästa utan att någon behöver lägga pisken på dem. De svarar mycket mer på att man snackar med dem, när man tjoar och så. Jag gillar inte att man slår hästar, säger Anna till Trav365.

Den svenska montésporten har på det stora hela förskonats från allvarliga drivningsföreteelser. När vi läser resultatlistan i ett lopp som reds i slutet av januari månad hittar man dock flertalet bestraffningar för "oljud under loppet", vilket, enligt Anna, är ofrånkomligt när man talar om montésport.

– På vissa banor är de väldigt flitiga med att dela ut böter, vilket kan tyckas petigt. I monté driver vi hästarna huvudsakligen med rösten, och inte med pisken. Och så borde det vara. 

”Tävlingsdjävulen vill bara åka tillbaka...”

Anna Erixon sade under fjolåret upp sig från sitt jobb på Ikea, där hon för övrigt stormtrivdes, för att satsa på hästarna till hundra procent. Hon har blommat ut som montéryttare de senaste åren och belönades nyligen för sitt hårda slit med att vid dubbla tillfällen rida järnmärren Galactica på franska storbanan Vincennes - en dröm för de flesta kuskar och ryttare. I montévärldens största lopp Prix de Cornulier blev dessutom Anna historisk som första svenska kvinnliga ryttare att delta, och även om det inte blev någon framgång minns Anna äventyret med stor glädje - men också revanschlusta.

– Jag är jätteglad över att ha fått uppleva det med just Galactica och kretsen bakom henne, det var en dröm som gick i uppfyllelse. Men tro inte att jag är glad över att ha blivit påriden och störd i loppet! Det var surt. Tävlingsdjävulen vill bara åka tillbaka till Frankrike och ge igen. Förhoppningsvis kommer vi att få fler chanser där nere men då måste också beslutsfattarna i Sverige satsa betydligt mer på montésporten och öka prissummorna.

”Försöker att inte vara så yvig”

Ludwig Wickman, som för dagen arbetar i stall Jan-Olov Persson med unghästar, har tagit stora kliv i sin kuskkarriär och drog under 2020 in nästan 1,5 miljoner på 304 starter. Som son till travtränaren och mångsysslaren Patrick Wickman kan man säga att Ludwig har travet i blodet, men han är förutom en lovande kusk också en mycket kunnig tippare och travvirtuos. 2019 vann han nämligen VM i V75 och drog på ett bräde in 250 000 kronor.

Hur stolt är man över att nämnas i sammanhang som "Sveriges snällaste kusk"?

– Nämen, det är ju kul att det uppmärksammans. Jag försöker att inte vara så yvig i loppen och är nog en snäll kille privat.

Är alla i familjen Wickman ”schyssta kuskar”? 

– Syrran Elin är ju det, men pappa Patrick kunde få en drivningsbot då och då. Om han bättrat sig? Nja, han kör ju inte längre och tur är väl det, säger Ludwig med ett skratt. 

Alla kan dock hamna i utvisningsbåset, även Ludwig. I ett lopp på hemmabanan tidigare denna månad drog han på sig en fem dagar lång avstängning för att ha kört snävt mot en konkurrent.

Vad hände där?

– Det var lite klantigt av mig. Jag och en annan kusk bråkade om position och det blev tajt. Avstängningen var inget att orda om, men visst känns det ovant att inom kort vara avstängd. 

Talspråket ”snälla pojkar får aldrig kyssa vackra flickor” har man hört förr. Stämmer det?

– Nej, det gör det inte. Jag är dock i och för sig singel.

”Skulle kunna rida utan spö”

Frågan om körspöets vara eller icke vara i svensk travsport kommer upp då och då. I vissa länder som Norge och nu senast Australien har man förbjudit pisken. I Sverige är körspöet däremot tillåten. Rätt eller fel?

– För egen del skulle jag kunna rida utan spö. Effekten är så liten om du frågar mig, tycker Anna. 

– Vi kan ju inte ta bort den! Pisken är så mycket mer än bara drivning. Det handlar om korrigering av hästen och är ett viktigt hjälpmedel i loppen. Ta Norge till exempel, där ser det ju förjävligt ut när de rycker och sliter i hästen. Det är mycket mer skonsamt för hästen med vårt upplägg, avslutar Ludwig.