Vårt mål: Att pressa ner fiskekvoterna

Peter Kullgren: Här är Sveriges strategi inför förhandlingarna i EU

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2024-10-18

helskärm

DEBATT. På tisdag nästa vecka beslutar EU:s ministerråd om nästa års kvoter för Östersjön. Sverige går in i förhandlingen med en linje som, av allt att döma, är restriktivare än alla andra länders.

Den är också restriktivare än någon gång under rödgrön regering.

Ramarna för beslutet är viktiga att känna till. Beslutet avser fem arter i Östersjön, däribland sill och strömming, och tas som ett paket. Enskilda arter eller geografiska delområden kan alltså inte lyftas ut.

För beslut krävs enbart kvalificerad majoritet, vilket betyder att varken Sverige eller något annat land sitter på veto. Att förhandla strategiskt är det som gäller. 

Förslaget från EU-kommissionen har föregåtts av rådgivning från Internationella havsforskningsrådet (ICES), som anger ett intervall för hållbara fångstmängder.

ICES anser att man kan se att det skett en viss återhämtning av fiskbestånden och har därför lämnat intervall där de lägsta punkterna medger höjningar på 108 procent i centrala Östersjön och 21 procent Bottenhavet. 

Kommissionen konstaterar att Östersjön utmärker sig på grund av sitt känsliga miljötillstånd. Mot den bakgrunden förespråkar man kvoter enligt de lägsta nivåerna i ICES intervall samt begränsningar av en del bifångstkvoter.

I centrala Östersjön innebär detta alltså att kommissionen föreslår mer än fördubblade fiskekvoter. 

Regeringens utgångspunkt är att försiktighet är helt nödvändigt vid kvotsättningen i Östersjön.

Vi anser att förslaget i delar behöver ändras för att bestånden snabbare ska kunna återhämta sig, vilket är en förutsättning för fiskenäringens långsiktiga hållbarhet och för att undvika negativa effekter för småskaligt kustfiske. 

För strömmingen i Bottenhavet och i centrala Östersjön tänker vi driva på för mer försiktigt satta kvoter än kommissionens förslag - dels för att påskynda återhämtningen, dels för att vi vill vara säkra på att den positiva trenden är bestående.

Särskilt i fråga om strömming i centrala Östersjön är vår utgångspunkt att kvoterna inte bör öka utan minska jämfört med nu gällande kvoter. Kvoterna bör därför sättas mer restriktivt än kommissionen föreslår.

För oss är det helt centralt att värna det småskaliga fisket som inte bara bidrar till mat på våra tallrikar utan även till levande kustsamhällen.

Vi är därför kritiska till att kommissionen vill slopa det undantag som i dag gör det möjligt för små båtar att fiska sill mellan Bornholm och Kullaberg.

Fisken kommer fortfarande att kunna tas upp med kommissionens förslag – men i stället från stora båtar som får sill som bifångst när de fiskar annat. Vi ser det här som orimligt, och kommer driva att undantaget ska bevaras.      

Svensk position är unikt restriktiv - när de flesta andra länder vill se högre kvoter än kommissionens förslag, har vi en roll att spela som motvikt. Vi vill helt enkelt pressa kvoterna så långt ner som möjligt.

När en del debattörer uttrycker att vi borde gå ännu längre, är det viktigt att påminna om följande: Om vi inte är mottagliga för kompromisser kommer slutresultatet att bli sämre. För återigen; beslut tas med kvalificerad majoritet, och ingen plakatpolitik i världen ändrar på detta faktum. 

Kvotförhandlingarna är inte det enda som pågår – regeringen har också lagt fram en havsmiljöproposition, den första i sitt slag sedan 2009. Där aviseras flera åtgärder för en bättre havsmiljö genom starkare växelverkan mellan fiskeförvaltning och havsmiljöarbetet, bland annat bättre förvaltning av säl och skarv och utflyttad trålgräns för fartyg över 24 meter.

Östersjöns framtid står högt upp på vår agenda och därför går vi in förhandlingarna med en offensiv linje – den mest offensiva som Sverige drivit under överskådlig tid. 

Peter Kullgren, landsbygdsminister (KD)

Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.