Birgitta Ohlsson: Straffa EU-länder som förbjuder Prideparader
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-07-26
Att få vara sig själv och leva sitt liv öppet är en mänsklig rättighet
"Ni är en skam för samhället. Håll er borta från våra barn. Homosexualitet är en sjukdom. Ni borde inte få finnas!"
Nynazister heilade längs vägkanten. Stämningen var hotfull. Religiösa fundamentalister hade rest ett kors i gräset och bad för våra förtappade själar. Vi var nästan 400 demonstranter för mänskliga rättigheter, skyddade av upp emot det dubbla antalet poliser, och tusen motdemonstranter. Bara en flod skilde åt oss. Jag minns det som i går.
En skulle kunna tro att det handlar om ett Europa för länge sedan. Men detta inträffade inte många år och inte många mil härifrån, i Litauens huvudstad Vilnius. Jag skulle som höggravid svensk EU-minister i maj 2010 inviga Baltic Pride. In i det sista var själva paraden förbjuden, men den fick till slut äga rum i stadens utkanter vid floden Neris. Men det var mäktigt att tillsammans med människorättsvänner från hela Europa och framförallt den modiga litauiska hbtq-rörelsen och lokala politiker få visa att hbtq-rättigheter är mänskliga rättigheter.
Händelsen i Vilnius var inte unik. Prideparader har antingen förbjudits eller utsatts för trakasserier eller våld i Europa de senaste åren. En regnbågskarta över dagens EU speglar en splittrad union vad gäller homo, bi- och transpersoners rättigheter. Än mer fragmenterad blir bilden om vi lägger till hela Europa - från liberala lagar till inskränkt politisk knökkonservatism parad med religiös fundamentalism på en och samma kontinent. Varje år granskar hbtq-organisationen ILGA Europe Europas länder. De rankar lagstiftning utifrån adoption, hatbrott, könskorrigering, insemination, äktenskap, diskriminering, asyl- och familjepolitik och än fler fält. Samtidigt som enskilda EU-länder som Storbritannien, Sverige, Belgien och Frankrike har kommit långt, så finns skamfläckar både inom och utanför EU. EU-länder som Cypern, Italien, Bulgarien, Lettland och Litauen ligger sorgligt långt ner på rankningen. Även i länder med tydliga EU-ambitioner, som Turkiet, Serbien och Makedonien, sker kränkningar.
Längst ner på listan finner vi Armenien, Azerbajdzjan och Ryssland där hbt-aktivister misshandlats och en ny antihomopropagandalag som i praktiken innebär att det blir förbjudet att yttra sig offentligt för att stödja homosexuellas ställning i samhället.
Här behövs både morot och piska. Framsteg ska uppmuntras, men att trampa på rättigheter ska få konsekvenser. EU måste införa årliga granskningar av hur unionens medlemmar lever upp till mänskliga rättigheter. Som liberal vill jag gå ännu längre. När ett EU-land grovt bryter mot EU:s grundvärden bör EU få rätt att straffa genom sanktioner. Det går inte att vara trovärdig i sin kritik mot länder som drömmer om framtida EU-medlemskap om enskilda medlemsstater samtidigt tillåts att strunta i hbt-rättigheter utan några som helst konsekvenser.
Men det finns hopp! 30 procent av EU:s befolkning lever numera i länder med könsneutrala äktenskap efter att Frankrike och Storbritannien ändrat sina lagar. EU:s färskaste medlem Kroatien inledde sommaren med stora Prideparader, denna vecka hölls den allra första Prideparaden i Montenegros historia och i katolska Polen var det nära att partnerskap gick igenom i den polska riksdagen sejmen.
Och nu på lördag skriver vi historia på Vilnius gator. För första gången i landets historia får jag och många andra tåga för mänskliga rättigheter på Baltic Pride mitt i centrala Vilnius, på paradgatan Gediminasavenyn.
Att få vara sig själv, välja sin egen identitet och leva sitt liv öppet är en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Därför är Prideparader ett utmärkt frihetstest i Europa.
Birgitta Ohlsson