Mobbades i nio år – nu bild-peppar Sandra andra utsatta ungdomar
Publicerad 2015-10-01
Hennes egen skolgång blev ett nio år långt helvete.
Till slut ledde de andra elevernas mobbning till att Sandra Mattisson Dahl, 30, inte längre ville leva.
I dag finns hon där för den som känner sig ensam genom att på Instagram peppa och motivera.
– Nu hoppas jag att skolan satsar mer på att våga prata om mobbning, säger Sandra.
Det började redan i första klass. Sandra Mattisson Dahl frystes ut, kallades för ”flaggstång” på grund av sin längd och för ”kanin” på grund av sina tänder. Sin låg- och mellanstadietid minns hon som väldigt ensam. Men i sjuan eskalerade allting.
– Jag fick porrbilder i mitt skåp, man skrev långa texter om mig på skolväggarna och spred rykten. Till slut berättade jag för mina föräldrar hur jag hade det och min mamma började storgråta, säger Sandra.
Hennes föräldrar tog kontakt med skolan som dock menade att Sandra inbillat sig allting.
– De tyckte att vi ju snart skulle gå ut skolan och var inte sugna på att ta tag i problemet, vilket rent ut sagt är för jävligt.
Sprider positivt budskap
Under alla år som Sandra mobbades var det bara en lärare som såg vad hon utsattes för, och som tog tag i problemet. Men då var det redan försent. Kort efter att Sandra tagit mod till sig och berättat för sina föräldrar, drabbades hon av panikångest och självmordstankar.
– Bubblan sprack och jag klappade ihop. Det är så viktigt att de som mobbar faktiskt förstår vad de gör med en människa. Jag kan fortfarande känna mig så ledsen över allt som hände, hur illa det hade kunnat sluta och att ingen har bett mig om ursäkt. Jag har svårt att lägga det bakom mig och brottas fortfarande med panikångest.
Förra året fick Sandra så en idé. Tänk om hon i stället för att instagramma bilder på sin vardag, la upp bilder för att peppa andra som blir mobbade, känner sig ensamma eller ledsna?
– Det var inget speciellt som hände utan jag tänkte bara att jag kanske kunde hjälpa någon annan genom att dela med mig av min historia. Just nu är det till exempel väldigt mycket vikt och träning på Instagram, så jag försöker sprida ett budskap om att alla är lika fina.
Att kontot behövs råder det inga tvivel om – i dag har Sandra drygt 22 000 följare, får massor av kommentarer och mottar dessutom två-tre meddelanden per dag från ungdomar, både killar och tjejer, som vill berätta hur deras vardag ser ut.
– Vissa skickar bilder på sig själva och frågar om de är fula eller tjocka och andra berättar att de inte vill leva längre, vilket är helt fruktansvärt. Jag känner att jag har ett stort ansvar och får fundera ordentligt på hur jag svarar.
Drömmer om att föreläsa
Att Sandra på något sätt vill hjälpa är självklart. I ungdomarna känner hon igen det helvete hon själv gick igenom och tror att hennes egna erfarenheter ger henne en insikt andra saknar.
– Jag kan förstå varför de som hör av sig inte berättat för någon vad som händer, till exempel. Jag berättade inte heller för mina föräldrar – man tror att det är ens eget fel och att man är allt det ens mobbare säger. Man skäms, eller så tror man att man är såpass gammal att man ska klara av det själv.
Men Sandras råd till den som hör av sig är alltid detsamma: berätta för en vuxen. Vill man inte prata med sina föräldrar kanske det finns en skolkurator, skolsköterska eller lärare man känner förtroende för.
– Och så säger jag alltid att det inte är fel på dem. Jag vill peppa och förbättra deras självförtroende.
För många har kontakten med Sandra blivit en vändpunkt. Bland de svarta meddelanden hon får finns nämligen också de som tack vare henne vågat berätta och nu mår bättre.
– Jag blir så glad, den responsen är helt underbar. Nu hoppas jag att skolan satsar mer på att våga prata om och jobba kring mobbning, och att jag ska kunna åka ut och föreläsa om min resa. Det kan rädda liv.