Friheten med det fria skolvalet är en myt
Debattörerna: Ny studie visar att systemet bara gynnar ett fåtal privilegierade barn
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-02-15 | Publicerad 2017-02-12
DEBATT. Idén om ett fritt skolval – där föräldrar tillsammans med sina barn får välja den skola som passar just deras förutsättningar bäst – har ett starkt fäste i den svenska opinionen.
Att tvingas gå i den skola som ligger närmast, trots att pedagogik eller inriktning passar bättre i en annan skola, känns som en föråldrad idé dit ingen vill backa. Men hur fritt är egentligen skolvalet? Har alla samma chans att få välja fritt?
När Pisa-mätningarna introducerades år 2000, var Sverige ett av de länder där skolsystemet hade högst likvärdighet. Sedan dess har likvärdigheten sjunkit. Skillnaderna mellan de bäst och de sämst presterande eleverna har ökat. Skillnaderna mellan de bästa och de sämsta skolorna har ökat. Den senaste PISA-rapporten visade att fem av sju likvärdighetsindikatorer försämrats sedan 2006. Det gör möjligheten att kunna välja skola än mer högintressant för föräldrar. Alla vill vi det bästa för våra barn.
En bidragande faktor till den sjunkande likvärdigheten är utformningen av dagens skolvalssystem. Det visar Anna Ambroses pinfärska doktorsavhandling om det fria skolvalet.
Studien visar att skolvalet har lett till en allt större uppdelning av elevgrupper mellan skolor. Dagens system infördes med goda intentioner om minskad skolsegregation. Föräldrarnas val – i stället för boendeort – skulle avgöra vart barnen gick i skolan. Barn från förorten skulle kunna resa till innerstadens skolor. Barn med specialintressen skulle kunna gå på skolor med särskild inriktning.
I ett samhälle med stor boendesegregation var det en god tanke. Tyvärr har dagens regler för skolvalet i stället visat sig bidra till ökad skolsegregation och minskad likvärdighet.
Avhandlingen slår fast att dagens system gynnar de redan privilegierade. Det är främst föräldrar med hög socioekonomisk status som förmår navigera genom utbildningssystemet och därmed kan göra aktiva skolval för sina barn.
Det leder till att barn från socioekonomiskt starka hem som grupp får utbildningsmässiga fördelar och får flest av platserna på de mest populära skolorna. Helt enkelt eftersom de ställer sina barn i kö tidigt.
Men dagens skolvalssystem ger absurda konsekvenser även för de som förmår navigera i det.
Låt oss ta några exempel. Det finns innerstadsskolor i Stockholm som är så populära att föräldrar bokstavligt talat ställer sina barn i kö innan de kommit hem från BB. Det betyder att ett barn som är fött i december inte kan konkurrera med ett barn som är fött i januari samma år, trots att föräldrarna gjort samma upplysta aktiva val och bor i samma bostadsområde.
På samma sätt drabbas ett barn vars föräldrar flyttat till ett område med en populär skola, och inte ställt sina barn i kö de första åren i livet. Låt oss säga att en familj flyttar från Orsa till Göteborg när barnen i familjen är två, sju och tio år gamla. Tioåringen som sökt in till årskurs 4 i den populära friskolan som ligger precis utanför dörren kommer inte in, därför att kötiden är på tok för kort.
Föräldrarna hade inte planerat flytten för flera år sedan och hade därför inte ställt barnet i kö i tid. Sjuåringen får en reservplats några veckor in på terminen när hon blir tio år och stått i kö i tre år och tvååringen kommer in direkt när det blir dags för henne att börja fjärde klass. Samma aktiva skolval och samma engagerade föräldrar – men helt olika utfall för de tre barnen.
Även för de kommunala grundskolorna leder dagens platsfördelning till likvärdighetsproblem. Här tillämpas närhetsprincipen som leder till en elevsammansättning som speglar närområdets befolkning.
Eftersom vi bor segregerat, blir också skolorna segregerade. Eftersom elever från privilegierade hem tenderar att klara skolan bättre, delas dessutom skolorna upp i högpresterande respektive lågpresterande skolor.
Det fria skolvalet är en myt för de flesta. Vi vill öka valfriheten för fler. Skolvalet kan inte vara förbehållet några få lyckligt utvalda som råkar vara födda på rätt plats, i rätt tid och av rätt föräldrar. Alla barn har rätt till ett fritt skolval. Alla barn har rätt att möta vänner med annan bakgrund än de själva som vidgar deras perspektiv. Därför måste urvalsreglerna för skolvalet förfinas och förbättras.
Anna Ambrose, fil. dr i barn och ungdomsvetenskap
Johanna Jaara Åstrand, ordförande Lärarförbundet
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.