Nye sportchefen: ”Jag kommer att ge järnet”

Svensk Travsports blivande sportchef Robert Karlsson i stor intervju om dåtiden, nutiden och framtiden: ”Bland det mest obehagliga jag har upplevt...”

helskärm

Umåkers nuvarande vd Robert Karlsson har en diger bakgrund inom travet.

Senare i år tar han sig an uppdraget som ny sportchef på Svensk Travsport.

– Jag brinner för travet och kommer att ge järnet, säger Robert till Trav365.

Svensk Travsport får inom kort en ny sportchef och den som tar över rollen efter Petter Johansson är Robert Karlsson, nuvarande vd på Umåker. Det finns ett preliminärt avtal där den nya tjänsten påbörjas 1 oktober, men också möjligheter för tidigare tillträde.

– Petter är en bra och redig person som gjort ett utomordentligt jobb på senare tid. Han har kallats "travets Tegnell" och var instrumental när travet klassades som arbetsplats och därmed kunde fortsätta genomföras utan avbrott. Om jag tycker mig matcha de kraven ST sökte? Jo, jag har breda kunskaper om travsporten och brinner verkligen för detta. Jag kommer att ge järnet, berättar Robert för Trav365.

Just för dagen letas det boende i huvudstaden och med på äventyret följer både sambo och en irländsk terriervalp.

– Jag trivdes jättebra i Stockholm när jag var sportchef och VD där en gång i tiden. Staden är otroligt vacker och vi bodde i Ekerö-trakten. Jag sonderar bostadsterrängen och preliminärt flyttar vi ner till hösten. Det stämmer att hunden får följa med. Han är ett år och väldigt energisk. Han har ätit upp så mycket, allt från en kommunikationsradio till delar av möbler.

Tiden på Solvalla hade sina för- och nackdelar.

– Jag tog med mig många minnen och erfarenheter. Den internationella biten av jobbet var rolig och det blev en hel del resande. Det kan dock vara tufft i en ledande position och även en mental utmaning. En sak var problematisk och det var att vi mättes bara på publiktillströmningen. Många saker gjordes bra men det underlättade inte att få publik till banorna. Jag kunde ej stå emot den tekniska explosionen och hade då ej kraften att fortsätta. Det har blivit allt större fokus på bruttoinkomsten hos ATG, även om jag inte tycker att det är fel.

”Bland det mest obehagliga”

Karlsson är född i Öjebyn i Piteå och något större travintresse fanns inte under ungdomsåren. Det var fotboll för hela slanten som gällde.

– Jag var väldigt idrottsintresserad som ung men om jag var något bra som fotbollsspelare...? Du vet män och deras fotbollsminnen. Alla vi höll tydligen landslagsklass innan en knäskada satte stopp för våra karriärer. Jag tyckte det var roligt att spela i Öjebyns IF och dessutom har jag även en bakgrund som både domare och ledare. Sonen är betydligt mer talangfull än far sin och spelar i KB65. Vi reser dessutom gärna runt i världen för att se på fotboll och favoritlaget har sedan 1974 varit Liverpool.

På fritiden blir det gärna en promenad i skogen med hunden, eller äta gott ihop med sin kära sambo. Och så har han givetvis ägt en del hästar genom åren, men det har väl inte gått så värst bra.

– Jag kan inte säga hur många hästar jag ägt genom åren men för det mesta har det blivit pannkaka. Jag delägde en häst på 90-talet som vann sju, åtta lopp. Han var bra, och så givetvis Pleasure for Cash på senare tid. Främsta travminnet är när han vann en V75-final på Åby förra sommaren. Det var overkligt. Han sprang då en topptid med sparade krafter. Tråkigaste händelsen är helt klart när samma häst var ute på Rommetravet i våras och då stannade i ledningen. Det var bland det mest obehagliga jag upplevt i mitt liv och det skär fortfarande. Jag tänkte: "Ligger han på innerplan? Är han död?". Det går knappt att beskriva känslan.

Pleasure for Cash hade problem med hjärtrytmen och detta har fortsatt sedan dess. Han ska den närmsta tiden få gå i hagen under en period och sedan väntar nytt EKG-test. Att Robert brinner för hästarna och folket bakom djuren går inte att gå miste på. Han berättar gärna om människorna i kulisserna, som Oscar Berglunds morfar "Calle" – en viktig kugge i historien om den av Karlsson delägda segermaskinen.

– Han har genomfört något ingrepp på sjukhuset nyligen och var trött en period efter det. Calle berättade dock att både han och hästen skulle återhämta sig tillsammans, och när jag såg honom på tv i samband med en seger på Bergsåker under torsdagen så verkade han väldigt pigg och glad. Det var vackert och värmer i hjärtat på mig. Jag kommer dock att avyttra mitt ägarskap i hästen inom kort.

Varför?

– Det är helt enkelt inte förenligt med min nya yrkesroll som sportchef på ST. Visst kommer det att kännas tungt men samtidigt tillhör det spelets regler.

Får vi någonsin se dig i sulkyn?

– Jag är inte direkt byggd som en kusk men har kört något snabbjobb genom åren. En gång trodde jag att det gick ruskigt fort, men så får jag veta att hästen sprang i 22-tempo... Det är dock en upplevelse och man förstår tjusningen med att köra lopp.

Fick ordning på ekonomin

Norrlänningen har visserligen arbetat och bott en tid i travets högborg Stockholm, men större delen av sitt arbetsföra liv har han hållit till på hemmaplan. Genom åren har han i högsta grad varit inblandad i näringslivet, men också arbetat som generalsekreterare för Riksförbundet för Sveriges Travhästägare och nu senast VD på Umåker. En tjänst han känner visst vemod över att lämna.

– Det är jag mest stolt över när man ser tillbaka till åren på Umåker är att det var väldigt bistert i ekonomin när jag tillträdde 2017. Det fick vi ordning på under min tid. Jag jobbade verkligen stenhårt. Vi har investerat och både anpassat och digitaliserat anläggningen för framtiden, bytt ut banbelysningen och håller på att färdigställa en ny veterinärsklinik. Dessutom har vi varit idérika med tipsmagasinet, Umeåpodden, hot and cold med mera. Slutligen måste jag lyfta fram Håkan Persson som varit min wingman. Dels är han otroligt fin som kille men också oerhört bra i yrket. One of a kind, det samarbetet kommer jag verkligen att sakna. När det gäller åren inom näringslivet så är mitt gladaste minne tiden på Örnsköldsviks företagsvård. Där fick jag lära känna väldigt intressanta människor. Läkare, psykologer, ja, allt möjligt. Det var en värld jag inte fått uppleva tidigare men med tiden fick vi en stor marknadsandel och blev för stora för att vara små, så att säga. Av den anledningen sålde vi företaget.

Robert ser fram emot flytten och sin nya tjänst på ST. Han har dock ingen illusion om att det kommer att bli enkelt att axla rollen som sportchef.

– Visst fanns det en tvekan i början när jag via en rekryteringsfirma kom in i processen. Utsattheten i yrket är normalt sett inget jag söker och tog inte jobbet för att vara en känd nuna. Kommer jag få tillräckligt mandat att säga det jag tycker? Jag har dock fått det intrycket av VD Maria Croon och hoppas kunna bli en pusselbit i det hela.

Hur tror du att du uppfattas ute i stugorna?

– Jag har ett brett kontaktnät och tror mig ha ett stort förtroende. Många verkar uppskatta mig och jag har fått mycket meddelanden och telefonsamtal. Sedan finns det givetvis även folk som undrar: "Var är det där för tomtenisse?", men jag kommer lägga stor vikt på att behandla folk som tänker olika än jag på ett respektfullt sätt.

Trav365 kontaktade kollegan Mathias Gustafsson, sportchef på Gävletravet, för att få en åsikt utifrån om vad han tycker om valet av Robert Karlsson.

– Han är kunnig och vågar stå för sina åsikter om vad han vill för något med svensk travsport. Det känns rätt i magen att han blir vår nya sportchef på ST, fastslår Mathias.

”Det är en jättelik utmaning”

Det är ofta lätt hänt att man i början vill för mycket i sin nya yrkesroll, men Robert verkar ha en sund syn på sin första tid som sportchef.

– Vilka frågor som är av störst vikt att ta tag i direkt? Det är en jättelik utmaning, med både små och stora ämnen. För mig är det viktigt att inte springa på för många bollar i början. Det jag ska göra nu är att skaffa mig ett brett underlag och lyssna på folk, vad upplever de? Ha örat mot marken och besöka mycket travfolk på banorna. Skaffa mig en bred bas och agera därefter. Förtroendet för svensk travsport är en nyckelfråga jag vill ta upp tidigt.

Hur går tankarna kring domardebatten?

– Jag kommer att sträva efter att alla banor ska ha lika bedömningar, oavsett om man kör lopp på Jägersro en tisdag eller på Åby en torsdag. Kanske en överdomare likt fotbollens Pierlugi Collina med en av ST organiserad domarkår? Ett slags War Room. Det är uppe på bordet. Den bästa domaren är någon som inte hamnar i fokus. Transparens är viktig. Ett exempel är när Robert Bergh nyligen fick en drivningsbestraffning och avstängning till följd av det. Då gick vi på Umåker tidigt ut och förklarade situationen. Då dog diskussion snabbt ut.

En annan het potatis är fallet med Delia du Pommereux vars kusk Eric Raffin blev avstängd tre dagar och erhöll 15 000 kronor i böter för en tillsynes fläckfri drivning. Detta ledde i sin tur i att kretsen kring hästen valde att avstå Elitloppet i protest.

– Man kan tycka att det var hårt dömt men reglerna säger klart och tydligt att man inte får lyfta armen över axeln. Efter de här incidenterna förde man ett ordentligt resonemang från travsportens sida gentemot framför allt de internationella kuskarna och titta bara hur det såg ut under Elitloppshelgen! Vi hade en upploppsstrid mellan Sister Sledge och Beppe Bi, där Örjan och Alessandro körde med tömmarna och utan övergester. Det var ju bra hela helgen och visar att det går få till saker utan större märkvärdigheter. Banorna måste fortsätta med sina informationsmöten.

Vad tror du blir svårast i din nya roll?

– Ja... Jag fungerar ej så som person och vill inte fokusera på svårigheter. Möjligen att orka driva och stå emot när det blåser motvind. Jag är dock bra när det går tungt. Svensk travsport som sådan har ett bra rykte internationellt. När det gäller ST kanske vissa upplever beslutsgången som långsam. Om det förhalas i onödan så är det inte bra men man måste ha respekt för processen. Om det går så snabbar jag gärna upp denna.

Tittartappet under Elitloppssöndagen har heller inte undgått Karlsson men ännu har han ingen snabbanalys av detta.

– Jag har följt diskussionen och det är viktigt att inte tappa tv-tittare. Vi lever i en stark travbubbla och måste tänka utanför den. ATG Tillsammans bidrar till omsättningen men många spelare kanske bara investerar i raden och inte i travet? Varför vi tappade så mycket tittare under Elitloppet vet jag inte, jag har för lite på fötterna ännu. När det gäller banorna så tror jag att det går att locka tillbaka publiken. Intresset är stort, men kanske inte för 700-800 tävlingsdagar. De ansvariga måste tänka till kring arrangemangen.

– Sociala medier är något som är viktigt för mig och ST kommer också att jobba med att utveckla detta. Det negativa är att alla är sina egna redaktörer och lätt kan sitta och skriva ofördelaktiga saker, exempelvis som i fallet med Markus Berg och hans miss i matchen mot Spanien i fotbolls-EM. Just det klimatet vi har där människor tar sig den rätten att döma ut saker och ting är baksidan. Det positiva är dock vi kan komma ut med saker och ting. I min podd blir det mycket personporträtt och det är väldigt uppskattat hos folket.

Har refererat lopp – på pitemål

Vi kan inte ha ett samtal med Robert Karlsson och inte ta upp hans karriär som uppskattad banreferent. "Stora Norrland", ett smeknamn som travskribenten Lennart Persson myntade en gång i tiden, verkar stormtrivas i hytten och efter helgens V75-omgång i Boden kommer hans ljuva stämma höras alltmer sällan.

– Mitt smeknamn har jag inte lagt så mycket vikt på. Det kommer nog från någon figur i serien "Någonstans i Sverige". Jag är som bekant stor med mina 197 centimeter, och så väger jag tresiffrigt. Att referera lopp är alltid lika roligt. Man vet aldrig vad som kommer att hända och visst lever jag mig in i loppen. Ett tag refererade jag dock alla V75-dagar i Norrland och det tog väldigt mycket tid. Jag känner dock en sådan lust när jag går in i båset och behöver aldrig peppas upp på förhand.

Den karriären påbörjades i ganska ung ålder då Robert var lätt engagerad i bygdetravet i Piteå, men sedan följde ett långt uppehåll och det var först för runt tio år sedan som intresset blommade ut på allvar. När vi klämmer Karlsson på pulsen om favoritreferat genom åren blir svaret:

– Jag minns en gång under 2019 då jag refererade lopp i Skellefteå på pitemål, en lokal dialekt. På restaurangen pratades det pitemål överallt och då kontaktade jag sportchefen om att referera lopp så, vilket gick bra. Mest uppskattat var nog loppet mellan Månprinsen A.M. och Lannem Silje. Det var så stort för folk när den lilla ortens seger togs mot den stora stjärnan från Norge. 80-åriga åskådare stod och grät, minns jag. En gång var det sådan tät dimma att jag refererade loppet efter färgen på John Östbergs och Krister Söderholms byxor, avslutar Robert.