Vi offrar integriteten på hälsans altare
Jag kommer från en illa förvaltad dröm om en dröm. Det är vad Sverige är, i mina ögon: En nation som klamrar sig fast vid en symbol från förr i tiden. Vi fnissar åt omvärldens hemtrevliga uppfattning om oss som snällsömniga, småquirky socialister som pratar med underlig sjungande accent, bygger sina egna möbler och lyssnar på ABBA. Vi vårdar denna chimär ömt, vi kluckar och vill att den skall stämma. När den amerikanska pratshowen Jon Stewart välvilligt häpnar över att svensk sjukvård är gratis så opponerar sig ingen.
I verkligheten kostar det 100 spänn att träffa en uttråkad undersköterska på en vårdcentral, och man kan få vänta i år på att få den operation man behöver. Den bästa sjukvården i världen finner man istället i Frankrike, enligt The World Health Organization. Sverige hamnar först på plats 23. Att att vara frisk och le med en hel tandrad är en ynnest som långtifrån alla svenskar har pengar till. Kanske är det därför vi fått rykte om oss att vara så sotsvart allvarliga? För att många av oss inte har råd med motsatsen.
Vi hade en gång ett socialt skyddsnät värt namnet, men det trasades samman. Nu går vi så sakteliga från ett välfärdssystem som är till för människorna mot ett människosystem som är till för välfärden.
En av mina vänner i Storbritannien jobbar för ett företag som samarbetar med försäkringsprogrammet PruHealth. Att läsa PruHealths infobroschyr är att blicka rätt ned i den bottenlösa avgrund som skulle kunna bli framtiden också här.
PruHealth ger sina användare Vitalitetspoäng för en rad olika saker, som att läsa vissa artiklar, sluta röka med hjälp av en utvald självhjälpsbok, köpa frukt och grönt från en utvald matvarukedja, gå på hälsokontroller, använda utvalda stegräknare och delta i träningspass på utvalda gym. Vitalitetspoängen kan sedan lösas in mot produkter från olika affärskedjor som PruHealth samarbetar med. Arbetsgivaren övervakar förstås hela processen.
Folk har bättre levnadsstandard numera, men överlag är de mindre fria. Man måste vara så trevlig och serviceminded och representativt sund, även på sin fritid. Man får inte röka eller snusa, ens på rasterna, på en del ställen. Många arbetsplatser engagerar även sin personal i olika motionsprogram och stegräknartävlingar och viktnedgångsåtgärder. Att nordiska arbetsplatser inför godisförbud eller tvingar sina kvinnliga anställda att bära rött armband vid mens är drastiskt, men inte så konstigt: Den personliga integriteten är på utdöende, och allra värst är det förstås i lågstatusyrken. Då spelar det föga roll att undersökningar visar att människor faktiskt jobbar bättre om de får ta en kafferast, äta en bit choklad eller kolla sin mejl då och då.
Vi häpnar över habitat som Norra Djurgårdsstaden, men i själva verket är den sortens boenden fullständigt logiska: "Sopsortera. Äta rätt. Åka kollektivt eller cykla. Handla miljömärkt. Motionera. Ingå i en bilpool. Umgås med grannarna." Den sunda livsstilen kommer snart vara en premiss för att få jobb överhuvudtaget, fast allt är frivilligt förstås, herregud, det är inte som att man tvingar någon. Och äpplen som är så goda och nyttiga.