Låt posten bli en del av vårt samhälle igen
Debattören: Regeringen bär ansvaret för problemen – inte Postnord
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-05-16
DEBATT. Med minskade brevvolymer finns sämre ekonomiska förutsättningar för ett ambitiöst postväsende. Men att hantera posten som en marknad och inte som infrastruktur är ett politiskt beslut. Regeringen, inte Postnord, bär ansvaret.
När Yaqqim-Addu hade väntat på svar på sitt brev i fem dagar gav han upp och skickade ett deprimerat lejon i en låda. Han var guvernör i Saggarâtum i nuvarande Syrien och väntade på besked från sin härskare, Zimrî-Lîm, vad han skulle göra med lejonet som inte ville äta.
När svaret dröjde bestämde han sig för att han inte kunde vänta längre.
Vi har snabbare sätt att höra av oss i dag. Oroar vi oss för ett lejons hälsa kan vi ringa, mejla, messa. Vi har tillräckligt mycket bättre kommunikationer för att det ska vara anmärkningsvärt att härskarklassen i Mesopotamien för närmare fyratusen år sedan hade större förväntningar på rask brevhantering än vi har i dag.
Samtidigt som portopriserna stiger snabbare än inflationen fungerar posten sämre. Nu kommer varannandagsutdelningen: måndag, onsdag och fredag ena veckan, tisdag och torsdag andra.
Det går inte att göra ett utskick och räkna med att det fram till de allra flesta samma dag, hur väl man än planerar det.
Pappersbrevet har ett större känslomässigt värde än den elektroniska hälsningen. Det är en betydande skillnad på att fem dagar i veckan kunna skicka en hälsning till någon som sitter ensam och isolerad och att kunna göra det ett par dagar i veckan.
Att försöka skicka ett grattiskort på födelsedagen blir hemskt opålitligt. De som väntar på en bok eller något annat som skickats brevledes får vänta längre. En helgdag kan göra en vecka nästan postlös.
1994 gick posthanteringen i Sverige från att vara ett verk till ett statligt ägt företag, som 2009 slogs ihop med Post Danmark. Det har gjort det svårt att över huvud taget diskutera utvecklingen. Postnord pekar – helt rimligt – på den ekonomiska verkligheten: de är ett aktiebolag som agerar på en marknad och har kostnader att hantera.
Regeringen, med det verkliga ansvaret, kan skjuta frågan på armslängs avstånd, eftersom posten inte hanteras av en myndighet. Men bolagiseringen är i sig ett politiskt beslut: att se postutdelningen som marknad snarare än som infrastruktur bland annan infrastruktur.
Vi är skeptiska mot att genom vägtullar låta vägar bära sina egna kostnader. Järnvägsnätet är en samhällsfråga. Kommunen låter inte flanörerna betala en tia för att få nyttja ett promenadstråk.
Många olika sorters infrastruktur betraktas som en allmän angelägenhet. Brevutdelningen har hamnat i limbo: med någon form av offentlig reglering, men genom bolagiseringen på långsam reträtt med sämre service och högre priser utan att vi riktigt har aktivt beslutats oss för det.
Kanske är den inslagna vägen den rätta. Kanske är infrastrukturen vi har haft för dyr. Men det blir svårt att alls prata om – vi blir missnöjda kunder i förhållandet till Postnord, inte medborgare som diskuterar en aspekt av vårt samhälle.
Johan Jönsson, förläggare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.