Nu måste vi ta hem IS-svenskarnas barn
Thomas Hammarberg: De är offer och ärver inte föräldrarnas brott
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-10-15
DEBATT. En av de katastrofala konsekvenserna av den turkiska invasionen i norra Syrien är att IS (eller Daesh) nu fått en chans att samla ihop sina styrkor igen. Redan kommer rapporter om att krigare från terrorsekten kunnat fly från de fångläger där de hölls under kurdisk bevakning. Invasionen skapar risk för en ny våg av terrorism.
Och vad händer nu med de omkring 70 svenska barnen i lägren? Rädda Barnen har under flera månader krävt att dessa barn – en del med närvarande mammor, andra föräldralösa – skulle hämtas hem till Sverige. Organisationen har rapporterat att en del barn avlidit på vägen till eller senare i något av lägren. De sanitära och psykosociala omständigheterna har varit mycket svåra, inte minst i Al-Hol-lägret.
Rädda Barnens konsekventa engagemang har djupa rötter. Organisationen, som i år fyller jämna 100 år, bildades av en grupp radikala kvinnor i Storbritannien och spreds snart till Sverige och sedan till allt fler länder. Det var inte minst erfarenheterna av barnens utsatthet under och efter första världskriget som kom att prägla rörelsen.
Den stod redan från starten för idén om att varje barn har rättigheter. Rörelsen drev kampanj för att inga barn skulle stämplas som fiender, inte heller i krig eller därefter. De skulle inte belastas av de krigshandlingar och övergrepp som deras föräldrar och andra vuxna begått. De hade rätt till skydd och omsorg och borde definitivt inte stämplas som skyldliga.
Det är den principen som nu måste styra vårt agerande för barnen i Syrien, barn som blivit offer i den förstörelse och det kaos som terrorsekten IS skapade. Dessa barn ärver inte sina föräldrars eventuella synder och brott.
Nu vädjar Rädda Barnen om nya, fokuserade insatser för att skydda barnen och för att möjliggöra deras hemkomst till Sverige. Efter den turkiska invasionen är detta svårare än tidigare, bara att lokalisera barnen blir en utmaning. Men argumentet om att vi bör invänta upprättandet av en tribunal på plats är förstås än mindre hållbart i dag.
Det rapporteras att totalt drygt 9 000 barn från fler än 40 olika nationaliteter finns eller har funnits i tre olika läger i Syrien (Al Hol, Camp Roj och Ain Issa). Barnen där har redan tidigare varit helt beroende av humanitär hjälp. Att en del försvunnit från lägren och att hjälpsändningarna försvårats efter den turkiska invasionen ökar risken för en än värre situation för barnen.
Det krävs ännu starkare reaktioner från omvärlden mot invasionen, den måste absolut avbrytas. Samtidigt behövs ett brett samarbete och resurser för att säkerställa humanitärt tillträde till de nödställda. I allt detta krävs en förståelse för barnperspektivet.
Om den syriska armén skulle ”tar över” fånglägren, som det nu spekuleras om, skulle krisen knappast vara mindre allvarlig. Många av fångarna skulle troligen utnyttja kaoset för att rymma - sannolikt också med barn – och sen kunna nystarta terroraktioner. De som hamnar i syriska händer kan knappast räkna med rättvis behandling eller förståelse för barnets rättigheter.
De som medverkade i IS-terroristernas brottslighet måste förstås ställas inför rätta. Om de är medföljande till barn som förs till Sverige får vi acceptera att mammor som är misstänkta för allvarliga brott ställs inför rätta här. Men stödet till barnen ska prioriteras.
Detta är inte en reträtt, det är konsekvensen av att respektera barnets rättigheter.
Thomas Hammarberg, Riksdagsledamot (S), tidigare generalsekreterare för Rädda Barnen
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Gå med i vår opinionspanel du också
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.