Heatlopp är ’the grej of the day’

Micke Nybrink

Man kan, som V75-spelare, ha åsikter om Åby Stora Pris.

Det känns lite konstigt, hur ska man tänka?

Men som travfreak är saken klar.

Heatlopp är ”the grej of the day”.

Minns ni vem som vann V75-6 i lördags, eller, för all del, V75-2? Inte jag heller. När ett V75-lopp gått i mål tar det inte många timmar förrän jag ”deletat” det ur min redan överfulla­ hjärna. Möjligen minns jag hästar som spurtat vasst i skymundan eller som presterat jätte­bra utan att få vinna. Man är väl spelare; skit i vinnarna, leta kommande i stället.

Jag kan berätta att Excallibur vann V75-6 och att Strong Boy D.E. var först i V75-2.

Okej, jag erkänner, jag fuskade och kollade på Atg.se.

Heatlopp ger dramatik

Men om ni i stället frågar vem som vann V75-1, det första försöket till Åby Stora Pris, och V75-5, det andra heatet, kan jag berätta – allt. Loppen sitter för evigt fast på näthinnan och hur mycket jag än trycker på ”radera” så minns jag dem. Varför då? Jo, för att travsport när den är som bäst fortfarande funkar på en gammal travjunkie.

Heatlopp med elithästar är helt enkelt förbannat kul. Det blir dramatik med automatik. Nerven finns där hela tiden och kuskarnas hjärnor går på högvarv. Min son Kalle, 14, är egentligen ointresserad av trav. Lite har i och för sig skvätt över honom, han vet vilka hästar som är bäst och han har Erik Adielssons autograf på sitt rum. Men – vanliga travlopp somnar han av.

När det var dags för skiljeheatet av Åby Stora, mellan Garland Kronos och L’Amiral Mauzun, höjde han dock ögonen från tv-spelet och ville se. ”Är det där Kolgjini? Varför kör han inte Going Kronos? Kan han vinna ändå?”

Frågorna var många och intresset var väckt.

Det har tagit tid för Garland Kronos

Alla kan fatta vad som händer i ett skiljeheat. Men behöver inte veta ett smack om trav. Där ligger skönheten i det hela, att det är så enkelt, så brutalt, vinna eller förlora.

Att Garland Kronos vann är egentligen inte alls så konstigt. Med det minsta lilla hästöga ser man att ”den här jäkeln är bra”. Det syntes tidigt (jag älskar efterhandskonstruktioner) men det har tagit lite tid för honom att slipa till sina vapen.

Är det inte otroligt häftigt att ett blåbär som Garland spöar elitloppsvinnaren 2007 – mycket tack vare att (förlåt mig Ludde) ”sämsta” kusken slår en tunnel på en av världens bästa (Bazire)?

Det glömmer vi aldrig.