Hilda söker sin hjälte – på Facebook

Hilda Rössle, 22,från Göteborg, väntade på spårvagnen när hon blev besvärad av en okänd man. Nu söker hon med ljus och lykta efter tjejen som blev hennes räddare i nöden.

– Jag är så himla tacksam för det hon gjorde.

För fler liknande artiklar − följ Svenska Hjältar på Facebook

Det var natten till söndag som Hilda Rössle, 22 från Göteborg väntade på spårvagnen vid Brunnsparken. Det var mycket folk på platsen. Hilda satt själv och lyssnade på musik när hon märkte att en främmande man hade närmat sig henne.

– Jag såg hur han tittade på mig, liksom stirrade.

Hilda försökte ignorera honom men han tappade tålamodet och började peta på henne.

– Han frågade om han kunde få köpa cigg av mig, men jag sa att jag inte röker och stoppade i hörlurarna igen.

Mannen stod kvar. Till slut frågade Hilda om hon kunde hjälpa honom med någonting eller om det var någonting han undrade över. Mannen säger att han gillar hur hon ser ut och att hon både måste förstå och acceptera att män vill prata med henne.

– Då kontrar jag med att män som han måste förstå att småtjejer som mig blir rädda av män som beter sig som honom.

Mannen vägrar gå därifrån och säger att Hilda får skylla sig själv eftersom hon är så söt.

– Jag blev rädd. Det var obehagligt.

Söker sin hjälte på Facebook

Trots att det stått många människor vid hållplatsen och hört hela konversationen är det ingen som gör någonting, tills en tjej går förbi och uppmärksammar händelsen.

– Hon utbrast ”Hej Jessica” och slog sig ner bredvid mig. Jag förstod direkt vad det var hon gjorde och hakade på. Mannen försvann direkt när han insåg att jag hade sällskap.

Tjejen, som enligt Hilda var hennes räddare i nöden, bjöd in Hilda till att ta sällskap med henne på spårvagnen och sa att det var viktigt att tjejer håller ihop. Nu vill Hilda tacka henne, men till saken hör den att hon inte kommer ihåg vad tjejen hette och har därför sökt henne i ett inägg på Facebook.

– Jag är så himla tacksam för det hon gjorde. Hon såg vad som var på gång, ingrep och såg till att jag kunde ta mig hem säkert. Det ska hon ha en eloge för, bara vetskapen om att jag har människor med sånt civilkurage runt om mig gör att jag känner mig lite tryggare, säger hon och tillägger:

– Hon var min räddning. Jag vill tacka henne men kommer verkligen inte ihåg vad hon heter. Hon var nog 23–25 år, hade stort fint afro-hår och kallade mig Jessica . Jag hoppas att hon eller hennes läser detta så jag kan tacka henne ordentligt.