Möjligen omoraliskt – men porr skadar inte
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-10-18 | Publicerad 2016-01-22
Debattörerna: Ingen forskning visar att pornografi skapar sexualbrottslingar
DEBATT. Lika länge som det funnits pornografi har det funnits personer som försökt förhindra spridningen av den. Porrens motståndare hävdar bland annat att pornografin måste motverkas eftersom den kan påverkar konsumenten negativt. Och detta verkar vara en etablerad åsikt; i en amerikansk undersökning rapporterade 70 procent av de tillfrågade att de ansåg att pornografi är skadligt.
När man uppmärksammar negativa effekter av porrkonsumtion brukar man framför allt fokusera på två misstänkta skadeverkningar: att porr är beroendeframkallande och att porr ger en skev bild av sex vilket i förlängningen leder till sämre sexliv, sämre relationer, ökad sexism och till och med ökar förekomsten av sexualbrott.
Inte sällan hänvisar man till forskning för att ge belägg för dessa påståenden.
Nyligen larmade kriminologen Nina Rung om ett samband mellan porrkonsumtion och våldsbrott. Men vad innebär egentligen ett samband? Ja, ännu en gång blir det tydligt att man måste förstå att samband inte alltid innebär orsak och verkan.
Unga sexförbrytare sitter mer stilla, dricker mer läsk och råkar ut för fler trafikskador än andra i samma åldersgrupp. Och nog är det önskvärt att ungdomar motionerar mer, dricker sin mjölk och använder säkerhetsbälte, men är det någon som tror att det skulle förebygga en enda våldtäkt?
Dessa samband, inklusive intresset för våldspornografi, har sannolikt alla andra förklaringar än att de i sig ligger bakom sexförbrytares gärningar.
Att kalla pornografi för en beroendeframkallande drog är inte heller ett påstående som vilar på vetenskaplig evidens. Visserligen stämmer det att sexuell upphetsning aktiverar hjärnans belöningssystem, vilket också sker vid beroende. Men samma system aktiveras vid alla njutbara upplevelser! När vi äter vällagad mat, förälskar oss eller får bekräftelse av våra vänner, aktiveras det mesolimbiska dopaminsystemet.
Visst kan det vara både förståndigt och klädsamt att göra alla dessa saker med måtta, men jämförelser med drogberoende eller alkoholism är trams.
När American Psychiatric Associations diagnosbibel DSM, som innehåller standarder för psykiatriska sjukdomstillstånd, utkom i sin senaste utgåva 2013 utökades beroendebegreppet. Men porrberoende utelämnades avsiktligen eftersom vetenskapligt stöd för en sådan diagnos saknades och fortfarande saknas.
Att ifrågasätta pornografi är inte alls orimligt. Ur moralisk och etisk synpunkt är pornografin på många sätt problematisk.
Det är inte ovanligt att porrskådespelare utnyttjas eller riskerar att smittas av sexuellt överförbara sjukdomar. Det finns också all anledning att anse att pornografins beskrivning av sex ofta är kvinnoförnedrande.
Så ifrågasätt gärna pornografin, men hävda inte att forskning fastställt att pornografi är en skadlig drog. För i nuläget finns det inte vetenskapliga bevis för att pornografin är beroendeframkallande eller att den gör män till sexualförbrytare.
Och katastrofen i att en del män ändå blir sexualförbrytare är inte deras osunda eller omoraliska livsstil, utan de brott de begår mot andra människor.
Emma Frans
Doktor i Epidemiologi, University of
Oxford och Karolinska Institutet
Per Köhler
Doktorand i neurofysiologi,
Lunds universitet