Lähdekorpi talar ut: Jag vill käfta med Nybrink i tv

Minimedia

, 

Patrik Fernlund

Kari Lähdekorpis beslut om att sluta som travtränare kom som en chock.

I en öppenhjärtig intervju berättar 55-åringen nu om beslutet, drömmen med Nybrink, stoltheten över barnen, känslan av att inte duga och framtiden.

– Jag trivs jättebra i tv, jag är intresserad av att jobba med det, säger Lähdekorpi.

I fredagskväll kom bomben: Kari Lähdekorpi, en av landets bästa travtränare, slutar. 55-årige Lähdekorpi har firat stora framgångar i Sverige med sina hästar och var den tränare i Sverige som körde in mest pengar under 2007 och 2008.

Nu, några dagar efter beskedet, väljer Lähdekorpi i en lång intervju att berätta om beslutet och mycket annat:

Hur känns det nu när du fått lite distans till beslutet?

– Det känns inte så mycket än, men när allt praktiskt är gjort kanske det börjar kännas annorlunda. Men under de närmaste två månaderna måste jag få allt i ordning, det är anställda hit och dit och ägare. Det är mycket.

Har Micke Nybrink-debatten spelat in att du slutar som travtränare?

– Ja, det var spiken i kistan. Det får vara nog när man inte är värd mer. När hästägarna gnäller och håller med Micke blir man ledsen. Jag påstår att jag är landets biligaste tränare i landet, men man får ingen tack för det. Det är ingen som uppskattar det, jag får inga hästar ändå. Om jag hade kunnat ta samma priser som Solvallatränarna till exempel hade jag under de senaste tio åren tjänat 20 miljoner mer, så stor skillnad är det. Hos mig ingår allt, vaccination, grimmor, täcken och så vidare och det ingår inte hos andra. Om jag hade tagit samma kostnader runtomkring hade jag kunnat träna häst för 190 kronor per dagen, om jag hade tagit betalt för allt övrigt.

Hur kom du fram till det här beslutet?

– När man går från eliten till division tre är det ett svårt steg att ta. Man blir behandlad på ett annat sätt nu mot när man var på topp. Nu känner man sig som en liten tränare som ingen har respekt för, jag vill inte finna mig i den situationen som de flesta av landets tränare måste finna sig i. Man måste kunna träna hästar i lugn och ro och veta att man har lojala hästägare bakom sig, och det har jag inte känt allmänt. Jag har en känsla för att jag är prostituerad, det hade aldrig hänt för några år sedan att hästägare flyttade hästar som precis vunnit från dödens. Hästägarna har inte samma respekt för mig nu som de hade för några år sedan.

Vad minns du bäst från din travkarriär?

– När jag blev Årets tränare, det var rätt så stort. Att köra in mest pengar två år i rad mot det tuffa motståndet vi har i Sverige är inte så lätt, det får vem som helst prova.

Vad har varit jobbigast?

– När hästarna slutade prestera för drygt ett år sedan och jag fick en lång svacka. Varje gång när ägarna ringde visste man att det var något negativt, jag blev under många månader rädd för telefonen. Det är färskvara att vara travtränare, man blir lätt bortglömd. Man måste ha ett fruktansvärt starkt psyke. 

För några år sedan var du bäst i Sverige, nu slutar du. Är inte det allvarligt och alarmerande för svensk travsport?

– Jag är ett litet speciellt fall i tränarkåren för jag borde aldrig haft de framgångar jag haft. Jag har mer varit affärsman än travtränare och använt sunt förnuft, det är därför jag lyckats. Jag tror inte att fler stortränare kommer sluta, vad duger vi travtränare till utanför travet? Man börjar med travet för att man inte duger till något annat, det är sanningen. Det är några enstaka som skulle duga till något annat, men jag och många andra gör inte det.

Du har tre barn, vad säger de? Förstår de ditt beslut?

– De är så förnuftiga. När de ser att pappa inte mår bra tycker de att han ska sluta. Hanna sa; Om det gör dig gladare ska du sluta. De vill det bästa för sin farsa och jag kan inte vissla och ta motgångarna hela tiden, det är jobbigt och därför slutar jag. Beslutet är mycket lättare att ta nu då barnen är vuxna, det är inte så viktigt längre vad pappa sysslar med.

Hur ser deras framtid ut?

– De ser travet som en hobby. Maija rider sina montélopp och det kommer hon få fortsätta göra, jag har många hästar kvar. Pekka är väldigt intresserad, men han har ett år kvar av sin juristutbildning och Hanna är färdig veterinär inom ett och ett halvt år, de har sina liv och barnen kommer inte bli proffstränare men de är involverade.

Har privatlivet blivit lidande under åren som proffstränare?

– Nej, aldrig för mig då jag inte kört lopp, jag har inte varit borta sex dagar i veckan. Normalt säger man att det var synd att man inte var med barnen när de var små men jag kan inte säga så, jag umgicks mycket med barnen när de var yngre.

Vad kommer du fördriva tiden med när travtränarlivet är över?

– Jag gör vad jag vill. Jag har haft jour i telefonen i 20 år, det är unikt att jag kanske slipper det nu. Jag kommer vara här och fortsätter köra häst och håller koll på verksamheten men jag kommer vara borta mycket. Jag gillar att spela golf, fiska och åka skidor så det blir inga problem. Sen har jag åkeri, jag har trafiktillstånd till hästtransporter som jag ska driva. Jag är lite intresserad av att jobba gratis med banan i Tammerfors, jag vill försöka förstå varför det går så dåligt för den banan. När jag var i Finland var det andrabanan bakom Vermo, nu är det som vilken liten bana som helst. Jag har sett travet i Sverige i 30 år, så jag kanske har något att komma med. Jag kommer säkert bo mer i Finland än i Sverige.

Du har gjort lite inhopp som omtyckt expert i trav-tv, är det inget som lockar?

– Det kan jag inte bestämma men jag har alltid sagt till dem att jag trivs jättebra, men jag har aldrig varit aktuell. Det är upp till dem om de tycker att jag är en lämplig person, och jag är intresserad. Det är aktuellt från min sida, men då måste jag kanske ha en egen kanal. Jag tycker ärligt talat att travprogrammen är jättebra, men de är lite för mycket till travnördar. När badmössorna var på tv vet jag mycket folk som kollade på trav som egentligen inte är travintresserade. Det var lite mer än mellantider och värmningar då, man får säga vad som helst men det var lyckat. Jag pratar innan jag tänker, och folk gillar när man gör bort sig. Det är snälla killar på tv.

Vad drömmer du om att göra för trav-tv?

– Det är att käfta med Nybrink i tv, när han är så jävla dum.

Är det bara trav du kollar på när du ser på tv?

– Nej, jag tittar helst på bra golf. Jag tittar mycket hellre på Masters än Elitloppet. En bra stor golftävling är verkligen spännande i flera timmar. Elitloppet tar 1 minut och 52 sekunder, en golftävling kan vara spännande i tre timmar.

Nu blir du bara hästägare, tror du att ditt ”stall” kan gå ihop sig?

– Nej, det tror jag inte men mitt hästägande gick ihop sig fram tills jag började satsa på unghästar. Det är inte helt omöjligt att det gå ihop sig, men jag måste ha egna transporter och sådana sidogrejer 

för att lyckas. Jag kommer fortsätta äga runt 50 hästar och jag hade aldrig varit tränare om jag inte varit hästägare. Att äga häst är det som är roligt, det är det roligaste i den här sporten.

Vem inom travsporten kommer du mest sakna?

– Kontakt med till exempel Benny Ternemar på Axevalla, vi har haft mycket kontakt genom åren. Det är lite synd att man tappar sådant.

Hur ser framtiden ut för svensk travsport?

– Det rullar på som vanligt, det händer inte så mycket. Hela samhället är i en svacka ekonomiskt men det går upp och ner, det är som börsen och det är självklart att det kommer återhämta sig. Det är inte bara svårt att sälja hästar, allt är tufft för tillfället.

Till sist; Hur känns det med Brynäs framgångar i SM-slutspelet i ishockey?

– Det är så fruktansvärt trevligt. Alla hånande dem när de sa att de skulle ta guld när säsongen började. Det är så jädrans skönt, jag tror de vinner den sjätte matchen. Jag brukar inte titta hela matcherna, men det gör jag nu, säger Kari Lähdekorpi till Trav365.