SOS Alarm: Självmordsbenägna barn ringer varje dag
Uppdaterad 2019-06-27 | Publicerad 2017-09-10
Varje dygn rings över 8 000 larmsamtal till SOS Alarm.
De tyngsta är självmordssamtalen som handlar om barn och unga.
– Det är väldigt tragiskt när unga människor skadar sig själva. Den yngste jag haft i luren var 13 år gammal och det gick inte vägen. Han tog sitt liv under vårt samtal. Vi grät allihop i luren, säger operatören Jessica, 37.
I dag, söndag, är det Internationella Suicidpreventiva dagen.
Enligt Socialstyrelsen begår cirka 1 100 personer självmord per år – ungefär tre varje dag. Dubbelt så många män som kvinnor tar sitt liv.
Många av de som mår psykiskt dåligt ringer SOS Alarm. Här kopplas 287 samtal till jourhavande präst varje dag. Det är fler än räddningssamtalen som rings till larmcentralen.
Samtal från barn varje dag
En av dem som är en räddande röst i natten är 37-åriga Jessica. Hon har jobbat på SOS Alarm sedan i några år. Innan dess jobbade hon som lärare på högstadiet och gymnasiet.
– Det är väldigt många unga som mår dåligt i dag. Som lärare är du i dag inte bara lärare, utan du är även kurator. Du måste ta hand om psykosociala problem redan i högstadiet för elever som mår dåligt och lever i en dålig situation i tidig ålder. Där ser jag ett behov att vi arbetar preventivt och samarbetar med sjukhälsovården redan vid de första tecknen. Att barnet får stöttning av samhället redan tidigt, säger hon.
– Varje dag får vi in samtal från väldigt unga människor som gör självmordsförsök. Dessvärre är vi så långt nere i åldrarna som 12–13 år. Det är fruktansvärt, säger Jessica.
Tog sitt liv under larmsamtalet
Hon minns ett extra tungt samtal med en pojke på 13 år som hotade att ta sitt liv. På plats med pojken fanns hans föräldrar som försökte få honom att låta bli.
– Det gick inte vägen. Han tog sitt liv under vårt samtal, mitt framför föräldrarna. Vi hörde allt genom telefonen, det var fruktansvärt. Vi grät allihop.
Efter samtal som detta får såväl operatörer som polis, räddningstjänst och ambulanspersonal debriefing genom samtalsstöd.
– Man kan bli väldigt berörd och väldigt, väldigt ledsen. Då kan man inte jobba vidare – man måste få vara ledsen och samla krafter till nästa samtal. För nästa samtal kan vara minst lika svårt, säger Jessica.
– Det är svårt att sätta ord på vad man känner och upplever, för det är en mamma, pappa, syskon, kompisar, klasskamrater, barndomsvänner, personal… suicid drabbar så många människor runt omkring. Det är en stor sorg. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi lyfter fram problemet som finns i samhället. Vi ska inte vara rädda att prata om psykisk sjukdom eller om att man mår dåligt. Man ska inte vara rädd för att prata eller för att söka hjälp.
”Lyssna och var lyhörd”
Men det är inte bara barn och unga som mår dåligt.
– Vi får in samtal varje dag från äldre människor som mår dåligt. Det är pensionärer som känner att de inte orkar mer.
Vad ska man göra om man märker att någon mår dåligt?
– Jag tror att man som vän, bekant, anhörig, mamma, pappa, syster, bror, kompis bara lyssnar. Jag skulle säga: Lyssna och var lyhörd. För det där lilla kan göra väldigt mycket. Och mår man själv dåligt ska man inte vara rädd för be om hjälp.
Fotnot: Jessica vill på grund av sitt arbete inte medverka i artikeln med sitt efternamn.
