”Om jag inte vaknar slår hon till mig med tassen”

SÖDERHAMN. Schäfern Citrine har en särdeles viktig nos.

På natten sniffar hon reda på om mattes blodsocker ligger för lågt – och ser hon till att hon blir väckt.

– Om det går för långt kan jag bli medvetslös och hamna i koma – hon är en stor trygghet för mig, säger Sofia Björklund.

Sofia Björklund fick diabetes typ 1 när hon var 4,5 år. Med tiden har hon lärt sig att leva med sjukdomen men blodsockernivåerna har alltid svängt lite för mycket.

– Det allvarliga är att jag inte känner av när nivåerna blir för låga, framförallt inte på natten.

I värsta fall kan läget bli akut med medvetslöshet och koma som följd.

– Så långt har det aldrig gått, tack och lov. Men det har hänt att jag inte orkat ta mig ur sängen för att jag inte orkar vakna.

Reagerar på andedräkten

För sex år sedan köpte hon schäfervalpen Citrine med en baktanke om att utbilda henne till diabeteshund.

När hon var ett år började hon och Sofia en utbildning som görs tillsammans med svenska service- och signalhundsförbundet.

I dag är hon en av 60-talet certifierade assistanshundar som utbildats av förbundet.

För att bli just diabeteshund lär sig hunden att tolka låga eller höga nivåer av blodsocker.

Citrine är speciellt tränad för att känna av låga blodsockervärden. När Sofia behöver höja blodsockret genom att äta reagerar hunden på hennes kroppslukt och andedräkt, och markerar.

– På dagen ger hon mig en speciell tygflärp och på natten väcker hon mig, säger Sofia.

När Sofia sover går Citrine regelbundet och sniffar på henne. Är blodsockret för lågt börjar det med att hon piper upprepade gånger.

– Om jag inte vaknar slår hon till mig med tassen över ansiktet och sedan lägger hon upp huvudet på sängen och gnäller.

Sofia testar alltid blodsockret först.

Om det är lågt går hon ut i köket för att äta något som höjer blodsockret.

– Citrine brukar sitta framför kylen och stirra på mig tills jag tagit fram mjölken. Då går hon och lägger sig, säger Sofia.

Selen betyder jobb

Det finns tillfällen då hennes hjälp varit extra värdefull. Som när Sofia hade fjällvandrat hela dagen och hennes mormor skulle ta på hunden en sele för att gå på en promenad.

Men Citrine tvärvägrade.

– När jag frågade vad hon ville gick hon och satte sig framför kylskåpet i stugan. Sedan tittade hon omväxlande på kylskåpet och på mig, säger Sofia.

Den gången trodde matte att hon hade fel men när hon mätte blodsockret var det väldigt lågt.

– Jag vet inte hur det hade gått utan henne den gången för när man fjällvandrar har man ju tömt energin i kroppen.

Citrine är en väldigt social och lekfull hund som älskar att jaga både bollar och en och annan katt.

Men när hon drar på sig den speciella arbetsselen så är hon fokuserad på att jobba och riktar all uppmärksamhet mot matte. Om Sofia skulle bli riktigt dålig har hon lärt sig att larma och hämta någon utomstående.

Förut kunde hon dra sig för att gå långa promenader ensam.

– Men nu vet jag att hon säger till när det är dags att äta även om jag inte själv känner det.

Sofias sambo Martin jobbar skift och var tidigare orolig för att hon inte skulle ta sig upp om hon blev dålig.

Nu känner både han och Sofia sig trygga, även under nätterna.

– Jag är beroende av Citrine, hon är verkligen en hjälte för mig. Förutom tryggheten har mitt blodsocker blivit jämnare på grund av att hon markerar i tid.

Annika Sohlander