Nära drunkna i iskalla vattnet – då kom Johan

Kämpade för att hålla upp mannen ovan ytan – hyllas av räddningstjänsten

helskärm

LULEÅ På väg hem från krogen råkade Johan Söderling, 50, få syn på mannen nere i det iskalla vattnet.

Utan att tveka rusade han till undsättning – och räddade mannens liv.

– Jag var helt slut. Armarna stod rätt ut och mina fingrar var som krokar.

Det var natten mot söndag i förra veckan som Johan Söderling var på väg tillbaka till sitt hem och arbetsplats – isbrytaren Frej – efter en kväll på krogen med några vänner.
När han går längs med kajen fångar ett ljud hans uppmärksamhet, men på grund av både mössa och luva urskiljer han inte vad det är. Men så plötsligt hör han som ett klirr i vattnet av nyis som spricker.
– Och då såg jag ett vithårigt huvud sticka upp vid en gammal kajkant som liksom rasat. Då förstod jag, säger Johan.

Tung och trött

I det djupa vattnet ligger en äldre man. Johan ringer 112 samtidigt som han springer ner mot mannen som befinner sig cirka 100 meter ifrån. När han kommer fram trycker han igång högtalaren på telefonen och slänger den ifrån sig. Sen hoppar han ner.
– Jag försökte ta mig ner på kanten men snubblade ner i vattnet, men lyckades sen kliva upp på kanten och hålla i mig, säger Johan.
– Sen tog jag tag i hans arm och försökte lugna honom. Med gemensamma krafter försökte vi få upp honom men det var helt omöjligt. Han var för tung och trött.
Så Johan fortsätter hålla mannen ovanför ytan och skriker mot telefonen att räddningstjänsten måste skynda sig.
– Det var jobbigt att hålla honom, han var så tung. Och då började han prata om att det här inte skulle gå, så jag sa att det här gick hur bra som helst.
Samtidigt ser Johan hur blåljusen som närmar sig kör förbi och ropar mot telefonen att de måste backa. Brandkåren som ligger precis bakom hinner bromsa och strax hoppar personal i torrdräkt i. Det krävs fyra man för att få upp den trötta mannen. Också Johan får hjälp att ta sig upp.
– Jag var helt slut. Armarna stod rätt ut och mina fingrar var som krokar.

Livsavgörande insats

Johan tror att han höll i mannen i mellan fem och tio minuter. Enligt räddningstjänsten var hans insats helt avgörande – hade inte Johan gått förbi precis just då, och dessutom reagerat på de svaga ljuden han hörde, hade mannen frusit ihjäl eller drunknat.
– Han hade inte klarat sig om inte Johan kommit. Han var i stort sett medvetslös när vi fick upp honom och svårt nedkyld, säger Mikael Garney, räddningsledare på plats i söndags.
– Det här är dessutom ingen vältrafikerad väg utan en slags genväg, så det är ett mirakel i sig att han råkar gå förbi just då. Han hade en enorm sinnesnärvaro och gjorde allting rätt – det går inte att göra bättre.
Den här tiden på året är det dessutom extra svårt att jobba i vatten, säger Mikael. Nyisen är inte tjock nog att hålla i, men inte tunn nog att krossa med handen. Att ta sig upp på egen hand är alltså i stort sett omöjligt.
– Det är oerhört tungt att hålla upp en människa som inte har några krafter kvar, det är som att hantera en kropp, säger Mikael.
På grund av sitt jobb som överstyrman tränar Johan regelbundet på liknande situationer. Han drabbades därför inte av panik och kände ingen rädsla under sin insats – att hjälpa i vatten sitter i kroppen.
Den äldre mannen är nu på bättringsvägen och Johan hoppas komma i kontakt med honom, bara för att höra att allt är okej.
Efter det inträffade har han fått mycket uppmärksamhet men tar det hela med ro.
– Det känns omtumlande men bra. Men du kan ju tänka dig på den här arbetsplatsen, att det skojas och man kallas för hjälten och håller upp dörren för mig, säger Johan och skrattar.