Gör succé – efter svåra skadan: ”Det small till”

Susanne Richter i stor intervju om • V75-chansen • Olyckorna • Tiden som tyngdlyftare • Vägen tillbaka: ”Utan hästarna...”

helskärm

Rommeamatören Susanne Richter selar på lördag ut betrodde Bandido Gar på V75.

Hon har varit med om flera svåra olyckor genom åren och lider fortfarande av sviterna.

– Det bara small till och jag blev träffad av bakbenen, säger Susanne till Trav365.

Susanne Richter selar under lördagen ut kapable Bandido Gar på V75. Vägen dit har varit skadefylld, både för häst och tränare. 2015 var Richter med om en allvarlig olycka som än i dag, sju år senare, i högsta grad gör sig påmind.

I samband med att hon blev sparkad av en häst skadade hon ansiktet så pass allvarligt att det under de efterföljande åren blivit hela elva operationer, med otaliga komplikationer.

– Det bara small till och jag blev träffad av bakbenen. Det tuffaste med rehabiliteringen har varit att man aldrig blir frisk. Den svenska läkarvården har gjort så många fel som de inte kan stå för. Jag har fått många infektioner och en sjukdom som påverkar mina njurar och bihålor, PGF. Den får man får dras med hela livet, berättar Susanne för Trav365.

Övertalades – av partnern

Hon har sina rötter i Skåne och hästarna har sedan barnsben varit en viktig del i hennes liv. Det började med dressyrhästar via hennes far och när hon många år senare hittade kärleken i form av Kjell Hägg, en travtokig karl som gärna lägger några kronor på spelet, så inleddes operation övertalning.

– Han övertalade mig att börja med travhästar så vi köpte en som vann direkt i första starten för oss. ”Var det så här jäkla lätt?”, tänkte jag för mig själv och med vinstpengarna köpte jag Sockerpojken – som också vann sin första start.

Tillsammans har Susanne och Kjell, som varit ett par sedan 25 år tillbaka, inhandlat många hästar genom åren. Precis som för de flesta i branschen har det varit höga toppar, men också djupa dalar. Vissa dyra inköp har knappt kommit till start, medan andra skördat fina framgångar.

Sockerpojken vann sammanlagt tre lopp på 56 starter och var anledningen till att Richter inhandlade Villevalle Victory som sprang in drygt 1,6 miljoner under sin karriär.

– Jag har alltid köpt hästar med hjärtat.

”2,5 kilo från världsrekordet”

Något som många kanske inte känner till om Susanne är att hon faktiskt haft många strängar på sin lyra genom åren. En gång i tiden tävlade hon bland annat framgångsrikt i tyngdlyftning, men också bodybuilding.

Anledningen till att hon ens började lyfta vikter berodde på ytterligare en svår ridolycka. Hon var knappt 18 år fyllda och i samband med att hon och hennes häst en dag gick i backen skadade hon nacken så pass allvarligt att hon tvingades till en lång rehabilitering.

På den tiden var hon dessutom en duktig simmare och stark i kroppen. Det ena ledde till det andra och vips hade Sverige fått fram en deltagare för de större tävlingarna.

– Jag har vunnit SM, men också varit med i både EM och VM i bänkpress, knäböj och marklyft. Jag tävlade i 57-kilosklassen och slutade som bäst sjua i VM. Mitt rekord var 92,5 kilo i bänkpress och det var då bara 2,5 kilo från världsrekordet.

Innan flytten till Dalarna för många år sedan utbildade hon sig dessutom till kock.

– På den tiden hade jag ett stillasittande jobb som jag inte trivdes med, och då var det inne att arbeta på restaurang. När jag flyttade insåg jag dock att det mest fanns hamburgerställen och pizzerior, vilket var tråkigt och jag tappade sugen.

Vad brukar du bjuda gubben din när han ska firas på något vis?

– Du, han är faktiskt inte så kräsen och föredrar husmanskost. Hans favoriträtt är köttfärssås med spaghetti men jag gör det på mitt sätt, från grunden.

Kollapsade i hemmet

Rommetränaren har sedan olyckan för sju år sedan slussats runt mellan allehanda sjukhus under årens lopp och hon är just nu mitt uppe i en rättslig process.

Denna tid har varit en mardröm för 60-åringen och det har funnits flera tillfällen då hon till och med funderat på att lägga ner sin verksamhet.

Vad var det som trots allt fick dig att fortsätta kämpa?

– Det är kärleken till hästarna. Utan dem hade jag aldrig kunnat ta mig upp ur sängen.

När det var som tyngst ramlade Susanne även av sin häst M.T.Joinville, vilket resulterade i ytterligare läkarbesök.

– Jag fick en blödning i bröstet. Det sprack här hemma och fullt med var rann ut. Jag åkte in akut och de tvingades operera bort bröstet. Då hade jag även ont i mina öron och bad om att få träffa en öronläkare. I samma veva spricker båda mina trumhinnor.

Kort tid efteråt kollapsade hon i hemmet och det visade sig att en infektion hade spridit sig till blodomloppet. Bland annat tog hörseln skada och numera tvingas Richter bära hörapparat.

”Det var en otrolig dag”

Mitt under denna svåra tid lyckades Susanne med konststycket att ta sin första tränardubbel på V75 med M.T.Joinville och Ural. Året var 2018 och skådeplatsen Örebro.

– Man fattar det fortfarande inte. Det var sjukt skoj, men hade faktiskt kunnat bli en trippel då Vicar satt fast med rubbet sparat. Det var en otrolig dag och jag blir självklart lika glad om Bandido Gar vinner nu till helgen.

Den femåriga hingsten, som hon hittade på auktion i Italien för drygt 400 000 kronor, tillhör förhandsfavoriterna och Richter tycks ha prickat toppformen på hela stallet. Efter en seger på 29 starter kan hon för dagen skryta med tre segrar på sina fem senaste.

Bandido Gar har tveklöst en speciell plats i Susannes hjärta men karriären har hittills varit allt annat än spikrak. I samband med fjolårets sista start på Örebrotravet skadade sig nämligen hästen.

– Det skedde i samband med segerdefileringen då han blev rädd för traktorn och trampade snett. Han blödde under hoven och dagen därpå blev han tjock i ett ben. Det hade uppstått en fraktur i en kota som krävde operation.

”Har känts grym i jobben”

Comebacken dröjde till maj månad och det slutade då med ett andrapris. Kort därefter skadade han dock sig på nytt efter att ha sparkat sig i boxen. Tre månader senare var han dock tillbaka – med besked. Årets första, och förhoppningsvis inte sista, seger bärgades i fin stil.

– Jag var jättenöjd med den insatsen. Han var väldigt lugnt tagen inför det loppet, med bara tre intervaller, och har sedan dess känts grym i jobben. Förra veckan var han så taggad att jag knappt kunde hålla i honom.

– Man gör allt för den här hästen och lägger ner väldigt mycket tid på honom, ändå spänner han sig och hoppar i varannan start. Det är många som tyckt att jag ska lämna honom till en proffstränare och bla, bla, bla.

Hur ser du på lördagens uppgift?

– Vi har aldrig vågat laddat med honom men han kan öppna. Han är dock väldigt stark och går från alla positioner. Jag tittar aldrig på startlistorna men vet att om han fungerar i loppet så är han med dem till slut. En seger skulle innebära lite pengar in på kontot och dessutom är det här på V75 som man får sitt erkännande.

– Vi håller dock inte på med det här för pengarna utan man vill stå i vinnarcirkeln. Det handlar om att få den där uppmärksamheten, att man har gjort ett bra jobb.

Slutligen, var ser du dig själv om fem år?

– Vi får se hur mycket jag orkar. Kanske har jag en eller två hästar kvar? Jag kommer dock inte att köpa in några fler, avslutar Susanne.