”Hon pendlade mellan Stockholm och Venedig för att hjälpa mig”
Publicerad 2011-09-03
Aina Åhlén
Jag fick diagnosen "aggressiv inflammatorisk bröstcancer" den 27 oktober 2010.
Under de första dagarna talade jag med min kusin Aina Åhlén varje dag och grät, grät, grät.
Jag bor i Italien, strax söder om Venedig, men Aina var beredd att släppa allt för händer och komma ner till mig direkt. Det är inte alltid lätt att få tag på biljetter hit, men Ainas man sa att han kör ner henne i bilen.
Men jag höll emot ett tag då jag trodde att jag kan klara allt själv. Nåja, efter att min kemoterapi började så kändes det skönt när Aina kom.
Under hela våren har Aina pendlat för att kunna vara hos mig under den tuffa behandlingen och efter bröstoperationen (masektomi samt rekonstruktion av vänster bröst) som jag trodde skulle vara lätt.
Men Aina insisterade på att komma till mig och bo hos mig under tiden. Hon har under hela vintern, våren och sommaren pendlat Skavsta–Venedig för att stötta mig.
Nu i september–oktober kommer jag att genomgå den förhoppsningvis sista operationen.
Att genomgå en sådan här behandling i ett land där man inte behärskar språket är tufft. Ibland vet man inte riktigt vad som sagts.
Aina har hela tiden stöttat, funnits där att trösta, kollat vad saker, ord betyder när inte jag orkat. Och inte minst lagat potatis och gräddsås, så att jag ätit ordentligt.
Snart är min behandling över och jag kan åka tillbaka till Sverige. Sjukvården i Italien är mycket avancerad och den känns trygg.
Jag har en fantastiskt arbergivare som har ställt upp, men utan Aina hade jag aldrig orkat jobba heltid under min tuffa tid.
Ann-Marie Lavin, Piove di Sacco, Padova
Vikbolandet, Östergötland