Bara skylla gängvåldet på samhället håller inte
Mariah Eriksson, polis: Joakim Billténs debattartikel genomsyras av hat, ilska och offermentalitet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-02-01
REPLIK. Jag jobbar som ingripandepolis i södra Stockholm och har tidigare varit förtroendevald inom Moderaterna. Och jag håller inte med Joakim Billtén.
Jag tror snarare att fler poliser skriver under på det jag säger, att en person som begått ett grovt brott som sitter bakom lås och bom, inte kan begå fler.
Det krävs tidigare insatser från samhället till ungdomar på glid. Där vi är i dag med ungdomar som begår grova våldsbrott, den tragiken saknar jag ord för.
Få brott i gängmiljön klaras upp och belastningen på polisen är omfattande. Ungdomar som begår beställningsmord klättrar snarare inom den kriminella hierarkin.
Att lagstiftning och politiker lever i en annan verklighet än den vi gör, är tydlig. En minderårig person med ett vapen i handen kan vara livsfarlig.
För ett tag sedan greps en ungdom i mitt närområde med en skarp pistol, som senare släpptes av åklagare. Lagen om unga lagöverträdare bör uppdateras för att möta dagens klimat.
Men att skylla på samhället är bara ett sätt att ta ifrån individen rätten till sitt eget liv. Ett enkelt sätt att slippa behöva ta ansvar och rättfärdiga sitt beteende.
Joakim skriver att han haft tur som inte blivit kriminell. Jag vet ingenting om hans uppväxt, men jag tror snarare att det handlar om att Joakim tagit ansvar.
Jag påstår inte att alla kan välja, men någonstans måste individen ta ansvar och sluta skylla sina misslyckanden på andra. Ingen kommer stryka dig medhårs och servera dig ett jobb, ansvaret borde i stället förflyttas till individnivå.
Det finns exempel på framgångsrika entreprenörer som kommit från en bakgrund kantad av missbruk och kriminalitet. Vissa har säkert haft tur, men i grunden handlar det om hårt jobb och inställning.
Hela Joakims artikel genomsyras hat, ilska och offermentalitet. Därför blir jag aningen förvirrad när jag i slutstycket läser följande.
”Ta i stället kampen från en plats där kärlek, omtanke, hopp och meningsfullhet är det vapen ni slåss med.”
Tycker verkligen Joakim att hans inställning har påvisat något av orden? Jag ser bara hat och ilska, vilket är tragiskt. I stället för att föda mer hat borde Joakim använda sina erfarenheter till att försöka vända ungdomarnas nedåtgående spiral.
Mariah Eriksson, polis och före detta förtroendevald inom Huddingemoderaterna
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.