Könsidentitet får inte trumfa kvinnors rätt
Debattören: Att sluta använda ord som ”kvinna” och ”mamma” i förlossningsvården exkluderar kvinnor
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-01-14
DEBATT. Förlossningsvården är i kris. Att utgå från könsidentitet i stället för biologiskt kön är av avgörande betydelse för vårdens utformning och är en fråga som behöver diskuteras.
Alla människor har rätt att uttrycka sig som de vill, se ut som de vill och kalla sig vad de vill. Men det kan inte ske på kvinnors bekostnad.
Precis som för andra däggdjur baseras mänsklig sexuell reproduktion på två kön: honkönet bär, föder och ammar barnet, och de könskromosomer du får vid befruktningen påverkar ditt reproduktiva, fysiologiska och sociala liv.
Kvinnovården är systematiskt eftersatt eftersom den bygger på patriarkaliska strukturer, och graviditet, födsel och amning är fundamentalt könade frågor som påverkar kvinnors liv och hälsa.
Modern förlossningsvård bygger på strukturer där mannen varit norm. Obstetriskt våld (våld under förlossning) är en form av könsbaserat våld som uppstått ur dessa strukturer.
Vanligt förekommande exempel på obstetriskt våld är bristande samtycke i samband med vaginala undersökningar, tvingande press att föda i ryggläge eller att bli lämnad ensam mot sin vilja.
Att inte ge tillräckligt med resurser till förlossningsvården är ett uttryck för hur kvinnor diskrimineras just för att de är kvinnor.
När samhället i dag kategoriserar människor på grundval av könsidentitet i stället för biologiskt kön, förlorar vi verktygen för att tala om könsbaserat förtryck. Vi kan inte heller tala om graviditet som något positivt specifikt för kvinnor.
I Sverige har Vårdguiden i samråd med RFSL valt att utesluta ordet ’kvinna’ ur vissa sammanhang för att fler ska känna sig inkluderade.
Men att undvika ord som ”kvinna” och ”mamma” osynliggör maktobalansen. När man inte längre talar om biologiskt kön så osynliggörs de fysiologiska, psykologiska och rättighetsmässiga skillnader som påverkar kvinnor.
Att byta ut ordet ’kvinna’ med ’blödare’ eller ’livmoderbärare’ kan upplevas som avhumaniserande.
Mödrahälsovården kallas nu ofta för Graviditetsvård för att inte exkludera de som inte identifierar sig som mödrar. Det innebär att det inte längre är kvinnan som centreras, utan reproduktionen.
Den nyfödda bebisens behov av mamma-barn-tvåsamheten, inklusive de hälsopositiva effekterna av amning, påverkas när vi skriver ”barnet och föräldern ska inte separeras efter födseln”. Det får en helt annan innebörd än när vi skriver ”barnet och mamman ska inte separeras efter födseln”.
Språket exkluderar kvinnor från sina egna kvinnocentrerade sammanhang.
Sammanblandningen av könsidentitet och biologiskt kön ger även upphov till hälsorisker. Om en kvinna som identifierar sig som man kommer till vården med buksmärtor kan det vara livshotande att inte fråga om han kan vara gravid.
Transkvinnor har inte behov av graviditetstest eller cellprov. Biologiskt kön är medicinskt betydelsefullt och har inte med könsidentitet att göra.
Att utgå från könsidentitet i stället för biologiskt kön är av avgörande betydelse för vårdens utformning.
Många kvinnor värdesätter orden ”kvinna” och ”mamma”, speciellt i samband med graviditet och mödraskap. En feminism värdig namnet måste kunna stödja moderskapet.
En ny könstillhörighetslag befäster sammanblandningen mellan kön och könsidentitet.
Vi behöver ha en öppen diskussion kring kvinnohälsa, rättigheter, kön och könsidentitet utan anklagelser om transfobi.
När konflikter uppstår med andra gruppers rättigheter behöver man förhandla sig fram till en gemensam lösning – inte omdefiniera verkligheten. Det är vare sig demokratiskt, jämlikt eller inkluderande.
Kristina Turner, författare och födelseaktivist
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.