De gav honom ett hem

Svante Lidén

Svenska soldaterna kunde inte lämna föräldralöse Jawed

Pojken hade inga föräldrar. Han var en övergiven trashank och drev vind för våg.

Han hade inte ens ett namn.

Inte förrän de svenska soldaterna

i Afghanistan tog hand om honom.

När de svenska soldaterna kommer in i en by stormas de av byns ungar.

Det var särskilt en pojke i tolvårsåldern som soldaterna la märke till.

– Han var tyst och nyfiken och såg ut som en trashank. Hans armod var så uppenbart större än de andra barnens, säger Fredrik Flink, chef för ett av de svenska observationsteamen.

Föräldrarna döda

Svenskarna började ställa frågor om pojken.

Hans far dödades i inbördesstriderna på 1990-talet. Hans mor dog när han föddes. Han var hörselskadad och kunde inte prata. Han hade ett gammalt, illa läkt armbrott.

– Vad han heter? Vi kallar honom bara för ”Den döve pojken”, sa byborna.

Han bodde och åt hos dem som förbarmade sig över honom och flyttade runt mellan olika familjer.

– Det är otroligt att han överlevt, säger sjukvårdaren Erik Thorell via satellittelefon från norra Afghanistan.

Hjälpte till med jobb

Erik Thorell och pojken blev goda vänner.

Pojken hjälpte alltid till att dela ut tidningar till de vuxna och leksaker till barnen när svenskarna kom på besök. Han såg till att ingen fick mer än de andra.

– I den skitiga lilla kroppen klappade uppenbarligen ett stort hjärta, säger Erik Thorell.

Svenskarna bestämde sig för att hjälpa honom.

– Vi talade med byäldsten och de lokala myndigheterna om att försöka få in honom på ett nytt barnhem i Mazar-i-Sharif.

Samtidigt fick han ett nytt namn.

– Vi gav honom förnamnet Jawed följt av Khan Muhammed efter hans stupade far. Han skulle inte behöva kallas för ”Den döve” längre.

För en vecka sedan flyttade han in på barnhemmet.

– Vi hade samlat ihop nya kläder åt honom.

Han fick en ”Henke Larsson”-tröja, en skinnjacka, en mössa från Luleå hockey, rejäla vinterkängor och en massa annat.

Det blev ett gripande farväl.

– Han förstod först inte att han skulle stanna kvar, säger Erik Thorell.

– Men jag och de andra hoppas att han äntligen fått en trygg plats att växa upp på.

Gör skillnad

– Jawed ensam är värd alla fältdygn som vi genomfört de senaste sju månaderna. För hans del är det svensk trupp som gör skillnaden mellan ett liv i armod och ett anständigt liv. Det känns förbannat bra.