Sjukt när miljörörelsen hyllar ”rena” sportbilar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-05-14
När blev 300 hk och V8 ok?
Klimatdebatten har tappat alla proportioner. Och det blir mer hysteriskt för varje dag. Varje ny ”forskarrapport” eller ”expertpanel” får förstasidor i tidningarna och toppar nyhetssändningarna i radio och tv.
Och det är vi svenskar som ska rädda världen från undergång. Ett av världens mest obetydliga länder, med ett invånarantal som knappt kan mätas i promille av världens befolkning, ja vi är långt färre än osäkerheten i den kinesiska eller indiska befolkningsstatistiken. Ja, det är vi som ska göra det.
Och det ska ske genom att byta bensinen i våra personbilar mot etanol! Till vilket pris som helst!
Patetiskt!
Men om vi ändå håller oss till Sverige ett tag så har vi slösat alldeles för mycket med energin på senare tid. Det räcker med att gå tillbaka till min barndom, för 50 år sedan, för att se förskräckande skillnader.
Då stod ofta ”salen” och kanske ett par sovrum oeldade på vintern och i de bebodda delarna av huset låg temperaturen under 20 grader. Nu är rumstemperaturen i hyreshus – där värmen är ”gratis” – upp emot 24 grader. Och inga rum är oeldade.
I min barndom fanns inga ”bäst-före-datum”, mamma luktade sig till om maten gick att äta. Och ingenting kastades. Nu slängs upp emot 10 procent av all mat som vi köpt hem, och ännu mer försvinner på väg från producent till hushåll.
Diska under rinnande varmt vatten är ett populärt nöje, även i de mest medvetna miljöfamiljer. Så gjorde man inte förr, framförallt inte när vatten skulle bäras in från brunnen och värmas på spisen.
Mamma lappade tröjor och stoppade strumpor. Vem gör det nu för tiden? Nej, nu slängs kläderna långt innan de slitits ut.
Och i min barndom var 75 hästkrafter mycket. I dag duger det inte ens till minsta småbil.
Och vad gör vi åt energislöseriet? Jo, går över till etanol!
Patetiskt!
Men om vi ändå håller oss till bilen ett tag är etanol-lösningen direkt ohederlig. Eftersom bilarna fortsätter att växa i storlek och motorerna får allt fler hästkrafter.
Saab har visat en etanolmotor på 300 hästkrafter. Och Volvo har en etanolkonverterad V8 i rockärmen.
Halleluja, säger Etanol-Jesus i Örnsköldsvik och gnuggar händerna när de statliga bidragen ramlar in.
V8 och 300 hk. Hör ni inte hur illa det låter?
Och den där etanolen som skojarna i Örnsköldsvik påstår att vi ska kunna tillverka här hemma i Sverige, den fortsätter att strömma in från Brasilien, där den tillverkas med hjälp av alldeles för mycket dieselbränsle och människor som jobbar under slavlika förhållanden. Samtidigt som priset på de grödor som skulle ha odlats där, för att bli mat blir allt högre.
En del etanol kommer till Sverige från Europas, framförallt Frankrikes, enorma överskott av vin.
Först odlas vindruvorna med så fina EU-bidrag att de franska bönderna kan kosta på sig en överproduktion på 30 procent. Sen bränns överskottet till etanol.
Vem talar om att det går åt 100 procent diesel för att tillverka 100 procent vinetanol?
Inte Etanol-Jesus i alla fall. Och inte Gröna Bilister.
I-ländernas jordbrukspolitik är ett cyniskt spel för att hålla väljarna på gott humör. I USA får majsodlarna så stora bidrag att de kan sälja majsen så billigt att de slagit ut den mexikanska majsproduktionen. Det har varit billigare för de fattiga mexarna att köpa majsen från höglönelandet USA än att odla själva.
Men nu blir majsen etanol. Priserna går upp och nu kostar ett majsbröd, den mexikanska basmaten, dubbelt så mycket som förra året.
Men vi i Sverige ska rädda jorden från undergång, och det genom att köra bilarna på etanol.
10 000 kronor i miljöbilspremie är ett hån när pengarna går till stora tunga bilar med sportbilsprestanda. Bilar som antingen körs på etanol som framställs på sätt som vi aldrig skulle acceptera i Sverige. Eller som helt enkelt tankas på vanlig bensin, om milpriset för dagen råkar vara något öre högre med etanol.
När får miljödebatten rimliga proportioner? När ska vi slänga ut skojarna? Och när ska vi inse att inte ens om vi stänger av Sverige helt, inte ens om vi lägger oss ner och dör, så går miljöeffekten att mäta i ett globalt perspektiv.
Fler rastplaster gör trafiken säkrare
Trötthet vid ratten anses som en lika stor fara och ett lika stort problem som rattfylleri. Men visst är det märkligt att man inte anslår mer resurser för att komma till rätta med trötta förare. Åtgården är enkel och billig – fler parkeringsplatser! Och de ska vara väl skyltade ett par hundra meter i förväg, så man hinner stanna.
Jag är snarkare och sällan helt utsövd. När jag blir trött tappar jag farten och drar på mig köer. Jag stressar upp mig och börjar leta efter en p-ficka. Men på vissa vägar finns det inga alls. Och på andra kommer de så plötsligt att jag inte vågar bromsa in, med alla bilar alldeles bakom.
Fler och bättre p-platser är ett enkelt sätt att förbättra trafiksäkerheten.
Bo Carlsson
PLUS
