Anneli är sjuksköterskan som på plats kämpat mot ebola

Den pågående ebolaepidemin i Västafrika är det största utbrottet av viruset någonsin.

Hittills har över 13 000 insjuknat och 5 000 avlidit.

Och smittan fortsätter att skörda liv, slita itu familjer och urholka redan utsatta länder.  

Men i skuggan av de nattsvarta rubrikerna finns människor som gör sitt yttersta för att förhindra spridningen.

Vi har träffat Liisa som startade en miljoninsamling och Anneli, sjuksköterskan som på plats behandlat de drabbade.

Hon vägrar kalla sig hjälte. För sjuksköterskan Anneli Eriksson är hjältarna vårdpersonalen i Liberia som outtröttligt arbetar med att bekämpa ebolaviruset, dag ut och dag in. Själv deltog hon i arbetet under tre veckor i augusti och september efter att ha fått förfrågan av Läkare utan gränser, en organisation hon varit aktiv i i närmare 20 år. Trots Annelis erfarenhet från krigs- och sjukdomsdrabbade områden var beslutet att åka till Monrovia inte självklart.

– När man inte varit där så ser ju situationen läskig ut. Jag pratade med kollegor som varit där, diskuterade med familjen om vilka riskerna var och sen beslöt jag mig för att åka.

Tvingas skicka hem sjuka

Då hade situationen fortfarande inte exploderat. Det gjorde den ungefär samtidigt som Anneli anlände. På det nybyggda center hon jobbade på fanns det plats för 120 patienter. Av dem dog mellan 10 och 20 – per dag. Man tvingades skicka hem vårdsökande på grund av platsbrist. Ibland dog de utanför grindarna. 13 000 beräknas hittills ha smittats, att jämföra med cirka 400 vid det ditintills största utbrottet kring millennieskiftet, då i Uganda. 

– I normala fall kommer patienten i första hand för oss som arbetar i vården. Vid ebola måste man prioritera om. Det är säkerheten för dig och din personal först. Sen skyddar man dem som eventuellt är sjuka men ännu inte diagnosticerats.

Engagerad personal

Och säkerheten är rigorös. Man får inte jobba i skyddsdräkten i mer än en timme på grund av värmen. När man blir snurrig eller trött ökar risken att man gör fel och exponeras för viruset.

Samtidigt är det omöjligt för vårdpersonalen på plats att inte lägga ner all sin tid på patienterna. Annelis dagar var runt 12 timmar långa. Då arbetade hon med att förbättra vårdrutiner, matade och tvättade patienter och försökte hålla någon slags ordning. Det är nämligen inte ovanligt att den som är svårt sjuk i ebola blir förvirrad och vandrar omkring. Ibland hittade hon döda i duschen. Ibland dog någon mitt i steget. Och ibland var det hon som berättade för nyanlända att provresultatet mycket riktigt var positivt.

– Då såg man hur hoppet försvann ur deras blick. Man lär sig att värja sig men ibland var det riktigt jobbigt. När småbarn eller patienter man kommit nära dog, till exempel.    

Utbildar andra

Anneli blir märkbart rörd när hon pratar om dem, och om dem som blev friska och fick åka hem. Ibland som ensam överlevande i familjen, ibland som samhällets utstötta på grund av rädslan för smitta. Men hon har också fina minnen av att försöka skänka en stund av normalitet till människor omringade av död. Man ordnade gudstjänst, barnen fick leksaker och hon höll handen när det var den enda tröst som fanns. Och hon skulle inte tveka att åka tillbaka om hon fick möjlighet. I sitt arbete på Karolinska Institutet utbildar hon just nu i stället andra som ska ner och jobba.

– Du behöver inte göra samma sak som jag gjorde för att hjälpa till. Men för att vi som kan ska kunna åka ner behövs det pengar. Att bekämpa ebola är dyrt. 

Det här är ebola

Ebola tillhör en grupp sjukdomar som kallas blödarfeber och är världens mest dödliga virussjukdom.

Utbrottet i Västafrika är det mest omfattade sedan sjukdomen upptäcktes hos människor, i södra Sudan och Zaire, nuvarande Kongo-Kinshasa,1976.

Det nuvarande utbrottet började i sydöstra Guinea i december förra året, men först i mars i år förstod man att det handlade om en ebolaepidemi. Utbrottet spred sig till flera regioner i Guinea och även till grannländerna Sierra Leone och Liberia, där situationen just nu är som allvarligast. Hittills har nästan 14 000 smittats, varav 5 000 dött.

Även i Nigera har några fall konstaterats, liksom i USA, Spanien och Norge. Då handlar det om personer som smittats i de drabbade länderna och i några fall i sin tur smittat vårdpersonal.

Ebola smittar via blod och saliv och det är främst vid omhändertagandet av sjuka som smittan sprids. Sjukhuspersonal och nära anhöriga är därför mest utsatta.