Lutfi Kolgjini: ”Jag är otroligt nöjd med livet”
Profilen om vardagen – långt från rampljuset: ”Kommer aldrig sakna det”
Uppdaterad 2021-01-18 | Publicerad 2021-01-14
Från resor, intervjuer, rubriker och tv-kameror på daglig basis.
Till ”enbart” jobb på gården i Vomb bakom sonen Adrian Kolgjini som tagit över rörelsen.
Men hur trivs Lutfi Kolgjini, 61, med vardagen? Svaret är rungande:
– Jag är skitnöjd!
Det har gått några år nu.
Sedan Jägersro-legendaren Lutfi ”Ludde” Kolgjini tog steget tillbaka.
Lämpade över tränaransvaret på sonen Adrian Kolgjini, som tillsammans med sin bror, Dante - och hela teamet, numera drar runt Stall Kolgjini.
Solstol, fötterna i högläge och sippa på vin för ”pappa” nu? Glöm det!
– Jag lever samma liv, men jag tränar inte häst så mycket som jag gjorde förr, det har Adrian tagit över. Jag fokuserar på unghästarna, banskötsel och avel, säger Ludde.
– Jag är hemma mycket mer nu och slipper allt jävla flackande, det är skönt, att slippa det där. Det tog hårdast på mig, sista åren, resorna. Det är oerhört mycket resande i den här sporten, säger han.
Och lägger snabbt till, på sedvanligt Kolgjini-manér:
– Det är mycket onödigt resande också, på grund av dålig tävlingsplanering.
”Får göra det jag är bäst på”
61-åringen har naturligtvis sparat in mycket tid på att slippa resor. Tid som han lägger på ovanstående trio: banskötsel, unghästar och avel.
– Vi har 30 stycken tvååringar som jag kan lägga lite extra mycket tid på.
Det kan väl kanske ge utslag också?
– Det kommer ge utslag!
Är du nöjd med livet som det är just nu?
– Jag är skitnöjd, otroligt nöjd med mitt liv. Jag har väl sällan haft perioder där jag inte varit nöjd med mitt liv, ska väl sägas, jag har varit nöjd för det mesta. Men det är väldigt skönt att ha skalat bort en del som jag varit missnöjd med. Det här kommer att ge ringar på vattnet för grabbarna i framtiden. Nu får jag göra det jag själv tycker jag är bäst på - unghästar.
Du är rutinerad i gemet och vet vad som krävs i den här branschen. Hårt jobb, bland annat. Vad säger du om Adrians jobb, som din efterträdare?
– Jag tycker att han håller i jävligt bra alltså. Han bara kör!
– Fast jag tycker förstås att han kunde skitit i vissa resor som han gör, när vi har en eller två hästar till start. Men vi i Skåne ligger ju avsides alltså, närmaste banan, Jägersro bortsett, är Halmstad 16 mil bort. Övriga banor har vi över 30 mil till. Enkel resa.
Men Adrian är inte ensam på gården. ”Ludde” finns till hands dagligen.
– Ja, jag finns här om det blir något bekymmer med någon häst, till exempel. Det är väl ungefär som hos ”Gooparna”, kan jag tänka mig. Björn har tagit över, men Olle finns ju där.
”Ibland kan jag få ett sug alltså, fan...”
Ludde kör allt färre travlopp. Men dyker då och då upp i startlistorna. Främst ”himma” på Jägersro.
– Jag kör något lopp då och då. Jag vill inte bli avtackad och sen komma tillbaka igen, så jag kör på. Ibland kan jag få ett sug alltså, fan, jag tycker det är kul. Det finns ju för fan dom som är 80 år kör. Jag är ju bara 61…
Ja, hur mår kroppen?
– Jag har inga krämpor, ingenting. Jag känner mig stark!, säger Kolgjini och utbrister ”men h e l v e t e”.
Förstår inte riktig åt vad han svär, men det är något med träningsbanorna.
– Jag har suttit i traktorn hela dagen. Snön vräkte ner här i går kväll och den har jag försökt att jobba bort i dag. Det ska bli svinkallt härnere.
”Kommer aldrig sakna det”
”Ludde” varit en jagad man av journalister som ringt om hästar hit och dit i 30 år.
Saknar du rampljuset?
– Inte ett dugg. Och kommer aldrig sakna det heller. Det är ju litegrann som man är som natur, rampljuset kom ju som ett brev på posten för mig, det är ju som man är, inte för att man vill ha uppmärksamhet.