Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Cecilia, 21, förändrar världen – med fotboll

Publicerad 2013-03-23

”Folk pratar ju bara, jag ville göra något”

Bara 19 år gammal bestämde sig Cecilia Andrén Nyström:

Hon skulle förändra ­världen.

Med fotboll.

Hon började med 4 000 flickor i Moçambique – nu väntar Sverige.

Cecilia Andrén Nyström

– Fotbollen öppnar alla dörrar, säger eldsjälen bakom projektet Futebol dá força.

Hennes idol är Pippi Långstrump och Batman – i en och samma person.

Och det är inte utan att hon påminner om den personen själv.

Cecilia Andrén Nyström tröttnade på att sitta på föreläsningar på universitet –hon ville göra något konkret i stället, för att få en djupare förståelse om vad det egentligen stod i böckerna.

Hon packade ned ett gäng fotbollar och åkte till Moçambique – för att förändra världen.

”Det är självklart”

Det väckte både höjda ögonbryn och misstro hos många: Så kunde man väl ändå inte göra?

– Men vad skulle jag annars göra? säger Cecilia och skrattar.

– Folk pratar ju bara – jag ville göra något. För mig är det självklart. Det är så mycket som är fel, det finns så många orättvisor, så många människor som inte har samma möjligheter som jag.

Själv är hon delvis uppvuxen i Afrika, i Zambia och Zimbabwe, där hennes föräldrar arbetade som diplomater.

Fotbollen har alltid varit en viktig del i hennes liv. Den gav både gemenskap, självförtroende – och styrka.

”Behöver inte bli bäst”

Redan som sexåring började hon spela, men proffsdrömmarna fick hon lägga på hyllan redan när hon skadade sig som tonåring. Istället blev hon tränare åt två tjejlag.

– För mig har aldrig fotbollen stått i fokus – alla behöver inte bli Marta – i stället har jag fokuserat på att stärka tjejernas självförtroende.

Och det är precis vad Futebol dá força – som betyder ”fotboll ger styrka” – handlar om.

I september 2011, i samband med att hennes mamma skulle flytta ned till Moçambique, bestämde hon sig för att följa med och försöka förverkliga sin idé där.Det har gått över förväntan.

Hon började med ett lag, med sig själv som enda tränare – i dag har Futebol dá Força 188 utbildade volontärer som tillsammans tränar 4 000 tjejer mellan 10 och 17 år, i tio av landets elva provinser.

– Fotboll är så enkelt. Alla tycker om det – och alla talar samma språk. Har du en fotboll med dig är du en i gänget, alla dörrar öppnas. Och du får både lära dig att arbeta i grupp, följa instruktioner och tänka själv – och snabbt. Du blir en del i ett större sammanhang, säger Cecilia.

I Moçambique, som är världens fjärde fattigaste land, har elva procent av flickorna hiv och hälften av alla flickor har gift sig innan de fyllt 18 år. Många har ingen utbildning och är beroende av sina män.

Får också utbildning

Genom fotbollen får flickorna nytt självförtroende ­– de lär sig att ta plats och kräva sina rättigheter.

Men inte bara det.

Genom sina tränare, som fungerar som förebilder, och lokala volontärorganisationer får de också lära sig om sex och samlevnad, mänskliga rättigheter och i att förebygga såväl hiv som sexuellt utnyttjande av unga tjejer och våld mot kvinnor.

Cecilia har fått ta över den olympiska guldmedaljören Maria Mutolas organisation Lurdes Mutola Foundation, som nu driver Futebol dá força, i samarbete med Moçambiques fotbollsförbund och landets utbildnings- samt ungdoms- och sportministerier.

Målet är att utbilda 275 tränare till – 25 i varje provins – och träna 5 000 flickor till per år, de närmaste tre åren.

I Moçambique har hon i dag sju heltidsanställda, men själv har Cecilia, som nu hunnit fylla 21, hittills inte tagit ut någon lön, utan levt på studiestöd – hon läser samtidigt på universitet på distans.

Sverige nästa

Budgeten för projektet var förra året 300 000 kronor – pengar som Cecilia har fått in via sociala medier. Men nu är det dags att bilda en stiftelse – och föra över konceptet till Sverige.

I höst drar Futebol dá força i gång i utsatta områden, framför allt i storstäderna, i samarbete med Fryshuset.

– Vi behövs lika mycket här hemma. Vi har exakt samma problem här – vi är bara bättre på att dölja det, säger Cecilia.