”Sjönk ner på knä och grät som ett barn”
Delägaren och uppfödaren om resan med Attraversiamo: ”Verkligen den fula ankungen”
Uppdaterad 2019-09-05 | Publicerad 2019-09-02
Attraversiamo och Erik Adielsson vann Svenskt Travderby och fyra miljoner kronor.
Calle Wihlborg, 41, har varit med på hela resan som uppfödare och delägare.
Han berättar om stjärnhästen – som ingen ville ha, varför luften hade gått ur honom redan inför finalen och känslan och reaktionerna när segern var klar.
– Jag sjönk ner på knä och skrek allt vad jag hade och grät som ett barn, säger han.
Finalen av Svenskt Travderby blev dramatiskt värre.
Inti Boko galopperade i ledningen i inledningen och storfavoriten Campo Bahia galopperade i första sväng.
Erik Adielsson och Svante Båth-tränade Attraversiamo kunde vinna storloppet på Jägersro före Marc Elias och Ferrari Sisu.
41-årige Calle Wihlborg har fött upp hästen och är en av delägarna. I en stor intervju med Trav365 berättar han om känslorna efter segern på hans egen hemmaplan, erbjudandet han gav till tränaren Svante Båth när ingen ville ha Attraversiamo i ung ålder, reaktionerna under – och efter Derby-loppet.
– Rösten är lite sliten, det är tur man inte är sångare, rösten hade inte klarat många låtar, säger han och skrattar.
”Luften gick ur oss”
Redan inför finalen så hade Calle Wihlborg inga större segerförhoppningar, då Attraversiamo inte var som bäst i kvalloppet som vanns av Ferrari Sisu.
– I ärlighetens namn gick luften ur oss efter försöket. Det skulle ju bli revanschmötet mot Campo Bahia efter Kungapokalen, då det kändes hemskt att han inte fick vinna när han gjorde en fantastisk prestation, det kändes jättesnopet att springa 10,7 från dödens och inte få vinna då, säger han och fortsätter:
– I försöket till Derbyfinalen kändes det inte som riktiga Attraversiamo och vi var väl inställda på att han inte skulle vara som allra bäst eftersom det bara var tio dagar sedan senaste starten och det var många meter att skaka fram.
”Då hade man skrattat rakt ut”
Galopperna på Inti Boko och Campo Bahia ändrade förutsättningarna drastiskt.
– Det blev väldigt dramatiskt och detta kanske låter konstigt men jag blev mer överraskad över Inti Bokos galopp än Campo Bahias. Självklart är Campo Bahia en extraordinär häst men jag tyckte inte han såg lika fin ut i värmningen som han brukar och hängde lite inåt i banan. Men jag är inte dummare än att jag listat ut att du förmodligen hade ringt någon annan i dag med dem på benen.
– Hade någon på förhand sagt att vi skulle ha ledningen i finalen efter 4-500 meter med Inti Boko och Campo Bahia i galopp, då hade man skrattat rakt ut.
”Jag är lite galen”
Vad kände du på upploppet, när Ferrari Sisu närmade sig meter för meter?
– Jag var mer eller mindre förlamad, helt paralyserad. Men i och med att jag hade med mig vad som hände i försöket när Ferrari Sisu gick om så var jag så sjukt rädd att Attraversiamo skulle bli trött. Det kändes lite läskigt.
Vad kände du vid målgång?
– De som känner mig vet att jag är lite galen och har en inlevelse utöver det vanliga. Detta är inte mitt hobby, det är min familj och mitt liv. Det var direkt efter målgång som jag tror att rösten försvann. Jag sjönk ner på knä och skrek allt vad jag hade och grät som ett barn.
– Min elvaårige son grät också men det var för att han skämdes över sin far, det var lite stökigt där ett par minuter, ha ha.
”Vaknade kallsvettig”
Att ha varit med på den långa resan som uppfödare och delägare gör segern extra speciell för Calle Wihlborg.
– Det känns väldigt stort. Man har hört tugget från Svante och han är inte en gubbe som hyllar hästar i onödan. Han var sjuk i samband med Kriteriet när han blev femma och så var han inte som bäst i Derbyförsöket. Det var mycket förväntningar och spänningar som släppte. Det är en konstig känsla, jag är tom än i dag.
– Jag försöker landa i det och fatta vad som händ. Jag har sett om loppet tre gånger och vi har vunnit varje gång hittills, jag väntar bara på at han ska åka dit på upploppet. Jag hade en dröm i natt då han hoppade i ledningen på upploppet och Smokin Joe vann. Jag vaknade alldeles kallsvettig, som tur är var det bara en mardröm.
”Gav Svante ett erbjudande”
Resan fram till Derbysegern har inte gått spikrakt – i alla fall inte i tidig ålder hos Attraversiamo. Då ville ingen ha honom.
– Jag ringde Svante och gav honom ett erbjudande. Du får halva hästen gratis om du tränar den, men han sa nej tack först. Jag så åt honom att du måste hjälpa mig, så han offrade sig på halva hästen. Vi hade honom ute till försäljning uppåt ett år, men ingen nappade. Det var verkligen den fula ankungen men ibland överträffar verkligheten sagan, det här kunde vi inte drömma om.
Vad sa du till Svante och Erik efter loppet?
– Det var bara glädje och gratulationer. Det betyder jäkligt mycket för både Svante och Erik också. Det är svårslaget. Jag är även oerhört glad för en av mina allra bästa kompisar, Eddie Sjöö, som är med som delägare. Det finns inte en människa på Jägersro som han inte känner, det är otroligt kul att han fick uppleva detta som Malmökille.
Hur njuter man av segern?
– Ja, säg det. Det är svårt, på ett sätt njuter jag hela tiden. Jag är mycket ”in the moment”. Känslorna kommer fort upp och så går de ner. Men jag kan när som helst komma på mig själv att: ”shit, det här är så coolt”. Det kommer och går hela tiden mest för att man nog inte har förstått vad som hänt.
– Det är klart att det är speciellt att vinna på hemmaplan inför släkt och vänner. Jag övertygad om att det här kommer topp-tre, sedan om det blir på plats ett, två eller tre måste jag få landa i.