Vi behöver ett säkert slutförvar för kärnavfallet
MP: Fatta inte beslut för att hålla en populistisk opposition på gott humör
DEBATT. Beslutet om slutförvar för kärnavfall är ett av de viktigaste beslutet någon svensk regering kommer fatta i modern tid.
Ett sådant beslut får inte innehålla frågetecken kring säkerheten – och drivkraften för att fatta beslutet kan inte vara att hålla en populistisk opposition på gott humör.
I morgon ska regeringen meddela sitt beslut om eventuellt tillstånd till att förvara det radioaktiva kärnavfallet, som måste hållas isolerat från miljö och människor i 100 000 år.
Om regeringen tar fasta på fakta och osäkerheter i stället för partipolitisk populism – ja, då borde beskedet vänta och regeringen borde kräva bättre underlag som minskar osäkerheten.
Ansvar ska gå först. När Miljöpartiet var i regeringsställning lyssnade vi på forskning och tog in remissvar för att kunna göra en ansvarsfull och säker bedömning.
Det är också därför vi vet att frågan fortfarande är behäftad med stora osäkerheter. Ledande forskare varnar för att radioaktivitet kan börja läcka redan inom hundra år.
Ett så allvarligt ärende med så stora konsekvenser ska inte stressas fram för att vinna sympatier i nästa opinionsmätning.
Under lång tid har den högerkonservativa oppositionen politiserat frågan för att få den att handla om kärnkraft. Detta måste hanteras mer seriöst än så, med ansvar för Sverige i fokus.
När varningar kom om att elförsörjningen riskerade att hotas tog vi ansvar – genom att fatta ett beslut om utökat mellanlager, som gjorde att kärnkraftens drift inte riskerades.
Trots detta tävlade oppositionen om vem som kunde ropa ”misstroendevotum” högst. Kanske är det inte konstigt: plötsligt hade man hittat en gemensam fråga att enas kring som förflyttade fokus från grundläggande värderingar.
Däremot förväntar vi oss att Socialdemokraterna är starka nog att stå emot.
Oavsett om man är för eller mot kärnkraft borde alla kunna enas om att detta avfall måste hanteras säkert. Det råder fortfarande osäkerhet kring slutförvaret och ärendet är fortfarande behäftat med stora risker.
Regeringen bör lyssna på de experter som säger att det saknas tillräcklig information och forskning för att kunna fatta ett säkert och korrekt beslut.
Ansvaret för att hitta en säker metod ligger hos kärnindustrin som därför bildat bolaget Svensk Kärnbränslehantering, SKB, som arbetat med frågan sedan 1970-talet.
Kanske vore läget nu annorlunda om SKB valt att satsa på att forska på fler än en metod, den så kallade KBS 3-metoden. Metoden innebär att det högaktiva kärnavfallet innesluts i kopparkapslar, som i sin tur omges av lera, på cirka 500 meters djup i berggrunden.
Försök som gjorts med kopparkapslar har dock visat att de börjat förstöras av korrosion redan efter 20 år. Och då har kapslarna i försöken endast utsatts för värme, inte för radioaktivitet.
Om SKB ska gå vidare med KBS 3-metoden behöver liknande försök göras där kopparen även utsätts för radioaktivitet.
Minst lika viktigt är att fördjupa forskningen om andra eller modifierade metoder. De modifieringar som ligger närmast till hands är dels att välja annat kapselmaterial än koppar och dels förvaring på större djup där avfallet inte kan påverka grundvattnet.
Nu är det upp till Annika Strandhäll att ta ansvar. Vi räknar med att hon ser vikten av det beslut hon står inför.
Vi räknar med att hennes ställningstagande drivs av omsorg om miljö och säkerhet för de människor som lever här och som kommer påverkas av regeringens beslut i generationer framöver – inte av att hålla oppositionen på gott humör.
Per Bolund, språkrör (MP)
Märta Stenevi, språkrör (MP)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.